AutoPower.se - Stora importguiden

AUTOPOWER » IMPORTGUIDEN
[ Allmänt ] [ Köpet ] [ Betalningssätt ] [ Skyltar & försäkring ] [ Serviceboken ] [ Tyska regbeviset ]
[ Regbesiktning ] [ Köp av importbil ] [ Kontroll av mätarställning ] [ Sammanställning ] [ Länkar ]

47285

En snabb bilköparresa

Så här fort kan det gå med lite tur och en hel del planering..........

Så var det dags igen! Efter en del faxande med en försäljare nere på BMW hittade jag en del intressanta bilar. Efter lite dividerande föll valet på en BMW 525i Touring -93 som verkade verkligen trevlig. Rätt utrustning och bra pris fällde avgörandet.

Jag fick bilens uppgifter hemfaxade av försäljaren, och de såg minst sagt bra ut. Två ägare, krockfri, servicebok (tyvärr bara ifylld av första ägaren) samt enligt försäljaren i bra skick. Att bilen dessutom var nybesiktigad i Tyskland kändes skönt, eftersom man då vet att avgasreningen fungerar som den ska.

Efter att vi kommit överens om priset kontrollerade han bilen lite noggrannare åt mig invändigt och utvändigt, samt såg till att bilen startade. Jag tyckte det lät bra och sa OK till försäljaren. Han faxade då ett kontrakt till mig, som jag undertecknade och faxade tillbaks omgående. Efter att jag hade faxat tillbaks det underskrivna kontraktet var bilen reserverad åt mig i 10 dagar.

Nästa bankdag gick jag in till banken och förde över pengar, vilket kostade 100 kr. Det visade sig att jag hade kunnat föra över pengar över Internet, eftersom BMW använder sig av en av de största bankerna. Snacka om smidigt! Jag tog tyvärr ingen expressbetalning den här gången, eftersom jag tyckte att jag hade gott om tid innan avhämtningen. Det skulle dock vida sig att snålheten bedrar visheten ännu en gång.

Då var det dags att boka flygbiljetter. Kilroy Travels brukar fungera mycket bra för studenter och SAS direkt för ordinarie biljetter. Biljetterna kom med posten ett par dagar innan avresan, smidigt och billigt! En studentresa kostar knappt 2000 kr och en ordinarie c:a 3500 kr. Ibland går det att köpa restresor för studentpris, men då utgår de oftast från Arlanda.

Det första problemet uppstod när jag skulle förbereda exportskyltarna och försäkringen i Tyskland. Jag hade skickat ner min tjejs pass i god tid. Problemet var att firman som ordnade exportskyltarna åt BMW behövde en fullmakt från min tjej, på tyska! Jag fixade en sådan och faxade ner den dagen innan jag skulle hämta bilen.

Lite orolig var jag eftersom jag flög ner på en fredag, så allting var tvunget att klaffa. Sedan var jag en aning irriterad över att en fullmakt plötsligt behövdes när det inte behövts de senaste 10 gångerna! Men försäljaren garanterade att bilen skulle vara klar i tid, trots problemen.

Det andra problemet var pengarna. Dagarna gick utan att pengarna hade kommit in på BMW:s konto. Jag förbannade min snålhet att ta normalbetalning istället för express. Dagen innan kom pengarna in, bara en vecka efter att jag skickat iväg dem från mitt konto! Det visade sig senare att jag hade glömt att skriva mitt kundnummer på överföringsblanketten. Nu gick det bra, men med expressbetalning hade jag besparat mig åtminstone en dags ångest.

05.36; Tidigt?

Klockan ringer 05.15. Uppe med tuppen. På vintern är det verkligen becksvart ute så här tidigt! Alla nödvändiga prylar ligger förberedda, eftersom mitt huvud inte brukar fungera så här tidigt. Det händer ju att folk fått vända när de upptäckt att passet ligger hemma! Kvitto på banköverföringen, pass, flygbiljetter, solglasögon, lite kontanter, vägatlas, fulltankad mobiltelefon med örsnäcka, digitalkamera, tandborste (en höjdare på hemresan, jag lovar!!) och musik är några av de grejer som jag hade lagt fram.

Jag brukar försöka de ut som en slusk när jag åker ner till Tyskland, även om man får mycket sämre service på de tyska bilfirmorna då. Det är minst sagt trist att bli rånad, speciellt om man har kontanter för hela bilköpet med sig. Dessutom är det skönt med bekväma och oömma kläder, eftersom man kanske ska krypa under bilar. Under den kalla årstiden är en vindtät jacka och rejäla kängor att rekommendera, eftersom kylan i Tyskland är väldigt rå.

Vid ett tillfälle flög jag ner till Tyskland direkt från ett jobbmöte, i kostym och slips! Då fick jag en helt annan service hos BMW-handlaren, men det gick ju inte att kolla bilen så noga.....

05.38; Bukfylla

Efter en nyttig frukost och en snabbdusch åker jag iväg till Västerås flygplats, som ligger 10 minuter hemifrån. Helt underbart! Köra till Arlanda tar en dryg timme, samtidigt som man måste räkna med oförutsedda förseningar. För att flyga med ett plan som går ifrån Arlanda 06.30 måste jag åka 04.30 senast! Sova en dryg timme är värt mycket när man ska tillbringa nästa natt på Autobahn.

Det är minusgrader och snöar på vägen till flygplatsen. Lite jobbigt att bilen står på sommardäck i Tyskland! Dessutom har den 225:or runt om.

06.10; Incheckning i Västerås

Kö till incheckningen! Det är inte vanligt i lilla Västerås. Flygningen går med propellerplan ner till Köpenhamn, där man byter till ett normalt jetplan för vidare färd till Frankfurt. Planet till Köpenhamn är inget jätteplan direkt, och det är ganska ljudligt med korkskruvar.....

Flygningen till Köpenhamn går bra, förutom att jag hamnar längst bak på grund av min sena incheckning. Jag vaknar innan vi landar i Köpenhamn med stel nacke och känner mig JÄTTE-fräsch.

08.10; Köpenhamns flygplats

Buss in till terminalen. Spöregn. Känns inte så kul att veta att jag ska köra hem i sånt väder. Hoppas det ser bättre ut när jag åker förbi på vägen hem. Motorvägen ut till Öresundsbron gör bara två kilometer från flygterminalen.

Väl inne i terminalen visar det sig att jag ska ta mig tvärs igenom hela flygplatsen, en promenad på en kvart! Så stor är den, det är verkligen skillnad mot flygplatsen i Västerås.

I värsta fall kan dessutom avgångs-gaten ändras i sista stund, och då blir det bråttom. En gång fick jag en kvarts joggingtur, bara för att se att planet var försenat när jag väl kom fram....

08.27; På nästa flyg till Tyskland

Det lönar sig att checka in hela vägen redan i Västerås. Jag får lyxsätet, ett ensamt säte vid nödutgången. Här sitter jag som en kung!

Om man har riktig tur kan man bli uppflyttad till Business Class, när det finns många lediga platser. Det enda som skiljer vid flygning inom Europa är att man får en prinskorv mer till frukost jämfört med turistklass. Tänk vad blåsta de blir som betalar 7000 kr för businessbiljett, när jag betalar hälften!

10.37; Tyskland

När man precis har varit på Köpenhamns flygplats och tycker den är stor, så får man en chock när man landar på någon av de större flygplatserna i Tyskland. De är enorma!! När jag har landat är det kö ut på startbanan, kö in till plattan. Trots att flygplanet är en hyfsat stor MD-80 får vi inte ens plats vid en gate, utan det blir bussresa igen. Lååååång bussresa.

10.48; På språng

Efter att jag har tur med en snabb passkontroll stressar jag igenom flygplatsen. Att resa utan bagage spar minst en halvtimme. Alla minuter jag sparar är viktiga, för att slippa vara på fel Autobahnavsnitt under eftermiddagsrusningen. Om man har otur så får köerna på Autobahn rusningstid i Stockholm att framstå som rena barnleken.

Korridorerna är verkligen ändlösa och vansinnigt tråkiga. Det är dock lätt att hitta till biluthyrarna som är hyfsat välskyltade. Efter att ha betalt tar man bara en hiss upp till parkeringshuset ovanpå terminalbyggnaden. Sedan är man ute på Autobahn inom 5 minuter. Eftersom jag bara ska hämta en bil idag är dock taxi att föredra. Det är lite svårt att lämna tillbaks en hyrbil själv!

10.51; Taxikön

Det finns gott om taxibilar vid taxistolpen, och nya kommer hela tiden. De är lätta att känna igen på sin elfenbensgula färg, bra att veta om ni är spekulant på en bil med den färgen i Sverige! BARA taxibilar har den färgen i Tyskland och dessa går minst 12000 mil/år. Hur som helst, De flesta taxichaufförer är ärliga och luras inte. Sista jag kollade fanns dessutom en taxiguide i informationen på väg till utgången, där det står ungefärliga priser inom vissa avstånd. Mycket bra, eftersom det är svårt för en chufför att luras när man visar att man vet vad det kommer att kosta.

Tyvärr pratar nästan ingen taxichaufförer engelska. De flesta pratar dessutom inte någon bra tyska heller, vilket kan ställa till problem. Jag brukar dra ut kartor från Internet där staden och adressen jag ska till finns inprickat. Genom att visa dessa är det svårt för chauffören att misslyckas, om han inte misslyckas med flit.

10.58; Taxi till BMW

Min taxichaufför heter Amiri eller nåt sådant, och verkar NÄSTAN hitta. Naturligtvis har jag glömt kartan just den här gången. Efter att ha chauffören frågat en kollega är vi på väg. När jag frågar om han vet var vi ska nu så vidhåller han naturligtvis att han inte frågade om vägen.

Chauffören berättar att dieselmercan (en 250 D W 124) vi åker i har gått 50000 mil. Helt utan problem dessutom! Han får i och för sig skrika för att överrösta bakhjulslagret som låter som en stenkross. Avsaknaden av nackskydd är också lite jobbig, eftersom den gamla automatlådan bonkar i växlarna med väldig kraft....

Han missar naturligtvis den rätta avfarten och tar en annan pittoresk byväg, vilket gör resan 40 DM dyrare än vanligt. Jag orkar dock inte bråka, på tyska dessutom, utan betalar och ser glad (nåja!) ut.

11.15-13.50; Strosar runt hos BMW

Nu är jag framme hos BMW! Det är svårt att förklara, men för mig infinner det sig alltid någon slags "Klondike"-känsla när jag går runt bland bilarna. Liknelsen med guldrushen känns inte helt fel heller, många tror ju att det går att göra massor med pengar på att importera fortfarande!

Det är lite skillnad på att gå runt hos en auktoriserad BMW-handlare mot de små importfirmorna. Skicket på bilarna är mycket bättre och man behöver inte gå runt och vara rädd för att bli lurad. Jag brukar inte ens provköra bilarna på BMW! Jag har aldrig blivit lurad eller besviken hittills, utan jag brukar lita på försäljaren. En auktoriserad BMW-handlare har mer att förlora på att lura mig, än vad jag har på att bli lurad!

Priserna är väl i ärlighetens namn inte speciellt låga hos BMW, utan man får leta lite mer efter intressanta bilar. Ärliga bilar kostar pengar helt enkelt! Vissa bilar kan helt oförklarligt vara billiga, medan den nästan jämförbara bilen bredvid är dyrare. Detta har oftast en anledning, tex att den har en reparerad krockskada. Man behöver dock inte vara orolig för att missa det hos BMW, de upplyser alltid om bilen är krockfri eller ej.

Hos BMW kan man få sin bil med EuroPlus-garanti, som ska gälla för bilen i hela Europa. Om man väljer bort den, brukar man kunna pruta några hundra mark. Dessa pengar är dock småpengar jämfört med en rasad motor, så var inte dumsnål!

Det finns verkligen en hel del kul bilar att titta på. Försäljaren ursäktar sig eftersom de har ovanligt lite bilar i lager, bara 200 mot normalt 400 bilar. Jag har ändå att göra ett tag! Bra eftersom firman som ska ordna exportskyltar visar sig vara tre timmar försenad. De har väldigt mycket trevliga bilar trots att det bara är hälften mot vad det brukar vara. Jag hittar bland annat flera 525i touringar, en 540i touring -98, M5 -94, ett gäng E36-or samt en 750i -95 som är intressanta. så mycket bilar, så lite pengar!

Hur ser bilen ut som jag ska hämta då? Den är verkligen fin, som vanligt. Ett par små dörröppningsbucklor kan man väl leva med, bilen är ju åtta år gammal. Lite synd bara att BMW:s mekaniker fixade ett batteriesyrehål i baksätet när de laddade batteriet. Riktigt klantigt! Det uppvägs dock av att det sitter en airbag i bilen plus att den kassa orginalstereon är utbytt mot en schysst Pioneer.

Firman som ordnar skyltar och försäkring dyker dock inte upp. Tack vare detta kommer jag inte iväg från BMW förrän klockan tre.

Det är lika kul varje gång att dra iväg med bilen. Eftersom jag inte hade provkört den tidigare tar det ett tag att vänja sig. De första milen är jag inte direkt trafiksäker, man måste ju pilla på alla knappar! Dessutom är jag lite nervös för alla misstänkta ljud de första milen.

Jag stannar vid första bästa mack innan jag kör ut på Autobahn. Kollar olja, kylarvatten och tankar fullt innan jag åker iväg. Det viktigaste är dock ringtrycket i däcken! Efter några veckor i BMW-hallen kan trycket sjunka. Det tar både mer bensin och är farligt på Autobahn. Jag bruka pumpa i maxtryck enligt instruktionsboken, runt 2,5 bar fram och 2,8 bak.

15.59; Första trafikstockningen

Redan efter en halvtimme ute på Autobahn börjar trafiken tillta. På ringleden runt Frankfurt tar det tvärstopp! Jag ska dessutom byta väg, och från avfarten ser jag ner på vägen jag ska ner på. Kö i båda riktningarna! Totalt fullsmockat med bilar. Hur kan man stå ut med det här? Jag blir ju tokig när det står fem bilar före mig vid rödljuset hemma i Västerås.....

Trafikstockning ("Stockende Verkehr" på tyska) är när det är så mycket bilar på vägen att en inbromsning en mil framför fortplantar sig bakåt tills jag står still. Det är alltså ingen olycka, utan bara för mycket bilar på vägen! På en rak väg dessutom, inte orsakad av någon fånig kö ner på avfarterna som i Sverige. Det finns helt enkelt för mycket bilar i Tyskland! Så mitt bidrag till trafikrytmen i Tyskland är att göra mitt bästa för att tömma landet på bilar.

Medelhastigheten blir väldigt låg, runt 40 km/h de första 2 timmarna....

Jag kör A67:an norrut så att jag inte kör rakt igenom Frankfurt, men frågan är om det verkligen är bättre. Jag har aldrig sluppit kö på denna väg. Alla kanske tänker likadant som mig? När jag har kört (köat!) mig förbi Frankfurt kör jag A5 mot Kassel. Denna väg är det alltid extremt mycket trafik på, eftersom det är den bästa vägen norrut från Frankfurt. Man tjänar helt enkelt in ett par timmars kö mot alternativen. Vägen är tyvärr bara tvåfilig till stor del, vilket tillsammans med ett antal vägarbeten håller snitthastigheten nere.

16.17; Macka

Orkar inte sitta i kön längre. Lika bra att ta en paus. Tyvärr har alla andra kommit på samma idÈ, så det är trångt på herrtoan. Efter en kycklingmacka bär det av ut på Autobahn igen. Vadå, ingen wienerschnitzel? Jo gärna, men jag blir så vansinningt trött av en sådan matbit, man bränner ju inga kalorier på Autobahn direkt utan bara bensin! Vatten är dessutom godare än avslagen cola.

Efter snabbstoppet bär det av ut i kön igen. Lika mycket trafik, men nu rör sig kön. Jihoooo! Hinner upp i 130 km/h en gång innan......

16.39; Näha, stopp igen!

.....det tar stopp igen. Sedan håller det på så, 0-130-0, 0-40-150-0, osv. Bromsarna får jobba en del, tur att det är hyfsat torrt på vägbanan.

En annan kul grej är att det verkar var fullt i etern i Tyskland. Det är vanligt att man får in två radiostationer samtidigt! Radion är verkligen ett bra hjälpmedel för att undvika köer. De kör köinformation minst en gång i timmen på de flesta radiokanalerna. I Sverige är radion ett krav för att undvika sömnattackerna!

Till slut börjar köerna släppa, när pendlarna börjar troppa av. Jag svänger av på A7:an mot Kassel, samtidigt som farten ökar. I Kassel-backarna ligger dieseldimman tät. Uppför går det max 10 km/h för lastbilarna, det kör så sakta att man kan räkna hjulbultarna! Det är faktiskt lite otäckt med personbil också, speciellt nerför. Regn, nerförsbacke, hög fart och tvära kurvor är ingen rolig kombination.

17.37; Hej vad det går......

Jag fortsätter på A7:an norrrut mot Hannover. När jag närmar sig Hannovermässområdet vet jag att det snart kommer att gå fortare! A7:an mellan Hannover och Hamburg består till största delen av trefilig betongväg, som är helt makalöst bra. Snacka om fartsträcka! Nu börjar mörkret komma och de flesta har hunnit hem från arbetet, vilket minskar trafiken avsevärt.

Precis utanför Hamburg delar vägen upp sig. A7:an fortsätter upp mot Kiel, medan jag svänger av till A1:an mot L¸beck och Puttgarten. Det är den absolut rakaste vägen att köra när man ska till Mälardalen. Om man har sällskap är det säkerligen trevligare att åka Kiel-Göteborg eller Trave-Trelle, men bilimport är ofta ett ensamt arbete.....

De sista milen upp mot Puttgarten är tvåfilig med möten och allt. Det är lite svårt att coola ner sig efter att ha kört 60 mil Autobahn!

Väl framme vid färjan i Puttgarten gäller det att bestämma sig om det är Helsingborg-Helsingör eller Öresundsbron som gäller. Antingen köper man en enkel kombinationsbiljett till Sverige med färja för 145 DM eller en enkel till Danmark för 80 DM. Sedan kostar bron 255 kr. Har man en snabb bil tjänar man tid på bron, speciellt om man hamnar mellan två färjor och får vänta. Om man å andra sidan har en långsam bil så är vägen klart kortare om man åker båt. Dessutom får man en liten kaffepaus vilket alltid är trevligt. Alltså, jag åker bron!

21.11; Färjan i Puttgarten

Själva färjeöverfarten är inte speciellt upphetsande. Det roligaste är att kolla vad det finns för andra importbilar på bildäck. Den här resan ser jag ett helt gäng som har varit nere och hämtat gamla BMW E30 och ett par äldre Audi 80. Värda max 15000 kr/st i Sverige. BMW-bilarna såg välanvända ut samt var sänkta och med specialfälgar. Blir kul att få igenom dem i besiktningen, orginalskick ska det vara.....

Det brukar vara kul att prata med lite folk som har plockat in bilar, även om man blir mörkrädd ibland. Som killen jag träffade som hade en nästan ny grön MB E290 td kombi. Han berättade vitt och brett om att bilen gått 10000 mil mer än vad som stod på mätaren. Inte kul att höra direkt. Min ständiga förhoppning är att inte utbudet på färjorna speglar skicket på importbilarna i Sverige, för då är det synd om oss!!

21.31; Lyxmiddag på färjan

Jag passar även på att kasta i mig lite sönderkokt osalt spagetti med tomatsås på färjan. Ingen höjdare direkt, men det mättar! Priserna är hyfsat höga på maten, vilket även gäller "taxfree"-försäljningen. Det är MYCKET billigare att handla i tyska affärer.

I Danmark åker man E47:an genom hela Själland. Jag som väljer bron fortsätter rakt fram genom Köpenhamn. För att komma till Helsingör svänger man av och fortsätter 5 mil till i Danmark. Tänk på att det finns hastighetsbegränsningar i Danmark och högre böter än i Sverige.

Väl i Sverige är det E4:an som blir min resekamrat de närmaste 5 timmarna. Eftersom jag kommer över till Sverige vid midnatt blåser jag på rätt bra genom Sverige. Totalt kör jag om 20-30 bilar på hela vägen. Motorvägarna har verkligen bra klass i Sverige, men tyvärr är vissa sträckor fortfarande bara motortrafikled.

Nu börjar dessutom tröttheten komma. Det syns även på antalet kort jag tar under natten! Koffein (Kaffe) och socker (Cola) behövs för att jag ska orka köra vidare. Tack och lov finns det många nattöppna mackar längs vägen.

Vid Ljungby, när klockan är 2 på natten, känner jag mig inte helt pigg direkt. Det gör faktiskt underverk att stanna och sova en halvtimme, bara för att vila huvudet. Efter ett snabbstopp håller jag mig vaken ända hem, med viss hjälp av de nattöppna bensinstationerna förstås!

05.01; Hemma igen!

Efter 1430 km är jag äntligen hemma. 14 timmar inklusive stopp för ölköp, färjor, käka mat samt tanka. Det får väl räknas som godkänt med 100 km/h i snitt, speciellt med tanke på vädret. Bilen har tagit 0,97 ungefär, vilket också är godkänt. Den väger ju i alla fall 1,5 ton och gaspedalen har varit välanvänd.....

Text och bild av Johan Söderberg