AutoPower Podden 2026-08-16

Transkription

Aina: En obd-dongel som glöms kvar i uttaget över natten. Ett urladdat batteri på morgonen. Och sen — en bil som snurrar runt, lyser som vanligt, men vägrar att starta. Och som inte ens går att prata med.

Nikolai: Vänta, den startar alltså inte OCH man får ingen kontakt med den?

Aina: Precis. Och det där fallet ligger i forumet just nu, med en BMW-tekniker inblandad. Vi tar det om en stund.

Aina: Hej och välkomna till AutoPower Podden, söndag den sextonde augusti. Jag heter Aina, och med mig i studion har jag Markus och Nikolai.

Markus: Tjena.

Nikolai: Hallå hallå!

Aina: Och Ellen Volt är förstås här också, som varje dag, med Elen med Ellen.

Ellen: Hej på er allihopa!

Aina: Idag: en söndagspromenad genom bilvärlden utanför bubblan, tre forumfall som alla handlar om att det billigaste ingreppet ofta är det dyraste, en trettitrea diesel i Skövde som säljaren kallar utställningsbil, och Ellen reder ut vad som faktiskt går sönder på en elbil. Häng med.

Aina: Vi börjar som alltid utanför BMW-bubblan. Och den här veckan har elbilsvärlden bjudit på två saker som är intressanta av helt olika skäl.

Markus: Det ena är att en elbil har sålts för trehundraåttio miljoner kronor.

Nikolai: Trehundraåttio? Miljoner?

Markus: Trehundraåttio miljoner. Det var ett välgörenhetsobjekt, ett samlarexemplar av den första elbilen från en ganska känd italiensk tillverkare. Så priset säger noll om elbilar och allt om samlarmarknaden.

Aina: Men det är ändå en rubrik man läser två gånger.

Markus: Och den andra saken är betydligt mer relevant för oss. Från norska biltidningar kommer diskussionen om hur många elbilar som faktiskt hamnar under momsgränsen numera. När stödsystemet flyttar sig så flyttar sig hela begagnatmarknaden med.

Nikolai: Och det spiller ju över hit. Norska bilar hittar alltid vägen över gränsen förr eller senare.

Markus: Precis. Ett norskt regelbyte i år är en svensk begagnatannons om tre år. Det har vi sett med varenda vändning i deras system.

Aina: Och sen har vi en tredje sak som ligger närmare vardagen. Det ligger tjugo trafikstörningar med mycket stor påverkan i landet just nu, och nästan varenda en är ett vägarbete.

Nikolai: E4:an är värst. Kropp i Skåne, sträckan mellan Örkelljunga och Skånes Fagerhult, uppe vid Axmartavlan i Gävleborg, och mellan Gränna och Vättersmålen.

Markus: Augusti är asfaltens högsäsong. Det är nu allt ska hinnas med innan tjälen kommer.

Aina: Och där kommer BMW-vinkeln. Står du still i en kö i tjugofem grader med AC:n på för fullt, då är det precis då kylsystemet visar vad det går för.

Markus: Just det. Termostat, vattenpump, expansionskärl. Sommarköer dödar fler kylsystem än vintern gör.

Aina: Och kylsystem, det är faktiskt precis där dagens forumbord börjar. Hur ofta ska man egentligen byta kylarvätska?

Aina: Två nyheter från BMW-hållet idag, och den första är en riktig godbit för alla som oroat sig för framtiden.

Markus: Ett nytt koncept har visats som ger en förhandsvisning av hur en eldriven em tre kan se ut. Performance Sedan, kallas det.

Nikolai: Alltså en elektrisk em tre! På riktigt!

Markus: Ett koncept, Nikolai. Ett koncept är en skulptur med hjul tills något går i produktion.

Nikolai: Men konceptet blir ju bilen!

Markus: Ibland. Ibland blir konceptet en grill och två strålkastare som överlever, och resten blir något helt annat.

Aina: Källkritik direkt ur startblocket.

Aina: Men vad vet vi egentligen? Vad är bekräftat och vad är tolkning?

Markus: Bekräftat är att konceptet finns, att det är eldrivet och att det är en sedan. Allt annat — effekt, batteri, produktionsår — är antaganden. Och den viktigaste frågan har ingen svarat på än.

Nikolai: Vilken då?

Markus: Om den ersätter eller kompletterar. Alltså: försvinner sexcylindriga em tre när den här kommer, eller säljs de sida vid sida ett tag?

Aina: Och det är den frågan som avgör hur hela forumet reagerar.

Nikolai: Jag tror faktiskt de säljs parallellt. Ingen tillverkare släpper en fungerande kassako över en natt.

Markus: Det låter rimligt. Och det gör att ingen behöver få panik idag.

Aina: Nyhet nummer två är av ett helt annat slag. En em tre i grupp A-utförande har körts i ett historiskt rally i Antibes, och det finns video på det.

Nikolai: En grupp A-em tre! Alltså originalreceptet — fyrcylindrig, boxig, och ett ljud som skär genom hela dalgången.

Markus: Det är den bilen som byggde hela ryktet. E-tretti em tre var homologeringsspecial, byggd för att få tävla. Gatbilen fanns för tävlingsbilens skull, inte tvärtom.

Aina: Och det där är faktiskt en fin bro mellan de två nyheterna. Samma bokstav och siffra, fyrtio år emellan, två helt olika drivlinor.

Markus: Och samma fråga varje gång: är det motorn som är em tre, eller är det uppdraget?

Nikolai: Uppdraget. Det måste vara uppdraget.

Aina: Håll den tanken. Vi kommer tillbaka till den.

Aina: Dagens forumbord är ovanligt välfyllt. Fem trådar med diskussion och fem obesvarade frågor. Vi tar tre stycken, och de hänger ihop bättre än man tror.

Aina: Först ut: signaturen semperfi83 har en eff elva femhundratrettio med x-drive, en tvåtusenfemton-årsmodell, och den har rullat elva tusen mil. Frågan är enkel: ska man byta olja i x-drive-systemet, och ska man byta kylarvätska?

Markus: Och där kom svaret snabbt från signaturen jsn. Olja i fördelningslådan gör gott och är varken krångligt eller särskilt dyrt att göra på verkstad. Kylarvätskan behöver inte bytas.

Nikolai: Aldrig? Det låter ju nästan för bra.

Markus: Nej, och där kom signaturen bmw-slangen in med förklaringen, och den är läsvärd. Den modernare kylarvätskan med organiska tillsatser har mycket längre livslängd än den gamla icke-organiska.

Nikolai: Vad var det som gav upp i den gamla då?

Markus: Rostinhibitorerna. De var det som tog slut, inte glykolen. Därför låg de gamla intervallen på två till fyra år, eller femtusen till tiotusen mil. Med organiska tillsatser lever skyddet betydligt längre.

Aina: Så egentligen är det inte vätskan som slutar kyla — det är korrosionsskyddet som slutar skydda.

Markus: Exakt. Och det är därför man aldrig ska toppa upp med fel sort. Blandar man organiskt och icke-organiskt kan tillsatserna motverka varandra, och då har man betalat för ett skydd man inte har.

Nikolai: Det där tycker jag är det bästa tipset hittills idag. Det är gratis att göra rätt.

Aina: Vår vätskeguide på autopower punkt se listar det per motorfamilj, förresten. Vilken specifikation som gäller, och realistiska intervall.

Aina: Fall nummer två, och nu blir det obehagligare. Signaturen glaumann har en femhundratjugo d, en e-sextioett från -06 med em fyrtiosju-motorn.

Markus: Den motorn.

Aina: Han hade bytt termostat, kopplat in en liten obd-dongel för att kolla temperaturen, och sen glömt kvar den i uttaget över natten.

Nikolai: Och den drog ur batteriet?

Aina: Helt tomt på morgonen. Han laddade batteriet, startmotorn drar bra, lamporna lyser — men bilen startar inte. Och han får ingen kontakt med bilen alls med sin diagnostik.

Markus: Och det är just det sista som är det allvarliga. Inte att den inte startar. Att den inte svarar.

Nikolai: Vad betyder det tekniskt?

Markus: Att någon styrenhet stör ut hela bussen. En BMW-tekniker har tittat på det, och där pekas motorstyrningen ut — den kan med korrupt mjukvara sänka kommunikationen för alla andra. Signaturen bmw-slangen tycker det är mysko att kontakten saknades även mot startspärr och effektmodul, för de hänger på en annan buss.

Aina: Så antingen är det ett större fel än man tror —

Markus: — eller så slog motorstyrningen ut den äldre diagnoslinan, och då ser allt dött ut fast det bara är en enhet som babblar.

Nikolai: Och allt det här för att en dongel satt kvar i uttaget.

Markus: En dongel till hundra kronor som kan kosta en styrenhetsprogrammering. Dra ur den. Varje gång.

Aina: Och det gäller inte bara den bilen. En djupurladdning i en modern BMW är aldrig bara en tom start — den kan lämna spår i minnen som inte tål att tappa spänningen mitt i en skrivning.

Markus: Och tillägg: hjälpstartar du, gör det rätt. Vi har en bogserings- och hjälpstartsguide som går igenom det, inklusive batterisensorn som måste lära om efter ett batteribyte.

Aina: Tredje fallet, och nu blir det lättsammare. Signaturen Verdi2 funderar på att köpa en manuell trehundratjugofem i kuppé från 2011. Två tusen ett hundra mil, tre ägare, rak bensinsexa utan turbo, bakhjulsdrift.

Nikolai: Manuell, sugmotor, bakhjulsdrift. Det är ju hela receptet på en rad!

Aina: Och skälet är fint: han vill ha den för sitt eget nöjes skull och för att övningsköra med sonen så småningom.

Markus: Det är faktiskt ett av de bättre argumenten för en manuell bil jag har hört. Att lära sig koppling på något som är roligt.

Aina: Men det finns en detalj han själv fastnat på. Säljaren bytte högtryckspumpen för bara några veckor sen. Spridarna är inte bytta.

Markus: Och där är den stora frågan. Bytte man pumpen för att den var trasig, eller bytte man den för att man jagade ett symptom som egentligen sitter i spridarna?

Nikolai: Hur vet man skillnaden?

Markus: Man frågar efter kvittot och felkoden. Fanns det en lagrad kod på lågtryck eller bränsletrycksavvikelse, då var pumpen sannolikt rätt åtgärd. Fanns det bara ett "den gick lite ojämnt", ja, då kan man ha bytt fel del.

Aina: Och i samma tråd dyker en fråga upp som förtjänar ett eget svar. Signaturen roller11 undrar rakt ut: finns det någon modern BMW-motor, alltså 2011 och uppåt, som anses skottsäker utan kända kamkedje- eller spännarproblem?

Nikolai: Det är ju miljonfrågan.

Markus: Och det ärliga svaret är: "skottsäker" finns inte. Men det finns robusta. Och det korta svaret är att sugmotorerna och de stora rak-sexorna generellt varit snällare än de små dieslarna från samma period.

Aina: Vilket är precis vad tråden om den där kuppén handlar om, utan att skribenten vet om det.

Markus: Ja. Och vår kamdrivningsguide går igenom exakt det här — vilka motorer som har kedja, vilka som har rem, och varför en viss fyrcylindrig diesel blivit BMW:s mest omtalade akilleshäl de senaste femton åren.

Aina: Vad tror ni? Är en pump som bytts två veckor före försäljning ett varningstecken eller en trygghet? Svara i tråden — länk i shownotes!

Nikolai: Dagens annons är av det ovanligare slaget. En 335d M-sport från 2007, E92. Vit. Två tusen sexhundra mil på mätaren. Skövde. Etthundrasextiofemtusen kronor.

Markus: Två tusen sexhundra mil på en nittonårig bil. Det är den siffran man ska stanna vid först.

Nikolai: Säljaren skriver att den aldrig vinterkörts, att den besiktigades utan anmärkning i april i år, och att den har varit utställningsbil på en motormässa.

Markus: Och där börjar det bli intressant. För sen kommer listan: motoroptimerad, downpipe, cirka fyrahundra hästar, coilovers, em tre-skärmar och en vinge.

Nikolai: Så det är ingen orörd tidskapsel?

Markus: Nej. Det är två bilar i samma annons. Den ena är en extremt lågmilad, aldrig vintersaltad e-nittitvå — den andra är en ombyggd 335d med fyrahundra hästar. Och de två drar priset åt varsitt håll.

Nikolai: Förklara.

Markus: Låg mil och ingen vintersalt höjer värdet rejält på en e-nittitvå, för rost är det som tar dem. Men optimering och downpipe smalnar av köparkretsen. Den som betalar mest för en tidskapsel vill ha den orörd. Och en ombyggd bil ska värderas efter bilen, inte efter kvittohögen.

Nikolai: Och vad gör en 335d bra egentligen?

Markus: Rak sexa, diesel, dubbla turbor. Vridmoment som en godsvagn. Det är en av de trevligaste motorerna som sålts i den karossen, och den är gjord för långfärd.

Nikolai: Men det finns saker att kolla?

Markus: Alltid. Virvelspjäll, avgasåterföring, kolavlagringar i insuget. Och när det är trimmat: fråga hur trimmen är gjord och av vem. En fil som lämnar rimliga marginaler är något helt annat än en som maxat allt.

Nikolai: Så marknadsvärdet då. En vanlig, välskött 335d E92 med normal mil ligger klart under det här priset. Men med två tusen sexhundra mil, ingen vinter, och besiktigad utan anmärkning i april är den inte jämförbar med en vanlig bil.

Markus: Nej, och det är därför det här är ett svårt ärende.

Nikolai: Min dom: det här är ett Fynd — men med ett villkor. Är bilen genuint saltfri och trimmen gjord med förnuft, är priset inte högt för det du får. Men gå dit med en fuktmätare, titta i hjulhusen och under trösklarna, och be att få se kvitton på både trimmen och besiktningen. Stämmer allt: fynd. Skaver något: gå hem.

Markus: Det är ungefär den mest villkorade domen vi haft.

Nikolai: Det är en villkorad bil!

Nikolai: Kolla annonsen på PowerBörsen — länk i shownotes!

Aina: Och nu ska det bli lite ordning på begreppen. Ellen, du hörde precis oss prata om kylarvätska, styrenheter som lägger sig, virvelspjäll och kolavlagringar.

Ellen: Jag hörde precis en halvtimme av saker som inte finns på min bil.

Nikolai: Där fick vi!

Ellen: Nej men allvarligt — det är faktiskt precis det jag vill prata om idag. För den vanligaste frågan jag får är: vad går egentligen sönder på en elbil? Och den frågan är svårare än folk tror, för svaret är inte "ingenting".

Aina: Vad är det korta svaret?

Ellen: Att det som går sönder på en elbil oftast är samma saker som går sönder på vilken bil som helst. Det är bara att drivlinan har flyttat sig långt ner på listan.

Markus: Ge exempel.

Ellen: Hjullager. Länkarmsbussningar. Fjäderben. Bilen är tung, momentet kommer direkt, och den saken märks i chassidelar. Sen: torkarblad, spolarpump, dörrhandtag, ljudanläggning som hänger sig. Precis samma vardagsgrejer som på en bensinare.

Nikolai: Och bromsarna?

Ellen: Där kommer det roliga. Bromsarna på en elbil går sällan sönder av att de används för mycket. De går sönder av att de används för lite.

Nikolai: Va?

Ellen: Ja. Man bromsar ju mest med motorn, alltså med regenereringen. Bromsskivorna får aldrig komma upp i temperatur och torka av sig. Då rostar de i kanterna, oken kärvar, och till slut sitter en kolv fast.

Markus: Det där är faktiskt exakt samma sak som händer på en bil som bara körts korta sträckor i femton år.

Ellen: Precis samma fysik. Så mitt råd är enkelt: bromsa ordentligt med foten då och då. En rejäl inbromsning från nittio ner mot trettio på en tom väg, någon gång i veckan, håller skivorna rena.

Aina: Och den här bilvårdsdelen kopplar till dagens forum faktiskt. Det finns en tråd där någon i Malmö ska lägga lackskydd på sin i-fyra.

Ellen: Ja, och det är en fin fråga. Där är elbilen och bensinbilen exakt likadana — lack är lack. Det enda jag brukar lägga till är att i en elbil hörs allt annat mycket tydligare, för motorljudet är borta.

Markus: Vad menar du?

Ellen: Väg- och vindljud. Därför blir folk mer noggranna med däckval på en elbil, och därför märks det direkt om en list sitter löst. Det är inget fel — det är bara att man hör bilen bättre.

Aina: Och det som faktiskt är unikt för elbilen då? Vad går sönder som inte finns på en annan bil?

Ellen: Tre saker, i sjunkande vanlighet. Ett: laddluckan och laddkontakten. Det är en mekanisk grej som används varje dag och som sitter utomhus. Det är den vanligaste elbilsspecifika verkstadsbesöket, och det är billigt.

Nikolai: Och två?

Ellen: Tolvvoltsbatteriet. Ja, elbilar har ett litet vanligt startbatteri också, som driver elektroniken. Och när det tar slut står bilen precis lika död som en gammal diesel med en dongel i uttaget.

Markus: Så den där forumtråden hade kunnat handla om en elbil också.

Ellen: Absolut. Elektronik bryr sig inte om vad som driver hjulen.

Nikolai: Och tre?

Ellen: Värmepumpen och kylkretsen till batteriet. Det är den delen som är dyrast och mest elbilsspecifik. Men det är också den som går sönder minst ofta av de tre.

Aina: Och själva batteriet? Alla är ju rädda för batteriet.

Ellen: Och det är den delen som statistiskt går sönder allra minst. Det är väldigt lite som händer med ett batteri de första åren. Det som händer är att kapaciteten sakta sjunker — några procent de första åren och sen väldigt långsamt. Det är slitage, inte haveri.

Markus: Men det finns ju batterier som byts.

Ellen: Det gör det. Och nästan alltid är det en enskild modul eller ett styrsystem, inte hela paketet. Och det är ofta ett garantiärende. Att köpa begagnat är en annan sak — då vill man se en hälsorapport, precis som man vill se en servicebok på en gammal diesel.

Aina: Så om du skulle sammanfatta för någon som funderar på sin första elbil?

Ellen: Räkna med att verkstadsbesöken blir färre men inte noll. Räkna med att däck och chassidelar kostar lite mer. Bromsa med foten ibland. Och sluta oroa dig för batteriet mer än du oroar dig för kamkedjan i en bensinbil — båda går sönder ibland, och ingen av dem gör det ofta.

Nikolai: Det där var det lugnaste elbilssnacket jag hört.

Ellen: Det är hela poängen med mig.

Aina: Och det Ellen säger om att bromsa med foten, det tycker jag är ett tips som fungerar för alla oavsett vad som driver —

Nikolai: Asch… nu ringer Kjell igen…

Markus: Nämen tjenare Kjell! Vad har du för roligt att säga idag?

Kjell: Ja hej. Jag hörde vad ni sa, och där har ni faktiskt fel. Ni satt precis och pratade om en trettifemma diesel som kostar hundrasextifemtusen och kallade det fynd.

Nikolai: Villkorat fynd, sa jag.

Kjell: Villkorat. Det säger folk som aldrig har ägt en. Två tusen sexhundra mil på nitton år — vet ni vad det betyder? Det betyder att den har stått. Och en diesel mår sämre av att stå än av att köras.

Markus: …jo, där har han faktiskt en poäng.

Kjell: Tackar. Gummi torkar. Bromsar rostar fast. Och en bil som varit utställningsobjekt har blivit polerad, inte körd. Jag vill köpa en bil som någon älskat med gaspedalen, inte med en microfiberduk.

Nikolai: Men den var ju besiktigad utan anmärkning i april!

Kjell: Besiktningen tittar inte på gummislangar från 2007. Och en sak till — varför ska folk stå och ladda sina bilar på en laddplats i tjugo minuter och sen låta bilen stå kvar i tre timmar medan de äter, det är ju precis samma sak som att parkera på en handikapp—

Markus: Kjell, nu måste vi gå vidare i programmet, men tack för att du ringde.

Kjell: — nej men vänta, för det viktigaste är att —

Aina: Och där tappade vi Kjell.

Nikolai: Täckningen höll inte med.

Markus: Täckningen höll utmärkt.

Nikolai: Kjell, om du hör oss — ring in igen!

Markus: Idag för fyrtio år sedan låg BMW mitt i arbetet med en bil som ingen egentligen hade beställt.

Markus: Det fanns ett regelverk som krävde att man byggde ett visst antal gatbilar för att få tävla. Så istället för att ta en befintlig trea och skruva på den byggde man en ny kaross: bredare skärmar, en högre bakruta för bättre luftflöde, en helt egen baklucka och en vinge som satt där av aerodynamiska skäl, inte av snygghetsskäl.

Markus: Motorn blev fyrcylindrig, inte sex. Det retade folk redan då. Men den var byggd för att varva och för att tåla en hel tävlingssäsong, inte för att låta mjukt på motorvägen.

Markus: Och det roliga är att gatbilen såldes med förlust i praktiken. Den fanns för att tävlingsbilen skulle få finnas. Uppdraget kom först, produkten kom sen.

Markus: Och idag ser vi samma filosofi i konceptet vi pratade om i nyhetsblocket. Ett drivsystem som utvecklats i tävling, ett chassi byggt runt det, och en gatbil som får bära resultatet.

Markus: Så när Nikolai sa att em tre är ett uppdrag och inte en motor — det var faktiskt precis så det började. Fyrtio år senare är frågan bara vad som sitter mellan hjulen.

Nikolai: Jag känner mig otroligt bekräftad just nu.

Markus: Njut av det. Det händer sällan.

Aina: Och där är vi framme vid slutet på en söndag. Vi började utanför bubblan med en elbil som gick för trehundraåttio miljoner och tjugo vägarbeten som testar ditt kylsystem. Vi tog en eldriven em tre som ännu bara är ett koncept, och en grupp A-bil från åttitalet som är allt annat än ett koncept.

Aina: I forumet lärde vi oss att kylarvätskans rostskydd tar slut före glykolen, att en obd-dongel i uttaget kan lägga en hel bil, och att en högtryckspump som bytts precis före försäljning förtjänar en följdfråga. På PowerBörsen fick en 2600-milad 335:an en dom som mest bestod av villkor.

Aina: Och Ellen förklarade varför en elbils bromsar går sönder av att inte användas. Det tar jag med mig.

Markus: Jag tar med mig något annat: dra ur donglen. Varje gång. Det är dagens billigaste försäkring.

Nikolai: Och imorgon fortsätter vi! Vi tittar närmare på de obesvarade frågorna som ligger kvar i forumet — bland annat en 840:an som läcker spolarvätska ur något som liknar en plastdosa under bagageutrymmet, och ett bakljusfel på en e-nittiett som fick tvåa på besiktningen. Har du haft något av det, skriv i tråden.

Aina: Följ podden där du lyssnar, tipsa oss om ämnen, och häng med i diskussionen på forumet. Länkar i shownotes.

Nikolai: Vi hörs imorgon. Ha en fin söndagskväll!