AutoPower Podden 2026-08-18

Transkription

Aina: Elva svar i tråden, ny balansering, ny fyrhjulsinställning, nya styrleder — och bilen skakar fortfarande i etthundratrettio.

Aina: Hej och välkomna till AutoPower Podden, tisdag den artonde augusti.

Aina: I studion har vi Markus, Nikolai — och som varje dag Ellen Volt, som ska reda ut varför en elbil faktiskt är roligare att köra än många tror.

Aina: Vi har ett riktigt matigt forumbord idag: skakningar i en fem-trettio-dé, en dragkrok som pling-plingar åtta gånger vid varje start, och en motorvärmarfråga som blivit förvånansvärt svår att lösa.

Aina: Men vi börjar utanför bubblan, som vanligt.

Aina: Det har kommit uppgifter den här veckan om att en av de större tyska tillverkarna släpper en billigare version av sin nya el-SUV — och att den säljer bättre än någon vågat hoppas.

Markus: Det är alltid samma dramaturgi. Först lanseras toppversionen med allt, sen kommer den som folk faktiskt har råd med, och då blir det plötsligt succé.

Nikolai: Men det är ju smart!

Nikolai: Det är ju precis så man bygger ett rykte. Toppmodellen sätter bilden, instegsmodellen betalar räkningarna.

Aina: Och i samma veva rapporteras det om planer på snabbladdare i Sverige som ska klara en elbil på fem minuter.

Markus: Fem minuter. Då pratar vi effekter som ställer krav på nätet, inte på bilen. Batteriet i din bil bryr sig inte om vad stolpen påstår att den kan.

Ellen: Där har du faktiskt rätt, Markus. Jag återkommer till exakt det där sen.

Aina: Så vad betyder det här för oss BMW-ägare, då? Jo — andrahandsvärdet på laddhybriderna och elbilarna hänger ihop med hur snabbt laddnätet mognar.

Markus: Precis. Köper du en begagnad i-modell idag så köper du inte bara bilen. Du köper en gissning om hur Sverige ser ut om fyra år.

Nikolai: Och där är vi BMW-ägare rätt bra på att gissa fel.

Aina: Vi tar med den insikten in i nyheterna.

Aina: Det är tunt på nyhetsfronten om München idag, och då tycker jag vi gör tvärtom mot alla andra: vi tittar på vad tystnaden betyder.

Markus: Augusti. Halva Tyskland är på semester och pressavdelningarna med dem.

Aina: Men något som ändå rör sig är utfasningen av eldrivna sedanmodeller hos ett annat premiummärke — det diskuteras i vårt eget forum just nu.

Markus: Och där ska vi vara försiktiga. Det där är insiderrykten, inget officiellt. Vad vet vi egentligen?

Aina: Vi vet att det inte är formaliserat, och att officiella besked lär dröja ett par månader.

Markus: Exakt. Ett rykte som upprepas tio gånger blir inte sannare, det blir bara högre.

Nikolai: Men det säger ändå något om läget. Om ett märke som bygger de allra dyraste elbilarna funderar på att backa — då är det inte tekniken det är fel på.

Markus: Nej, det är kalkylen. Elbilar i den absoluta premiumklassen är svåra att få lönsamma när volymerna är små.

Aina: Och för BMW:s del?

Markus: BMW har hedgat. Samma kaross, tre drivlinor — bensin, diesel, el. Man har inte satsat allt på ett kort, och just nu ser det klokare ut än det gjorde för tre år sedan.

Nikolai: Och det märks på begagnatmarknaden! Du kan köpa exakt samma bil i den drivlina du orkar med.

Aina: Vilket är precis vad den som ringer in till oss brukar ha åsikter om.

Markus: Nämn inte rep i hängd mans hus.

Aina: Dagens tråd kommer från femserien, och den är en riktig detektivhistoria. Henrik trettiofem-i skriver om sin fem-trettio-dé x-drive från tjugohundrasexton.

Aina: Symptomen: skumma vibrationer och skak i ratten och framvagnen vid ungefär etthundratrettio och uppåt. Vid hårdare acceleration känns det helt okej — det kommer när han ligger i konstant fart eller lätt gaspådrag.

Nikolai: Men han har ju gjort allt!

Nikolai: Nytt gummi, ny balansering, fyrhjulsinställning, nya styrleder. Och ändå skakar den.

Markus: Och det är just därför tråden är intressant. När hjul och styrning är avklarade så återstår bara två familjer: drivlinan och infästningarna.

Aina: Han har också gjort en x-delete, så fördelningslådan är urkopplad.

Markus: Där stannar jag upp. Det är en väldigt viktig detalj som lätt drunknar i tråden.

Nikolai: Varför då? Om den är urkopplad så kan den ju inte skaka?

Markus: Den kan sluta driva utan att sluta rotera. Delar av det främre uttaget och främre drivaxlarna följer med ändå — och då har du roterande massa som ingen längre lastar. Obalanser som drunknade i drivkraften förr blir plötsligt hörbara.

Aina: Och det stämmer med symptombilden — det försvinner vid hårdare acceleration.

Markus: Precis. Under last spänns allt upp och glappet trycks ihop. Släpper du gasen får spelet leva fritt. Klassiskt glapp, inte klassisk obalans.

Nikolai: En annan i tråden, Landström, skriver exakt samma sak! Att det minskar för honom när man släpper gasen.

Markus: Nej, vänta — han skriver att det minskar när man släpper gasen. Henrik säger att det försvinner vid acceleration. Det är två olika bilar med två olika fel.

Nikolai: Oj. Ja, det är faktiskt tvärtom.

Markus: Och det är därför långa forumtrådar är farliga. Efter elva svar har alla lagt sitt fel i samma hög.

Aina: Vad skulle du kolla först, Markus?

Markus: Kardanknuten och stödlagret. Femton, sexton tusen mil på en xdrive-kardan — det är en gummiring som suttit och tagit hela vridet i tio år. Ta upp bilen, greppa kardanen bakom lagret och ryck. Finns det spel så har du hittat det.

Markus: Och kostnaden för att kolla är noll kronor. Han pratar om nya fjäderben och länkarmar för tiotusentals kronor innan han vet vad felet är.

Nikolai: Och han säger själv att framvagnen känns säckig. Det kan vara två fel samtidigt.

Markus: Absolut. Men fixa dem i tur och ordning, inte samtidigt. Byter du fem saker och skaket försvinner så vet du fortfarande ingenting.

Aina: Bra sagt. Och Henrik — om du lyssnar: ryck i kardanen innan du köper fjäderben.

Aina: Vad tror ni? Svara i tråden — länk i shownotes!

Aina: Vi har fler frågor som ligger obesvarade också. Bakluckedämpare till en fem-tjugofem från noll-fem, injektorer till en N-fyrtiotre-motor, bakljus på en e-nittioett som knappt lyser.

Nikolai: Bakljusfallet är faktiskt en rolig gåta. Två volt på sockeln, kabelbrott i bakluckan tidigare.

Markus: Två volt är inte "svagt ljus". Två volt är "något annat drar din ström". Där skulle jag mäta jord innan jag ens tänker på ljusmodulen.

Aina: Och en fyra-tjugoåtta-i cabriolé med trög och knyckig styrning i motorvägsfart.

Markus: Elservo. Den är programmerad att bli tyngre med farten. Blir den knyckig är det oftast rattvinkelgivaren eller en trött vridningsdämpare. Men börja med att läsa av felkoder — gratis, och sparar dig en gissning.

Aina: Har du svar på någon av dem, gå in i tråden. Det är så här forumet blir bra.

Aina: Och då lämnar vi över till Ellen Volt. Ellen — du satt och nickade under Omkörningen.

Ellen: Ja, jag höll på att avbryta er faktiskt. Men jag höll mig.

Ellen: Det där med fem minuters laddning, det är ett tal som låter fantastiskt och betyder nästan ingenting. För det är aldrig stolpen som bestämmer.

Markus: Utveckla det.

Ellen: Tänk dig att du fyller en hink med en brandslang. Hinken tar inte emot mer bara för att slangen är grövre. Det är battericellernas kemi som sätter taket, och den ändras inte av att någon bygger en kraftigare laddare.

Nikolai: Så en snabbare stolpe gör ingenting alls?

Ellen: Jo, den gör något — men bara om bilen kan ta emot. Och nästan alla bilar laddar snabbast mellan tio och åtta procent. Sen bromsar bilen själv, medvetet, för att skydda batteriet.

Ellen: Och det är den bromsen som är hela poängen. Den är inte en brist. Den är anledningen till att ditt batteri fortfarande fungerar om åtta år.

Aina: Så när någon säger fem minuter?

Ellen: Då menar de nästan alltid ett smalt fönster på en väldigt varm cell i en väldigt specifik bil. Inte din tisdagsmorgon i Östersund i sju grader.

Markus: Alltså ungefär som förbrukningssiffror i en broschyr.

Ellen: Exakt så. Men jag vill vända på det, för jag tycker vi pratar om fel sak hela tiden.

Ellen: Vi diskuterar laddning som om det vore tankning. Och det är just där tänket går fel. Nittio procent av all laddning sker medan bilen står stilla ändå — hemma, på jobbet, över natten.

Aina: Så den viktiga siffran är inte hur snabbt det går?

Ellen: Nej, den viktiga siffran är hur ofta du faktiskt behöver bry dig. Och för de flesta är det fyra, fem gånger om året. Resten av tiden är bilen fulladdad varje morgon utan att du gjort något alls.

Nikolai: Det där borde stå överst i alla tester!

Ellen: Och sen har vi det som ingen skriver om, och som är hela anledningen till att jag håller på med det här.

Ellen: En elbil är faktiskt roligare att köra. Inte "okej med tanke på". Roligare.

Markus: Nu måste du jobba lite.

Ellen: Gärna. Tre saker. Ett: vridmomentet finns direkt, från noll varv. Det finns ingen turbofördröjning, ingen nedväxling, inget vänta-på-lådan. Du tänker och bilen svarar.

Ellen: Två: tyngdpunkten. Batteriet ligger i golvet, under dig. Det är det lägsta tyngdpunktsläge någon BMW-ingenjör kunnat drömma om på nittiotalet. Bilen vill inte rulla i en kurva på samma sätt.

Ellen: Tre — och det här är det som folk missar helt: enpedalskörning på en småkurvig väg. Du lägger farten med högerfoten in i kurvan, du släpper, bilen bromsar, och du behöver aldrig flytta foten. Efter en kvart kör du mjukare än du gjort på tjugo år.

Nikolai: Så det är inte att bilen är tystare — det är att den lyder snabbare?

Ellen: Precis det. Och tystnaden är faktiskt en bonus jag inte ens räknar in. Du hör däcken. Du hör vägen. Du hör när något är fel i framvagnen.

Markus: Det där sista är faktiskt ett argument jag inte hört förut.

Ellen: Henrik hade nog hittat sitt skak på en halv mil.

Ellen: Men jag vill säga en sak till, och den är viktig. Jag säger inte att du ska sälja din diesel. Jag säger att om du provkör en elbil och tänker "det här är inte en riktig bil" — då har du provkört den fel.

Ellen: Kör den i en rondell. Kör den på en skogsväg. Låt bli motorvägen. Det är inte där skillnaden finns.

Aina: Det där var det bästa argumentet jag hört på länge.

Ellen: Och för den som vill läsa mer — vi har en hel elbilsguide på autopower punkt se. Den är gratis och den är skriven för folk som är skeptiska.

Nikolai: Och då är vi framme vid Börsen — fast idag blir det tvärtom.

Nikolai: Vi har faktiskt noll nya annonser att döma om. Allt som ligger uppe har vi redan pratat om de senaste dagarna, och vi tänker inte återberätta samma bilar.

Markus: Ett tomt bord. Det är det ärligaste vi kan säga.

Nikolai: Men! Vi har något bättre. En riktig bil ur dagens forum, med ett riktigt regnummer i tråden.

Nikolai: En f-trettioett trettio-tjugo-dé. Kombi, fyrcylindrig diesel. Kille som funderar på att köpa och som skriver att han blir osäker för att det finns så lite information om den.

Markus: Och där gör han faktiskt rätt som frågar. Men han frågar fel sak.

Nikolai: Hur menar du?

Markus: Det finns hur mycket information som helst om en f-trettioett trettio-tjugo-dé. Frågan är inte "vad är det för bil". Frågan är "vilken motor sitter i, och vilket år".

Markus: Är det en tidig N-fyrtiosju så vill du se kedjebyte i historiken. Är det en senare B-fyrtiosju så är det en betydligt lugnare historia.

Nikolai: Så samma modellbeteckning kan vara två helt olika köp?

Markus: Två helt olika köp. Och det är precis vad Modellguiden är till för. Slå upp F-tio-sidan hos oss så täcker den hela femserie-familjen; samma logik gäller trean.

Nikolai: Och en av forummedlemmarna gjorde ju exakt rätt sak — slog regnumret i ett fordonsregister och länkade svaret direkt i tråden.

Markus: Det är faktiskt gratis och tar tjugo sekunder. Innan du åker och tittar på bilen: slå numret. Du ser mätarställning vid besiktningarna, du ser ägarbyten, du ser om historien håller ihop.

Nikolai: Och om mätaren gått bakåt så slipper du köra dit.

Markus: DOM: en f-trettioett trettio-tjugo-dé med dokumenterat kedjebyte är fortfarande ett fynd i den här marknaden. Utan papper på det — överpris, oavsett vad de begär.

Nikolai: Kolla annonserna på PowerBörsen — länk i shownotes! Och tipsa oss om ni ser något värt en dom.

Markus: Fast jag vill ändå tillbaka till en sak, för jag tror att den där kardanknuten i femman är underskattad. Om jag får gissa så sitter felet i stödlagret och då är det egentligen ett gummi som

Nikolai: Asch… nu ringer Kjell igen.

Aina: Nämen tjenare Kjell! Vad har du för roligt att säga idag?

Kjell: Ja hej. Jag hörde vad ni sa, och där har ni faktiskt fel. Enpedalskörning. Roligare att köra? Nu får ni ändå ge er.

Markus: Rakt in i Ellens segment. Han har lyssnat.

Kjell: Jag har kört bil i trettiofem år med två pedaler och det har gått alldeles utmärkt. Nu ska bilen bestämma när jag bromsar. Det är inte körglädje, det är en bil som rättar mig.

Ellen: Men Kjell, du bestämmer ju fortfarande. Det är din högerfot hela vägen.

Kjell: Ja hej, Ellen — och det är trevligt att höra dig, det ska sägas. Men min gamla trettia hade en gaspedal som gjorde en sak. Gas. Inte gas och broms och energi tillbaka och en app som berömmer mig.

Nikolai: Men du sparar ju bromsarna!

Kjell: Och där har ni det! Bromsarna rostar fast i stället, för ingen använder dem. Man behöver ingen app för att förstå en bra bil.

Markus: …jo. Där har han faktiskt en poäng. Rostiga skivor på lite körda elbilar är ett verkligt fenomen.

Kjell: Tack! Och en sak till — folk som kryper i vänsterfilen i hundratio för att de inte vill ladda, de borde få

Aina: Hallå? Kjell?

Aina: Nej… vi tappade honom.

Markus: Linjen är knivskarp.

Aina: Kjell, om du hör oss — ring in igen!

Ellen: Jag noterar ändå att han hälsade på mig först.

Markus: Idag för trettio år sedan, mitt i nittiotalet, satt BMW och gjorde något som ingen bad om.

Markus: Man byggde en femserie av aluminium i framvagnen. E-trettionio. Hela framvagnskonstruktionen — länkarmar, fjäderben, hjälpram — i lättmetall, på en tid då resten av branschen fortfarande stansade stål.

Markus: Skälet var inte vikten i sig. Det var ofjädrad massa. Varje kilo du tar bort ute vid hjulet betyder mer än fem kilo i kupén, för det är den massan som ska följa vägbanan.

Markus: Och det är därför en välskött E-trettionio fortfarande känns lugn på en dålig väg trettio år senare. Den där lugna framvagnen är inte nostalgi, det är fysik.

Markus: Priset betalades senare, förstås. Aluminium och stål som sitter ihop och möter svenskt vägsalt gör exakt det man kan förvänta sig.

Markus: Men samma filosofi lever kvar. Ellen pratade om tyngdpunkt i golvet i dagens elbilar — det är samma tanke, bara flyttad neråt i stället för utåt.

Markus: Och Henriks fem-trettio-dé, som vi började med? Den ärver den framvagnen i rakt nedstigande led. Det är därför han märker skillnaden när något glappar. Bilen är byggd för att inte skaka.

Aina: Och där landar vi. Vi började utanför bubblan med billigare el-SUV:ar och löften om fem minuters laddning.

Aina: I nyheterna konstaterade vi att tystnaden från München också säger något — och att BMW:s tre-drivlinor-i-samma-kaross ser klokare ut nu än för tre år sedan.

Aina: I Forumet grävde vi i Henriks fem-trettio-dé och landade i en gratis kontroll: ryck i kardanen innan du köper fjäderben.

Aina: Ellen förklarade varför fem minuter inte är fem minuter, och gav oss tre skäl till att en elbil faktiskt är roligare att köra.

Aina: Kjell tyckte tvärtom, som vanligt, och hann nästan få rätt om bromsskivorna innan täckningen tog slut.

Aina: Och i Backspegeln stod en trettio år gammal aluminiumframvagn som fortfarande sätter standarden.

Aina: Imorgon har vi ett fullt Börsen-bord igen när cooldownen släpper, och Karlos Kaross kommer in med KarossKodKollen på X-femman — F-femton, den som pling-plingar åtta gånger om dragkroken krånglar.

Nikolai: Och jag lovar att jag ska läsa forumtrådar långsammare till dess.

Ellen: Det räcker om du läser dem i rätt ordning, Nikolai.

Markus: Följ podden där du lyssnar, tipsa oss om ämnen, och häng med i trådarna på forumet — det är ni som gör materialet.

Nikolai: Vi hörs imorgon!