AutoPower.se - Stora importguiden

AUTOPOWER » IMPORTGUIDEN
[ Allmänt ] [ Köpet ] [ Betalningssätt ] [ Skyltar & försäkring ] [ Serviceboken ] [ Tyska regbeviset ]
[ Regbesiktning ] [ Köp av importbil ] [ Kontroll av mätarställning ] [ Sammanställning ] [ Länkar ]

71404

AutoPower på tysk bilhandlarauktion!

Så var det dags för en liten tripp till Tyskland igen. Jag var lite intresserad av att köpa något kul, eftersom jag hade sålt min 328i E46 innan sommaren. Dessutom började svärmor och Thereses syster bli intresserade av varsin bil, efter att deras Volvo och Ford börjat upplösas i järnoxid. Nu ville de tyvärr inte ha en sportlimousin från Bayern, utan Volksw***n Golf och Polo var det som verkade intressant.

Efter att ha kollat runt lite visade det sig en stor VAG-handlare i Hamburg skulle auktionera ut c:a 140 bilar som inte passade i försäljningshallen. Det beror oftast på för många mil för kräsna tyskar, konstig utrustning, småbucklor eller bara att det var fullt i hallen. Eftersom jag tidigare varit på bilauktion längre söderut i Tyskland tyckte jag att det kunde vara intressant att prova en auktion i Hamburg också. De hade ett antal BMW på listan, samt en Porsche Boxster som verkade mycket intressant.

Så vi körde ner till Hamburg i tjänstevolvon med höga förväntingar. Efter 90 mil bakom ratten, en rejäl tysk middag och en natts sömn var vi på gång. Vi snurrade runt lite i Hamburg innan vi hittade rätt, eftersom adressen låg ute i Hamburgs enorma hamn. Auktionen skulle börja 12.00, med visning från 10.00, så det var minst sagt stressigt. Vi var ju tvungna att gå igenom alla intressanta bilar på två timmar, eftersom en bil köpt på auktion inte är går att lämna tillbaks. Vi hade ett 20-tal bilar att undersöka, vilket gav cirka 5 minuter per bil. På den tiden måste in- och utsida kontrolleras, all dokumentation kollas igenom samt motorn provstartas. Det fanns ingen möjlighet till provkörning, som så ofta i Tyskland.

Samtidigt som vi gick runt bland bilarna började mer och mer bilhandlare troppa in. De kom i jättemercor och BMW:ar, med de röda tyska handlarskyltarna på. Jag har lärt mig att man inte behöver tro att fina bilar betyder höga slutpriser, eftersom det kom både en Porsche 996 Turbo och en BMW Z8 till en "billig" auktion jag var på för ett par år sedan. Däremot brukar priserna bli högre ju mer folk som kommer, så vi ville naturligtvis inte att så många skulle komma. Tyvärr dök det upp ett par hundra bilhandlare, vilket var fyra gånger så mycket som tidigare auktioner jag varit på. Dessutom rökte alla samtidigt som de pratade i sin mobiltelefon, så det var ganska svårt att hålla koncentrationen....

Redan efter att ha kollat på ett par bilar så var vi väldigt besvikna över det genomsnittliga skicket. De bilar som stod där var till 75 % sådana bilar som VAG varken ville eller kunde sälja till sina kunder, mest beroende på krockskador och missljud i motorerna. Detta kom som en chock, eftersom bilarna på de andra auktionerna jag handlat på varit i förvånansvärt bra skick. Det var helt enkelt inte lätt att hitta något felfritt, men eftersom utropspriserna var extremt låga så tänkte vi att det säkert gick att köpa en bil billigt och sedan reparera den till bra skick.

Vi hittade i alla fall ett tiotal bilar vi skulle bjuda på, som verkade ok i skicket och hade rätt utrustning. Vi fotograferade och skrev ner alla skador på bilarna och bestämde vilka maxbud vi kunde lägga. Det finns inget utrymme för tvekan när auktionen drar igång, eftersom det går extremt fort. Auktionsutroparen pratar fort (naturligtvis på tyska), och ljudnivån är mycket hög. Genomsnittsbilen tar kanske 3 minuter att sälja, inklusive presentation. Budgivningen går i steg, från 500 Euro, till 200 Euro och sedan 100 Euro innan de klubbar. De av er som är ofta på auktioner vet kanske hur lätt det är att man hänger på och bjuder för mycket, bara för att man blir stressad. Det är alltid bättre att sluta än att gå för långt. Det är mycket enklare att gräma sig över en missad bil än att ångra en redan inropad! Försök sedan förklara dig på tyska. För de pratar bara tyska, ingen engelska alls.

Auktionsfirman tar inte procent av bilarna, utan som på de flesta auktioner så läggs 3 % på priset vid klubbslaget, dock minst 160 Euro. 3 % känns inte så mycket, men om bilen kostar 35.000 Euro blir det 10.500 Euro, vilket är 10.000 kr!

Det fanns som sagt några trevliga bilar. De hade bland annat en 325i -93, röd med 17700 mil på mätaren, som var helt ok i skicket förutom några rejäla fläckar med ytrost. Men utrustad med fungerande AC och svart skinn, var den naturligtvis intressant för 30-40.000 kr, eftersom den fordrade omlack för kanske 10.000 kr. Utropspriset var 1.000 Euro, c:a 9.000 kr, och jag var beredd att lägga 3.500 Euro. Men direkt efter att auktionsförrättaren hade ropat ut bilen ställde sig en kille upp och ropade 4.000 Euro! Sedan blev det kamp, och bilen stannade på 5.100 Euro! Det tillkommer ju 10.000 kr innan bilen är klar hemma, vilket gjorde att en 325 i likvärdigt skick går att hitta billigare hemma.

Några andra exempel (pris vid klubbslag, 3 % auktionsavgift tillkommer på priset):

VW Golf GTI -96, 10000 mil, dåligt skick, 4.300 Euro
Audi A3 1,8 Ambition -97, 9.200 Euro
Audi A4 1,6 -96, 20.000 mil, 5.900 Euro
BMW 525i -93, 15.200 mil (?), 3.100 Euro
Audi A6 1,8T -99, 12.800 mil, 15.200 Euro
VW Golf CL -96, 8.500 mil, 4.600 Euro
BMW 320 Cab -91, 14.400 mil, dåligt skick, 3.900 Euro
VW Polo 1,4 -97, 5.400 mil, dåligt skick, 6.200 Euro

Efter ett tag insåg vi att trenden var tydlig. Långmilarna gick extremt dyrt, kolla bara på följande exempel:

VW Golf TDI Variant -00, 25.100 mil, 9.700 Euro
VW Passat TDI Trendline -00, 16.100 mil, 12.000 Euro
VW Passat TDI Trendline -99, 20.000 mil, 10.600 Euro
Audi A4 TDI Sedan -99, 26.000 mil, 8.800 Euro
VW Lupo SDI -00, 15.500 mil, 4.000 Euro
VW Passat 1,6 Sedan -98, 15.400 mil, 9.000 Euro

Det var helt självklart att dessa köptes för att mätarjusteras. VAG skulle aldrig ha fått ut dessa pengar i försäljningshallen, utan de kommer att säljas som dyra kortmilare till hugade exportkunder runt om i Europa.

Sedan var det dags för Porschen. Det var en Porsche Boxster -97, med 12.300 mil på mätaren. Det var den absolut mest misshandlade Boxster jag någonsin sett! Den var krockskadat vänster fram, vänster bak, vänster dörr, höger dörr, höger framskärm. Elcabben fungerade inte, den löstagbara fronten till navit fanns inte med, höger framfälg var mosad och bättringslackad med sprayfarg, som även hade "snyggat" till bromsoket, bromsskivan och däcket. Sedan skramlade det i motorn och bagageutrymmet var helt neroljat. Inredningen var hyfsad, men det ljusa skinnet i mitten av stolarna var smutsigt, samt växelspaksnoppen var utsliten. Vidare krävdes, enligt VAG:s representant på plats, nya bromsar runt om. Bilen var inte servad sedan 7.000 mil och var ett återtag från VAG Leasing. Utropspriset var 17.000 Euro, vilket närmar sig halva värdet hemma i Sverige. Självklart intressant, men den fordrade reparationer för runt 50.000 kr, och vem vet hur länge en motor som inte varit servad på 5.000 hårda mil håller? Jaja, sportbilssugen som man är kunde jag tänka mig att bjuda upp till 20.000 Euro, eftersom min kompis Jocke har meckat Porsche i 15 år. Annars hade jag inte vågat bjuda en krona! När den rullade in började auktionsutroparen gapa om vilken fin sportbil det var, jättefint skick, att den kostade minst 30.000 Euro ute i handeln. Bilen gick till slut för 23.500 Euro, vilket är ett fruktansvärt överpris för en Boxster i det skicket. Killen som köpte den kommer att få lägga ner en massa pengar för att få den i okey skick, samtidigt som det faktiskt går att hitta en fin Boxter för runt 275 papp i Tyskland. Bättre att köpa en sådan så blir man nöjd direkt!

Det dröjde ett tag till innan det började komma mer intressanta bilar. De hade bland annat en Audi S4 Avant -99 på 15.800 mil och en S8 -99 på 18.900 mil till salu. De var vansinnigt fina, såg ut att ha gått 4-5.000 mil. Tyvärr var de inte intressanta för mig, eftersom vi svenskar har milnoja. Antingen köper man en sådan bil för att behålla eller för att mätarjustera, och eftersom inget av de två intresserar mig så fick det vara. Så om ni dyker på en blanksvart S4 Avant -99 med svart tyginredning och navi, alternativt en totalt fullutrustad svartmet/svart skinn S8-99 på låga mil, maila mig så kan jag kolla om det är samma bil som på auktionen! Båda dessa gick för klart intressanta priser (runt 200.000 kr) om man skulle ha köpt dem för att behålla.

Efter att omväxlande ha skrattat och deppat över de vansinnigt höga vinnande buden, så började listan ta slut. Bortåt bil Nr 100 så började lite folk troppa av, och stämningen lugnade ner sig lite. En del bilar blev inte ens sålda, mer beroende på att de kostade mycket pengar än att de var dyra. Det försvann några till Golfar som var dyrare än vad de hade kostat i Sverige. Ett tag var jag sugen på att börja exportera svenska dieselbilar med många mil, vilket ger en fingervisning om prisnivån. Vi började misströsta och tyckte att vi slösat bort ett dygn, eftersom de flesta intressanta bilarna hade gått iväg. Själv gav jag upp vid 100 ungefär, eftersom den sista bilen som intresserade mig försvann då, i ett moln av tuseneurosedlar. Så då var det bara svärmor och Tessans syster kvar att leta till!

Som nr 120 kom det slutligen en Polo igen, som såg exakt likadan ut som två tidigare sålda bilar. De var alla tre mörkblålila Polo 1,0 av 1999 års modell och hade varit firmabilar på ett försäkringsbolag. Skillnaden mellan denna och de andra liknande var att denna var i mycket bra skick. Utropspriset var egentligen lite högt, med tanke på mätarställningen. Pulsen ökade när ingen bjöd utropspriset, utan auktionsförrättaren drog ner det med 2.000 Euro direkt. Jag började bjuda tillsammans med en annan spekulant, men till slut föll klubban 500 Euro under utropspriset! Då blev vi ganska nöjda.

Strulet blev när jag inte hade kollat upp hemtransporten ordentligt. Det visade sig att alla bilar till varje pris skulle vara borta inom tre dagar, och alla som använder Eurotransport vet ju att de behöver minst 10 dagar på sig. Så det blev jättestressigt, eftersom vi inte hade tid att stanna en dag till och vänta på skyltar. Det löste sig genom att fraktfirman tvärs över gatan erbjöd sig att transportera hem den med båt, direkt till Södertälje! Det visade sig att firman fraktar alla bilar åt VAG Sverige, vilket kändes betryggande.

Bilen kom hem för en vecka sedan, efter att av olika anledningar ha missat två skeppningar. Jag var och hämtade ut den i Södertälje, vilket gick väldigt smidigt. Det blev dock en aning stressigt eftersom jag hade besiktningstid i Västerås en dryg timme senare! Jag hann hem, men lämnade säkert ett flertal förvånade medtrafikanter bakom mig, som blev omkörda av en jätte-SUV med en liten Polo på bilsläp...

Nu är den i alla fall besiktigad och klar, utan anmärkning naturligtvis. Efter en noggrann polering ser den nästan ny ut! Det kunde jag inte tro när vi såg skicket på bilarna vid auktionen.

För att sammanfatta så är inte en tysk bilauktion att rekommendera om du inte pratar nästan flytande tyska. Det är extremt viktigt att veta när man ska vifta, så man inte bjuder för mycket eller vid fel tillfälle. Sedan är själva köpet en chansing, eftersom köpen inte kan gå tillbaka. Köpt är köpt! Det gäller att lita på sig själv, och ha ett bra system för att komma ihåg bilarna.

Slutsatsen är återigen: Köp om möjligt inte bil i Hamburgområdet! Det är lätt att lockas av hur nära det är, men det blir oftast dyra priser för dåliga bilar. Ta hellre en lite längre semester och fortsätt 50-60 mil till neråt Tyskland, för att hitta de riktigt fina bilarna. Eftersom tyska bilhandlare gör detsamma så borde väl vi svenskar också göra det!