Lila blixt över Österlen – en dag med M850i Gran Coupé

Jag har kört BMW sedan jag var barn på baksätet och drömde om instrumentbrädan. Den här lördagen fick jag nyckeln till något jag inte trodde fanns kvar i verkligheten: en begagnad M850i xDrive Gran Coupé i Daytona Violet – en färg jag senast såg på en E31 på nittiotalet. Så jag gjorde det enda rimliga och tog den på en heldag över Österlen.

Det började hos Förenade Bil på Djurhagegatan i Malmö. Att hämta en BMW där har en egen poesi – firman har sålt bilar sedan 1921 och hör till de äldsta BMW-handlarna i världen, så väggarna har sett det mesta. Men en violett Gran Coupé fick även de yngre säljarna att titta upp. Daytona Violet är ingen färg du beställer av misstag; det är en Individual-nyans, lyft rakt ur den gamla E31:ans palett, och på en G16 har jag knappt sett den. Bilen hade gått 2 895 mil och kändes som ny.

Lite siffror för formens skull, för det här är ju AutoPower. Under den långa huven sitter en 4,4-liters V8 med dubbla turbos: 530 hästar och 750 newtonmeter, xDrive på alla fyra, åtta växlar och 0–100 på 3,9 sekunder. Toppfarten är artigt strypt vid 250. Det är en stor bil, dryga två ton, men "Gran Coupé" betyder fyra dörrar och ett baksäte man faktiskt kan bjuda folk i – en grand tourer utklädd till familjebil, eller tvärtom.

Ut ur stan, mot Genarp. Jag rullade österut och lät motorvägen övergå i landsväg, och där började dagen på riktigt. Första gången du ger den gas på en öppen sträcka förstår du varför folk håller fast vid den stora V8:an in i det sista. Ljudet är inte högljutt på ett pinsamt sätt – det är ett djupt, kultiverat muller som svarar direkt i nacken. Och greppet. Med xDrive och de breda hjulen lägger den sig ner i kurvorna på ett sätt som en tvåtonsbil inte borde få göra. Jag har läst recensenter som tycker att 8-serien är "för tung för att vara rolig". Jag förstår dem inte. På de småkuperade skånska vägarna, med rapsfälten lysande gula in i ögonvrån, var den ren lycka.

Jag stannade vid ett fält bara för att titta på bilen en stund. Daytona Violet är en lustig färg – i skugga är den nästan svart, men när solen träffar den vaknar den och blir djupt lila med en rödviolett ton i kanterna. Jag tog en selfie som vilken sextonåring som helst. Man får unna sig.

Ystad mötte med korsvirke och pastellfasader och de där smala kullerstensgatorna som inte är byggda för dryga två ton tysk grand tourer. Jag kröp fram i gångfart, parkerade i utkanten och gick en sväng. En bil i den här färgen är en social handling – två personer frågade vad det var för kulör, och en äldre herre nickade och sa "Daytona, va?" Han hade haft en E31. Vi stod och pratade i tio minuter. Sånt är BMW.

Sedan kustvägen mot Kåseberga och dagens egentliga mål: Ales stenar. Jag parkerade på den stora p-platsen (det är p-avgift, ta med swish) och gick upp för backen. Däruppe på Kåsehuvud ligger Sveriges största bevarade skeppssättning – 59 stenar i form av ett skepp, 67 meter långt, rest någon gång på 600-talet. Man blir tyst en stund. Vinden drar in från Östersjön, stenarna står där de stått i fjorton sekler, och nedanför ligger havet alldeles blått. Runt sju hundra tusen människor kommer hit varje år, många från Tyskland och Danmark, och jag förstår precis varför. En 530-hästars V8 känns plötsligt väldigt ung.

Nere i hamnen tog jag en glass på Kåseberga Glassfabrik, som gör egen gelato sedan några år och har ett tjugotal smaker. Jag tog en kula hallon och en kula vanilj, stod i solen och tittade på fiskebåtarna. Det rann lite på handen. Det ska det göra.

Vidare till Simrishamn, som är precis så vackert som vykorten lovar – låga vita hus, stockrosor mot väggarna och en hamn att gå vilse i. Bilen drog blickar längs hela kajen. Och här ska jag säga något om den som GT-bil: efter en hel dag bakom ratten var jag inte det minsta trött. Stolarna är fantastiska, fjädringen sväljer skånsk asfalt utan att bli mjäkig, och i komfortläge surrar V8:an stillsamt medan du glider fram. Det är en bil som kan vara två helt olika bilar beroende på vilket läge du väljer.

Är det något att anmärka på? Den dricker, så klart – en glad V8 på österlenvägar landar runt 1,3 liter milen, och det ska man veta innan man köper. Baksätet är mer "två vuxna på en utflykt" än "fyra långbenta på semester". Och en så här lång bil i en gammal hamnstad kräver lite tålamod. Men det är priset för en gran tourer som denna, och det betalar jag gärna.

Hemvägen mot Malmö blev dagens vackraste sträcka. Solen gick ner rakt framför mig, fälten färgades orange, och den lila lacken plockade upp allt det varma ljuset. Jag lade den i komfort, sänkte farten och lät bara V8:an puttra. En sån där stund då man inte vill att resan ska ta slut.

Slutord. Jag har ägt fler BMW än jag vågar räkna, och den här dagen påminde mig om varför. M850i Gran Coupé är inte den vassaste sportbilen och inte den vettigaste familjebilen – den är något bättre: en bil som gör en helt vanlig dag på Österlen till en händelse. Lägg därtill en färg som får främlingar att stanna och prata, och du har en av de roligaste dagar jag haft bakom en ratt på länge. Tack till Förenade Bil för nyckeln.

Tekniska data

Dagskassa

Ungefärliga priser, kontrollerade maj 2026. Bränslekostnaden varierar med körsätt och pumppris.

Bilder

❮ ❯

Publicerad: 30 maj 2026
© 1997–2026 AutoPower.se