Nutella-kaos i Malmö — när min Karl-Bertil-idé spårade ur
Allt började med en idé jag fick i duschen. Allting börjar i duschen för mig — Janne säger att jag duschar för länge, men det är där hjärnan får syre. Den här idén var följande: "Vad om jag delar ut Nutella till hemlösa i centrala Malmö, från en bil som ser ut som en Nutella-burk?" Jag skrattade åt mig själv i en hel minut, torkade håret (det går fort), och började genast googla folierings-firmor. Två veckor senare stod en vit BMW iX3 på vår parkering helt insvept i Nutella-folie. Janne kom ut på gården, tittade, tittade igen, och sa exakt: "Tommie. Vad är det här."
| Sträcka | Hem → Möllevångstorget → Triangeln/Föreningsgatan → (taxi hem) — ca 12 km totalt |
| Restid | ~3,5 timmar fältarbete + ~6 timmar sanering |
| Bil | BMW iX3 (G08 pre-LCI, 2022, Alpine White) helt folierad som en Nutella-burk — reg TLW 826 |
| Last | ~750 kg Nutella (max tillåtet: 580 kg). Fjädringen klarade det inte. |
| Antal hjälpta hemlösa | 14 (verifierat); ungefär 600 ytterligare som drabbades på annat sätt |
| Direkta skador / böter | ~12 800 kr bötesbelopp, ca 80 000 kr i sanering, ca 70 000 kr i totalskada bil |
För protokollet: jag har inget ekonomiskt förhållande till Ferrero. Jag har inte fått ett öre. Det är min folie, mina pengar, min iX3. Det är en privat välgörenhetsidé. Tanken var att 750 kilo Nutella i en genomskinlig behållare i bagaget skulle få plats — vit iX3 har ju en bra lastkapacitet — och att jag tillsammans med Janne (passagerare, något skeptisk) skulle åka runt i de delar av Malmö där samhällets svagaste rör sig, dela ut Nutella i pappersmuggar, och därigenom göra något konkret bra. Som Karl-Bertil Jonsson. Den filmen jag växte upp med och tyckte var perfekt på alla sätt.
Söndag den 21 juni 2026. Jag har en grå kostym på mig — gråblå ulltyg från Ström, vit skjorta, ingen slips (det är inte begravning), mörka läderskor. Janne har en linnejacka och kakibyxor. Han ser ut som en man som har förutsett att det ska sluta i tårar. Vid frukosten tog vi en sista kontroll: behållaren i bagaget är en specialgjuten genomskinlig plastlåda från en akvarie-firma, 1,80 m bred, 1,20 m djup, 50 cm hög. Den fyller hela bagageutrymmet och sträcker sig fram över de nedfällda baksätena fram till framstolarnas ryggar. Den är fylld till randen — 750 kilo Nutella, varav 500 kilo är från Ferreros lagerförsäljning och 250 kilo är från Citygross, Bauhaus och Ica.
När jag bryter ut bilen från gården känns något redan litelite konstigt. Bakhjulen sitter lägre än vanligt. Bakfjädringen ser ut som om iX3:n är en flak-Volvo från 1992 som hör av en grillfest i Bjuv. Janne tittar i sidospegeln och säger: "Tommie. Står hjulhusen och nuddar däcken?" Jag svarar att det inte spelar någon roll. Jag svarar att vi har en mission. Janne nickar på det där lite-spän-i-käken-sättet som jag känner igen från äktenskap, fastän vi inte är gifta.
Vi rullar ner på Östra Promenaden och svänger mot centrum. iX3:n går fortfarande, men hon går tungt. 286 hästkrafter och fyra ton aluminium-bil känns som tre stresshästar och en bowlinghall. Speedometern säger 30 km/h fastän jag har gett gas tillräckligt för 50. Folk vänder sig om på trottoarerna. En kvinna med vagn pekar och berättar något för sitt barn. En annan man tar bild. En tredje man — Volvo-V60-typ, vit polo, jag känner sorten — släpper aldrig blicken på oss på Mariedalsvägen. Jag vinkar. Han vinkar inte tillbaka.
Vi parkerar på Bergsgatan, vid Möllevångstorget. Det är där, om jag ska vara ärlig, jag tänkt börja. Möllevångstorget är ett av Malmös mest levande torg, med folk i alla skikt — söndagsbrunchare, hipsters, men också personer som inte har det så lätt. Jag öppnar bakluckan. Jag tar fram en bunt små vita pappersmuggar (250 stycken, från Café Rosen-grossisten). Janne håller spateln. Vi ler. Två minuter senare har vi ett halvt dussin människor som tittar nyfiket. "Vad delar ni ut?" säger en kille i 40-årsåldern med en sliten ryggsäck. Jag svarar: "Nutella. Helt gratis." Han säger: "Är det på riktigt?" Jag säger: "Det är på riktigt." Han säger: "Då tar jag fyra."
Det är härifrån vi förlorade kontrollen.
För det första: Möllevången är ett internet-torg. Inom tio minuter har någon postat oss på Reddit. Inom femton minuter har Julia — vår husinfluencer som tagit en Z4-resa förra året och har 89 000 följare på Instagram — kommit förbi på en söndagspromenad och börjat livesända oss direkt. "GUYS, KOLLA HÄR. Det är Tommie. Det är Nutella-MOBIL. Det är HEEEELT GRATIS." Hennes mobilljud har den där tonen tonåringar har när de hittat något som ska bli viralt. Inom tjugo minuter har vi en kö på fyrtio personer. Jag och Janne öser. Spateln klibbar. Min kostymärm har en första fläck Nutella precis ovanför handleden. Janne pekar på den och säger inget. Han bara pekar. Jag ler.
Klockan halv tolv händer det första riktigt problematiska. En cyklist — bråttom man, kostym, helt klart på väg till någon brunch — försöker passera oss på cykelbanan, hamnar i en pöl Nutella som droppat ner från bakluckan (jag hade INTE märkt det), och voltar framlänges över styret med en av de mest fulländade ramlar jag sett. Han landar i en heap. Han skriker mer av förvåning än smärta. Han är okej. Men hans kostym är värre än min nu. Han tittar på mig med Nutella på pannan och säger ordagrant: "Vad i HELVETE är det här för djur-substans?" Jag försöker förklara konceptet. Han ger upp efter sju sekunder och cyklar iväg. Julia filmar allt. Mig själv inräknat.
Vid samma tidpunkt sker händelse nummer två: en kvinna i 30-årsåldern står och väntar på buss 5, mobil i hand. När jag (klantigt) lyfter en pappersmugg får jag av misstag en SKVÄTT Nutella att stänka över busshållplatsens glasfönster, hennes ärm, och delvis i hennes hår. Hon stelnar. Vi möts blickarna. Och så händer det som jag i efterhand vill räkna som dagens fina ögonblick: hon börjar SKRATTA. Hon börjar skratta så att hon böjs dubbel och måste sätta sig på bänken. Hon tar en bild av sig själv. Hon säger till mig: "DET HÄR är bäst i veckan." Hon vinkar och cyklar iväg utan att jag har hunnit be om ursäkt.
Sedan kommer barnen. Jag älskar barn. Jag har två. Men barn och Nutella i en utomhusmiljö är en katastrof-cocktail. En liten kille på kanske fyra år får en pappersmugg av sin storasyster, häller upp den i ansiktet och börjar omedelbart skrika på det där sättet som bara fyra-åringar kan när Nutella plötsligt är i öronen. Hans mamma kommer fram, ser min kostym, ser bilen, ser bakluckan, och säger: "Är ni medvetna om att hasselnötter är en av de vanligaste allergierna?" Och jag tappar pulsen.
För det är då två saker händer samtidigt. En medelålders man som stått en bit bort hör orden "hasselnöt" och utvecklar omedelbart panik. Han hostar, drar fram en EpiPen ur ryggsäcken, och börjar peka mot mig som om jag försökt mörda honom. Jag försöker säga att han inte ÄTIT något, men paniken är paniken. Janne tar honom åt sidan, snäll som han alltid är, och förklarar att han inte har varit i kontakt med själva Nutellan, bara med en bil. Det dröjer femton minuter innan han slappnar av.
Den andra saken: en kvinna från Malmö stad miljöförvaltning, som befinner sig på torget i tjänsten den här söndagen, går rakt fram till oss med ett uttryck jag bara sett på lärare som ska säga att vi inte får ha läsk i skolmatsalen längre. Hon presenterar sig som Karin Eklund. Hon säger: "Har ni tillstånd för utskänkning av livsmedel på allmän plats?" Jag säger: "Det är inte utskänkning, det är välgörenhet." Hon säger: "Lagen skiljer inte på det."
Vi måste flytta på oss. Jag och Janne snabblastar resterande pappersmuggar, slänger upp bakluckan, och bestämmer oss för att fortsätta åt ett annat håll — Triangeln, kanske, eller ner mot Värnhemstorget. Bilen är nu tyngre än innan eftersom de 250 kilon Nutella vi delat ut räknar inte alls i förhållande till behållaren; gjutformen är fortfarande full. Behållaren har dessutom under den senaste timmen utvecklat en liten spricka i nedre vänstra hörnet. Jag visste inte det då. Jag visste det när Nutellan började rinna.
Vi passerade Triangelns parkeringshus när jag i sidospegeln upptäckte att vi lämnar en brun rand efter oss. Som en snigel. Eller en patetisk grävmaskin. Jag sa till Janne: "Vi har Nutella på däcken." Janne, mycket lugn, mycket Janne, sa: "Då bör vi köra försiktigt, för Nutella är en utmärkt smörjmedel." Just då — exakt just då — sa fjädringen knack. Inte ett vanligt knack. Ett rejält metalliskt knack där bakaxeln avgör att det är dags. iX3:n sjönk på höger bakhjul. Behållaren tippade. Sprickan blev en RIVA. Och 700+ kilo Nutella började rinna ner i bilkupén, ut på golvet, ner under stolarna, fram över framsätet, runt min vänster fot, ner i pedalbordet, och slutligen via den öppna förardörren (jag hade öppnat den i panik) ut på asfalten på Föreningsgatan, mitt på korsningen mot Triangeln.
Det som följer kommer jag berätta i punktform för att det blev allt jag fruktat och fjorton saker till.
Klockan 12:08: en Tesla Model Y, mörkblå, kommer i 40 km/h från norr, träffar Nutella-strängen, sladdar tjugo meter, och stannar mjukt i en lyktstolpe utan personskador men med en frontstötfångare som hänger som ett ledsamt skägg. Föraren kliver ut, ser bilen, ser Nutellan, ser MIG i kostym i en sjö, och säger: "Är det här ett skämt?" Det är ingen rolig fråga.
Klockan 12:11: tre duvor och en kråka börjar äta av Nutellan på asfalten. Inom två minuter har de fastnat. De flaxar. De flaxar mer. En passerande dam — Stadsmissionen-volontär, det vet jag eftersom hon har en tröja — börjar gråta över duvorna. Hon ringer Polisen. Hon ringer Djurambulansen. Hon ringer Aftonbladet. Hon ringer alla.
Klockan 12:24: en patrull från MSB anländer i en grön Volvo XC90. De är klädda i kemskyddsdräkter (gula). De har antagit utifrån inkomna bilder att den breda mörkbruna massan i centrala Malmö är något helt annat än Nutella. Jag säger det de hoppats jag inte ska säga: "Det är Nutella." Befälet — en kvinna i 50-årsåldern med skarp blick — säger: "Ni har provat att blanda Nutella med vad." Jag säger: "Ingenting." Hon säger: "Hur mycket." Jag svarar ärligt: "Sjuhundrafemtio kilo, varav cirka sjuhundra nu är på vägen."
Klockan 12:31: brandkåren är på plats med två fordon, slangar och skum. De inser snabbt att skum inte fungerar. De övergår till varmt vatten under högtryck. Det fungerar marginellt. Nutella tillsammans med varmt vatten blir bara mer Nutella. En av brandmännen säger till mig — vänligt, faktiskt — "Det här är första gången i min karriär." Han är 49.
Klockan 12:43: Dolph Lundgren, som råkar vara i Malmö för en film med Joachim Rønning, går förbi från en kafferast vid Espresso House. Han stannar. Han tittar på bilen. Han tittar på mig. Han tittar på asfalten. Och han säger, med exakt den röst alla minns från Rocky IV: "I must break you." Han säger det till behållaren. Han tar en bild med mobilen. Han går. Folk på torget skrattar i kanske fem minuter. Julias livestream peakar på 14 000 samtidiga tittare.
Klockan 13:02: jag står själv i en grå kostym som inte längre är grå utan brun-grå-glansig, vid den helt välta iX3:n som ligger på höger sida, med tre duvor i mina händer (jag har räddat dem från Nutellan; de kissar på mig av tacksamhet), Janne bredvid med oklanderlig linnejacka som FORTFARANDE är ren (han har inte rört en mugg sedan timme två), Julia bredvid mig som fortfarande livestreamar med ett barnsligt grin, Karin från miljöförvaltningen som skriver något i en blå pärm, och tre polismän som väntar på att jag ska skriva under något som heter "Erkännande av föroreningsförseelse på allmän plats samt utskänkning av oregistrerade livsmedel utan tillstånd, jämte trafikbrott (vältning, lastning över godkänd vikt)". Bötesbeloppet är 12 800 kronor. Jag skriver under utan att säga något. Jag har Nutella i ögonbrynet.
Vi tar oss hem med taxi (Bolt sa nej; tre Bolt sa nej; den fjärde Bolt sa ja men bara om vi satt på en presenning). När jag står i hallen hemma och min fru ser mig, säger hon ingenting. Hon tar en bild. Hon skickar den till våra döttrar. Hon säger: "Berätta i ett ord." Jag säger: "Karl-Bertil."
Eftermiddagen och kvällen går i ett sken av mediastorm jag inte hade förutsett. Aftonbladet publicerar oss klockan 14:11 med rubriken "Nutella-chock i Malmö — bil välte och Centrum stängdes av i fyra timmar". SVT plockar upp historien klockan 15:30 med en mer balanserad rubrik: "Välgörenhetsidé urartade på Möllevångstorget". Reddit Sverige har klockan 19 över 4 000 kommentarer. Klockan 22 ringer en redaktör från Skavlan. De vill ha mig på fredag. Jag säger att jag måste tänka.
Nu, dagen efter, sitter jag och skriver det här. Bilen är hämtad av Allbilskador. Den ska besiktigas, men eventuellt kasseras. Fjädringen är inte bara trasig — den är förvridna. Saneringen av Föreningsgatan tog till klockan 02:14 i natt. Räddningstjänsten har bett om att jag aldrig mer ska kalla mig "välgörare". Karin från miljöförvaltningen mejlade i morse och skrev att de inte kommer att lämna ärendet vidare till åtal, vilket jag uppfattar som ett enormt vänligt drag av Malmö stad. Karl-Bertil Jonsson, i sin himmel, är förmodligen ledsen för min skull.
Janne sa något i taxin igår som jag tar med mig. Han sa: "Tommie, du försökte göra något fint. Det är inte ditt fel att det blev så här. Det är ditt fel att DU GLÖMDE väga lasten — men det är inte ditt fel att DU försökte." Han tog en paus. Sedan: "Nästa gång — kanske 50 kilo, kanske med en bil som inte också är reklam för att du gör det."
Det är förmodligen den bästa råd jag har fått hela året.
Foto: Sondag 21 juni 2026 i centrala Malmö, mest från Julias livestream och från SVT:s reportageteam. Tack till Janne. Tack till kvinnan vid bussen. Tack till Dolph.
Tekniska data — Nutella-iX3:n
| Specifikation | Värde |
|---|---|
| Bil | BMW iX3 (G08 pre-LCI), Alpine White |
| Årsmodell | 2022 |
| Drivlina | El, bakhjulsdrift, en motor |
| Effekt | 286 hk (210 kW) |
| Batteri | 80 kWh brutto / 74 kWh netto |
| WLTP-räckvidd | 458 km (utan 750 kg Nutella på fjädringen) |
| Tjänstevikt | 2 185 kg |
| Maxlast | 580 kg (jag tog 750 kg) |
| Foliering | Helbil, vinyl, Nutella-burkens grafik, FCC-godkänd för temporär reklam |
| Behållare | Specialgjuten klar plast 1,80 × 1,20 × 0,50 m (~ 1 080 liter) |
| Bilens skick efter dagen | Totalskada (fjädring förvriden, kupé totalt nedstänkt) |
| Reg | TLW 826 |
Dagens reseräkning
| Post | Pris |
|---|---|
| Folierings-firma (Malmö Wraps) | ~38 000 kr |
| Specialgjuten plastbehållare | ~14 000 kr |
| Nutella, 750 kg (Ferrero lager + Citygross/Bauhaus/Ica) | ~52 000 kr |
| Pappersmuggar 250 st + spatlar | ~410 kr |
| Hyrtaxi hem (4:e Bolt + presenning) | 180 kr |
| Böter (sammanlagt) | 12 800 kr |
| Räddningstjänstens sanering (faktura kommer) | ~80 000 kr |
| iX3-totalskada (avgår självrisk) | ~70 000 kr |
| Förlorad värdighet | Ovärderlig |
| Total dagskostnad | ~267 000 kr + värdighet |
Priser kontrollerade juni 2026 utifrån fakturor och inkommande estimat.
Bildserien — OpenAI gpt-image-2
Alla 20 bilder i händelseförloppets ordning.
Side-by-side: OpenAI vs Gemini 3-pro
Samma prompter, samma referensbilder. Vänster: OpenAI gpt-image-2. Höger: Google Gemini 3-pro-image.
Fakta & källor
Publicerad: 3 juni 2026
© 1997–2026 AutoPower.se