En weekend i skärgården – Tobias & Sofia till Sandhamn

Sofia föreslog det en torsdagskväll i april när vi satt och åt pasta. – Vi behöver en helg utan att göra något stort. Skärgården. Sandhamn. Två nätter. Jag svarade som jag svarar på de flesta av Sofias förslag, vilket är att inte säga något i tio sekunder och sedan säga ja. Två månader senare rullade vi ut ur Stockholm i min M340i Touring och rakt in i en helg som blev exakt så lugn som hon hade beställt.

Bilen, för dem som undrar

BMW M340i xDrive Touring i G21 LCI-utförande. Tanzanitblau metallic, som är ungefär den färg jag begärde när jag beställde – en M-färg som är så pass mörkt blå att den nästan är svart i skugga men spränger fram blå när solen träffar den. B58 rak sexa, biturbo, 374 hästar och 500 newtonmeter, åttastegs Steptronic, xDrive, blå broms-ok som jag inte ska skämmas över att jag aktivt valde. Den drar 4,5 sekunder från noll till hundra och tar 1 800 liter packning i baksätet om man fäller säten, vilket är ungefär det perfekta diagrammet för en man i mitten av trettiofemårsåldern.

Jag har haft den i sjutton månader. Sofia kallar den "den blå" och brukar fråga om "den blå" hade tid att ta hennes vänner till restaurangen ikväll. Jag har slutat protestera. Det är hennes ord för bilen, och det går bra.

Dag 1 – fredag 12 juni: Stockholm → Vaxholm

Vi lämnade lägenheten klockan tolv. Det är värt att inte rusa, sa Sofia, vi har hela helgen. Hon hade rätt. Vi körde ut längs Strandvägen med strömmen, korsade Östermalm i lugn ström, och var ute på 274:an mot Vaxholm vid halv ett. Det är ingen mängd kilometer – tre och en halv mil – men det är klassisk Stockholmsväg, sommarens första riktigt fina dag, och B58:an mår bra på det här tempot.

En sak om M340i:n: den är en så pass mångsidig motor att man kan glömma att den är en M-bil i bästa mening. På landsväg-fart i åttan är hon nästan helt tyst, mild-hybriden plockar in elektriciteten och bilen seglar fram på två och en halv liter milen. Om man trampar lite mer kommer hon ner till sjuan, sexan, och då vaknar B58:an. Den har ett ljud jag aldrig blir trött på – rakt, metalliskt, lite mjukt på toppen. Inte den högljudda vrålet en S58 i M3:an gör; det är mer som om någon spelar en fin kontrabas på låg volym i baksätet.

I Vaxholm parkerade vi nere vid hamnen. Det är en pärlport – man kommer in på en kilometer av smala gator med traditionella gula och röda trähus från 1700-talet, hollyhocks mot väggarna, och så plötsligt öppnar det sig och ligger Vaxholmsfjärden direkt framför en. På andra sidan vattnet, på sin egen lilla ö, ligger Vaxholms kastell – den ena halvan av Stockholms inlopps-försvar sedan femtonhundratalet, nuvarande byggnad från mitten av 1800-talet.

Vi gick en sväng i gamla stan, drack en kopp på Café Hembageri, åt en kanelbulle var, och rullade vidare ut mot Stavsnäs runt halv fem. Det är tre kvart sydost, och bilfärjan till Sandhamn avgår var halvtimme på sommaren. Sofia hade förbokat. Sofia förbokar alltid. Det är därför vi fungerar.

Dag 2 – lördag 13 juni: en hel dag i Sandhamn

Bilfärjan från Stavsnäs till Sandhamn tar fyrtiofem minuter och är, för en stockholmare som gör det två gånger per år, fortfarande exotiskt. Du kör ombord på en flytande bilparkering, går upp på däck, dricker en kaffe från automaten, ser pinjeskogar och rödmålade båthus glida förbi i en oavbruten ström, och plötsligt är du i Sandhamn. Lokalbefolkning kallar ön Sandön. Sandhamn är byn.

Lördagen tillbringade vi som man ska tillbringa en sommarlördag på Sandhamn: utan plan. Vi gick längs hamnen på morgonen, åt lunch på en av de små caféerna, gick ut på sandstränderna på östra sidan av ön på eftermiddagen. Sofia drog av sig sneakers vid en av de mindre vikarna och promenerade barfota en kilometer i sand som är så pass vit och fin att den används som referens när folk vill bevisa att Sveriges stränder slår Toscanas. Hon hade rätt.

Vi pratade om huset vi gärna skulle ha en gång. Det är inte ett konkret husplan – vi har båda två småa Stockholmsförhållanden ekonomiskt sett – men det är ett trevligt samtal att ha en lördag i juni när man går barfota i sand. Vi pratade om ungar, vagt. Vi pratade om Sicilien för nästa år. Vi pratade om en kompis brytning. Det var i grunden bara prat, som är poängen med en helg i Sandhamn med någon man tycker om.

Middagen blev på Sandhamns Värdshus. Det är öns instutition – KSSS-värdshuset från 1672, med mörkt panellat trä, brassdetaljer, små vaser med vildblommor på varje bord, och en bar med så mycket glasvaror på hyllorna att det ser ut som ett bibliotek byggt av glas. Sofia tog tre rätter, jag tog två. Vi delade en flaska Gewürztraminer. Det var ljust ute klockan halv tio, ljust ute klockan kvart i elva, och fortfarande ljust ute när vi gick tillbaka till Seglarhotellet runt midnatt. Det är juni i Sverige. Det är poängen med året.

Dag 3 – söndag 14 juni: hem, men inte snabbt

Söndag morgon tog vi frukost på Seglarhotellets terrass. Två kardemummabullar, kaffe, en bit ägg, och Sofia hade upptäckt att hotellet hade Mariefreds Senap som tillval till smörgåsarna. Vi diskuterade hennes liv en stund – hon har just blivit erbjuden ett rektors-assistent-jobb på en mellanstadieskola i Vasastan, och om hon ska ta det. Hon ska. Det visste hon vid kaffepåfyllningen, det vet alla som känner henne, men vi diskuterade det noggrant en gång till för säkerhets skull.

Vi tog färjan tillbaka till Stavsnäs vid tretiden, körde lugnt hem via Värmdöleden, var hemma vid halv sex. Lägenheten var precis så orörd som den hade varit fredag klockan tolv. Inga sängar att bädda, ingen storstädning, inga måsten. Det är en lyx jag inte tror jag uppskattade riktigt fram tills nu. Två dagar borta, två nätter ute, och en stillsam söndagskväll som väntade.

Vad lärde vi oss?

Att Sofia behöver en helg utan plan ungefär var fjärde månad och inte säger det förrän hon säger det. Att Sandhamn fortfarande är bäst en helg före midsommar – efter midsommar blir det fullt, det blir för många båtar, värdshuset väntar i kö. Att en M340i Touring är en så pass god kompromiss mellan en grand tourer och en familjebil att jag inte längre förstår varför man skulle välja något annat i den här klassen. Att färjan från Stavsnäs ska bokas i förväg även en helg som inte är midsommar – vi var en av de sista bilarna ombord på avgången klockan fem.

Och att man inte ska räkna ut sin partner när hon föreslår något över pasta en torsdagskväll i april. Jag ska försöka säga ja snabbare nästa gång. Sofia tror inte på mig.

Tekniska data

Reseräkning

Ungefärliga priser, kontrollerade maj 2026. Sommarpriser; vintern halva.

Bilder

❮ ❯

Publicerad: 1 juni 2026
© 1997–2026 AutoPower.se