iX5:ans 141 kWh – BMW:s största batteri byggs i Woodruff
Idag: iX5 141 kWh Woodruff-fabrik; Gen6 800V cell-to-pack; iX3 40 82,6 kWh jämförelse. Värdar: Aina, Markus och Nikolai.
Transkription
Nikolai: 141 kilowattimmar. Nästan dubbelt mot iX3.
Markus: Och du säger det som om fler kilowattimmar alltid vore en bra sak.
Nikolai: Det är BMW:s största batteri någonsin, Markus!
Aina: Och där small det igång innan jag ens hunnit säga godkväll. Välkomna till AutoPower Podden — jag är Aina, och som ni hör har jag Markus och Nikolai med mig. Och i studion sitter förstås Tommie, som vanligt.
Tommie: Godkväll. Jag sitter mest här för att hålla Nikolai borta från beställningsknappen.
Nikolai: (amused, chuckling) Jag har inte ens en laddbox hemma.
Aina: Ikväll: kvällens stora nyhet direkt från redaktionen — BMW:s största batteri hittills och en helt ny fabrik. Sen dyker vi ner i forumet, där halva sommaren handlar om reservdelar som tar slut. PowerBörsen har en femtiotusenkronorsbil med en tänd lampa ingen gillar. Och så Omkörningen, där till och med Toyota börjar darra på manschetten.
Aina: Så — kvällens nyhet landade nyss från chefredaktören. BMW visade eldrivna iX5, och passade samtidigt på att öppna dörrarna till en splitterny batterifabrik. Nikolai, du har läst det tre gånger redan, kör.
Nikolai: Okej. iX5 får ett sjätte generationens batteri på 141 kilowattimmar netto här i Europa. Det är cell-to-pack, cylindriska rundceller, och 800 volt. Det största högvoltsbatteri BMW någonsin lagt i en personbil.
Markus: 141 kilowattimmar. Vet du vad det väger?
Nikolai: ...mycket.
Markus: Mycket. Ja. Vi pratar ett batteri som är nästan dubbelt så stort som iX3 40 och dess 82,6 kilowattimmar. All den energin är också massa du släpar runt på till mataffären.
Aina: Fast det är liksom hela poängen med en stor SUV som iX5 — folk vill inte ladda på semesterresan. Räckvidd köper man med kilowattimmar.
Tommie: Eller så köper man räckvidd med att inte bygga en tvåochhalvtonsbil från början. Men jag är gammal och kör E39, så ni ska inte lyssna på mig.
Nikolai: (amused, chuckling) Det står ju i manuset att vi ska det.
Tommie: Då stryk den raden.
Aina: Men Tommie, du gillar ju teknik. Det intressanta är inte bara batteriet — det är fabriken. Den ligger i South Carolina, heter Woodruff, och startar serieproduktion redan i december.
Tommie: Det där är faktiskt det jag hakar upp mig på — på ett bra sätt. De byggde hela anläggningen på tre år. Digitala tvillingar, övervakning med maskininlärning, till och med truckarna går på vätgas. Och de påstår sig ha sänkt koldioxidavtrycket med runt 28 procent per wattimme jämfört med förra generationen.
Markus: "Påstår sig". Det är ren marknadsföring, Tommie.
Tommie: Allt är marknadsföring tills någon mäter efter. Men riktningen är rätt. Det är billigare och renare per cell — och det är därför de kan lägga 141 kilowattimmar i bilen utan att priset skenar helt.
Aina: Och det här är en av fem fabriker i något de kallar "local for local" — bygg batteriet nära bilen som ska bära det. Vår iX5 här i Sverige väntas alltså rulla på ett Woodruff-batteri.
Nikolai: Och 800 volt betyder att den laddar snabbt. Det är det jag inte fattar att Markus inte blir taggad av.
Markus: Jag blir taggad den dagen jag ser en verkstadsfaktura på en åtta år gammal batteripack på 141 kilowattimmar. Då pratar vi.
Tommie: Där har han faktiskt en poäng. Det roliga börjar när de här bilarna når andrahandsmarknaden. Fråga vem som helst med en tidig i3.
Aina: Vi noterar: Nikolai köper drömmen, Markus köper begagnat om tio år och gnäller. Balans i studion.
Aina: Från framtidens batterier till nutidens huvudvärk. Forumet i veckan handlar nästan bara om en sak: reservdelar som tar slut.
Markus: Ja, och det är på riktigt nu. Det började som en enkel fråga — Jonas har en aktiv felkod på svänghjulsgivaren på svärsonens 525:a, en E39 från 2001, och ville bara veta var givaren sitter innan han beställer.
Nikolai: Och sen spårade tråden ur?
Markus: På bästa sätt. För det visar sig att både svänghjulsgivaren och kam-in-givaren i original ryktas vara slut. En av grabbarna ringde en välkänd BMW-specialist på västkusten, och fick beskedet: kör Bosch eller Hella istället. Det är ändå de som är originaltillverkare åt tyska bilindustrin.
Tommie: Det där är värt att stanna vid. Folk tror att "original" är någon magisk BMW-del. Det är oftast en Bosch- eller Hella-del med en propeller på lådan och tre gånger priset.
Nikolai: Så OEM-delen är samma grej som originaldelen?
Tommie: Ofta exakt samma del, ja. Och det är just därför det är farligt nu — när originalet är slut fylls tomrummet av kopior. Och där måste jag varna: en välgjord fejkgivare från billigaste Temu eller eBay kan se identisk ut och sen ge dig ett spökfel som du jagar i ett halvår.
Markus: Precis det tråden landar i. Någon nämner att till och med servoslangen och fläktbladet börjar ta slut i original. En leverantör tog tillbaka en hel order och sa rakt ut att de inte går att få tag på längre.
Aina: Så vad är rådet till lyssnaren som sitter med en E39 eller E60 i garaget?
Markus: Köp känd tillverkare — Bosch, Hella, Febi om det är chassidelar. Handlar du på en marknadsplats där priset är för bra för att vara sant, så är det för bra för att vara sant. Och köp givaren nu om du vet att din är på väg, vänta inte tills bilen står.
Tommie: Jag har köpt en extra vevaxelgivare till E39:an som ligger i handskfacket. Det säger nog allt om var jag står i den frågan.
Aina: Och parallellt pågår en helt annan tråd som blev stor — en herre funderar på en i4 från 2024, med luftbälgar bak, och undrar om de håller.
Nikolai: 33 svar! Och nästan inget om luftbälgarna.
Markus: Nej, för det spårade också. Det blev en diskussion om insteg — hur lågt man sitter i en i4 kontra en i5, en X4, och några andra märken. Trådstartaren är 72 och vill kunna ta sig i och ur.
Aina: Vilket faktiskt är en jätteviktig fråga som ingen provkörningsvideo tar upp. Hur lätt är bilen att kliva ur när man har ont i knäna?
Tommie: Det är den frågan som avgör fler bilköp än nolltillhundra. Ingen skriver det i en broschyr, men fråga någon över sextio.
Markus: Men det roligaste var att halva tråden vägrade ens överväga vissa elbilar — för att de är byggda i Kina, med kamera och mikrofon i kupén och ständig uppkoppling. Någon skrev rakt ut att han är rädd att bilen ska gå att fjärrstyra.
Nikolai: Det där är väl lite väl foliehatt?
Tommie: Jo, men grundfrågan är inte dum. En modern bil är en uppkopplad dator du sitter i. Vem som äger datan, och var servern står, är en helt rimlig sak att bry sig om. Sen om just din 118:a är ett spionverktyg — nej, den fixar knappt sin egen tomgång.
Aina: Dags för PowerBörsen — dagens fynd, och dagens varningsflagga.
Nikolai: Och idag är det samma bil! Kolla här: en 320:a, E92-coupé från 2009, femtiotusen kronor. Två ägare, BMW-utbytesmotor med bara 7300 mil på sig, och säljaren har bytt olja tretton gånger.
Markus: Tretton oljebyten. Och sen kommer meningen du inte läste högt.
Nikolai: ...oljetryckslampan tänds.
Markus: Där har vi den. Oljetryckslampan tänds under körning. Det är inte en lampa man kör vidare på och hoppas. Det är en lampa som säger "jag kanske håller på att skära ihop din motor just nu".
Tommie: Och säljaren är ärlig, det ska han ha — han skriver att den måste bärgas, inte köras. Han är låginkomsttagare och måste sälja i befintligt skick. Det är en hederlig annons om en bil med ett allvarligt frågetecken.
Aina: Så vad är den värd?
Tommie: Som reservdelsbil eller ett projekt för någon som redan har en utbytesmotor liggande — kanske. Men de femtiotusen är inte priset. Priset är femtiotusen plus vad det kostar att ta reda på varför lampan lyser. Och det kan vara en tvåhundralapps oljepump, eller en ny motor.
Markus: Och lacken är våtslipad matt. Så du får en osäker motor och ett omlackningsjobb. Nej tack.
Nikolai: Men om man är händig?
Tommie: Om du är händig köper du hellre 525:an på samma börs. En E39:a från 2001, manuell, full servicebok, 23 000 kronor. Underkänd besiktning — strålkastare och en länkarm — men det är känt, avgränsat jobb. Ingen mystisk lampa.
Aina: Där hör ni skillnaden. En bil med ett dyrt frågetecken kontra en bil med en känd, prislappad lista. Den händige väljer listan.
Nikolai: Och den för 89 000 då? Sexväxlad N52, coilovers...
Markus: ...den är faktiskt fin. Det är en riktig entusiastbil. Men den kostar därefter, och har lite ytrost på framskärmarna. Det är en annan diskussion — den är inte ett fynd, den är en välbyggd bil till marknadspris.
Aina: Och så vårt Obesvarat — en tråd ingen svarat på än, där vi försöker hjälpa till i luften. Idag: en byggare som kallar sig e46er.
Markus: Ja, det här är en rolig en. Han är rätt ny på att bygga, har en E46 touring från 2004, sänkt på coilovers, och kör tio gånger arton tum bak med 255/40-däck. Och det tar i. Gummit hänger mot skärmkanten.
Nikolai: Och han frågar om det bara är att köra mer camber?
Tommie: Klassisk stance-fråga. Och svaret är: camber är inte gratis.
Markus: Precis. Mer negativ camber drar in däckets överkant och du får plats — men du sliter innerkanten av däcket, och på en touring som ska bära grejer blir det snabbt fult slitage. Han sitter redan på camberstag, så han har utrymme, men det finns en gräns.
Tommie: Det han egentligen frågar utan att veta det är: vill jag ha höjden eller vill jag ha hjulen? För han vill behålla den låga höjden och få in ett brett hjul, och då jobbar de två målen mot varandra. Riktiga svaret är oftast ett smalare däck eller mindre offset — inte mer camber tills det slutar ta i.
Markus: Och rulla skärmkanten. Han nämner att han fick rycka innerskärmarna på sin gamla E91 — samma jobb gäller här. En skärmrullare, försiktigt, med värme. Inte bara böja med en kofot.
Aina: Så, e46er — om du lyssnar: mät din offset först, fundera på ett aning smalare däck, rulla kanten ordentligt, och lägg till camber sist, inte först. Och vet ni svaret bättre än vi? Gå in i tråden på autopower.se och skriv — vi svarar aldrig i forumet, bara här i studion, så mannen behöver er.
Nikolai: Det är liksom hela grejen. Svara i tråden!
Aina: Och så Omkörningen — där vi lyfter blicken ut ur BMW-bubblan en stund. Nikolai, vad rör sig därute?
Nikolai: Det stora är att Toyota — Toyota! — har sagt att nästa Corolla blir elbil. Och det är typ chock, för de har varit de mest elbils-skeptiska av alla.
Markus: Toyota har sagt mycket om hybrider och vätgas i tio år. Att bästsäljaren blir el är en signal, ja — men Corolla har funnits sen sjuttiotalet, den överlever oss alla oavsett vad den drivs av.
Tommie: Poängen är inte Corollan. Poängen är att när den försiktigaste jätten i klassen svänger, då är trycket på riktigt. Det handlar inte om ideologi längre, det handlar om att volymen finns i el nu.
Aina: Och det syns ju i siffrorna — det ryktas om en tillverkare vars nya, billiga småelbilar redan dragit in över 70 000 beställningar. Det är där tillväxten sitter. Inte i lyxen med 141 kilowattimmar, utan i de prisvärda små.
Nikolai: Så BMW satsar åt fel håll med iX5?
Tommie: Nej — de spelar sitt spel. BMW ska inte konkurrera om den billiga småbilen, de ska sälja den där stora, laddstarka SUV:en till någon som annars köpt en annan premiumbil. Men det är därför Neue Klasse är så viktig för dem — det är där de måste möta volymen längre ner. iX5 är fönstret, i3:an som kommer är brödet.
Markus: Och BMW-ägarvinkeln i allt det här? Om alla andra går el i botten av marknaden, då blir laddinfrastrukturen bättre för oss också. Även för dig, Tommie, den dagen din E39 äntligen ger upp.
Tommie: Min E39 står och laddar sitt AGM-batteri långt efter att din elbil blivit en uppdaterings-tegelsten.
Aina: Och där någonstans ska vi runda av. Snabb påminnelse innan vi släpper er: igår ledde vi med den stora startmotor-återkallelsen — över 740 000 BMW globalt. Den ligger kvar. Vet du inte om just din bil berörs, gå in på autopower.se, klicka på Nyheter, och i senaste nyheten finns länken där du skriver in ditt chassinummer och får svar direkt.
Markus: Ta den där. Det är fem minuter, och alternativet är en startmotor du helst inte vill lära känna.
Aina: Och en liten grej — vill du, eller ditt företag, vara med i podden? Verkstad, klubb, eller bara en riktigt bra historia? Maila amanda@autopower.se, så tar vi det därifrån.
Tommie: Ni får gärna maila. Jag lovar ingenting, men Amanda läser allt.
Aina: Imorgon: vi gräver vidare i reservdelsbristen — vilka delar är det som faktiskt tar slut, och var hittar man dem utan att bränna sig på en kopia. Tack för ikväll, kör försiktigt i regnet, och håll ratten rak.
Nikolai: Hej då!
Markus: Hej.
Tommie: Kör lugnt.