Gävleträffen 2001


Uppgörelse i E12-klassen


  Peka på bilderna för info, klicka för större
Dag 1 - Konkörning, accelerationstest och middag

På samma sätt som BMW bygger sina bilar runt värmeväxlaren har jag planerat året runt helgen för Gävleträffen. Inget fick komma emellan. Varken arbete eller världsligare nöjen. Denna inställning delas dock inte av mina kamrater, som alla fick förhinder av skiftande anledning och kvalitet. Men det gjorde inget, i och med att detta är mitt åttonde besök på träff arrangerad av Gästrikesektionen, har jag lärt känna en hel del folk som också brukar vara där.

Som vanligt försökte vi arrangera en konvojkörning från Västerås och via Sala/Heby till Rörberg Flygplats. Som vanligt var det dåligt med Västeråsare utan det var i Sala som merparten anslöt sig. Jag tog täten med pickupen före inalles åtta bilar. Därav tre cabbar som med taken nere njöt av det otypiska svenska sommarvädret. Strålande solsken alltså.

Så anländer vi till flygplatsen. Och kommer knappt in på parkeringen! Massor med bilar står parkerade i tredubbla rader. Fler BMW-entusiaster än någonsin har tagit sig hit. Vi hälsas välkomna, betalar vår anmälningsavgift, inkasserar en styck högkvalitativ t-shirt designad av Johan Gunhamre samt en liter Castrol SLX. Visst bryderi uppstod när anmälningsnumret skulle ritas på pickupen som ju saknar bakre sidoruta, så det fick bli hörnet på framrutan istället. Jag kanske skulle gjort den med dubbelhytt ändå.

Inom kort fick vi tillsammans med runt 120 bilar åka in på flygfältet för att parkera inför de praktiska momenten. Förutom alla "vanliga" BMW fanns ett antal specialinbjudna, bland annat ett par racehojar som gick rätt bra på strippen. Hårigast var Stefan Petterssons mäktiga M1 med trimmad Cheva-motor som har kunnat skådats på racerbanorna i Sverige.

Programmet ser ut som följer: först konkörning, sedan accelerationstest. I bägge fallen används Jörgen Johanssons och dom andra Gävlegrabbarnas egentillverkade tidtagningsanläggning, som i år är mer avancerad än någonsin. Den mäter nu reaktionstid, åktid, totaltid samt slutfart. Och presenterar resultaten i realtid på en extern skärm uppriggad mot publikområdet. Inte illa. Dessutom fungerade grejerna bättre än någonsin, nästan helt utan problem. Det blir svårt att toppa detta till nästa år.

På grund av den stora uppslutningen uppstod tidsbrist och för att hinna med allt kördes konkörningen endast en gång. Minnesvärda är bland de 50 som körde är bland annat M1:an utom tävlan som såg ut som ett rymdskepp när den kryssade mellan konerna i sidled, helt utan krängningar. Man minns även gröna 02-turbon som drog iväg till synes sävligt, men som när turbon laddade på vände i andra svängen och fann sig åkande baklänges.

Dominansen i konkörningen för de kompakta bumsarna är total. M3 E30 som trots underläge vad gäller rå motorstyrka excellerar på kurvig bana genom sin oslagbara balans. Bara 02:or och treserier på de tolv första platserna. Etta blev Mats Gustafsson i en M3 87:a och tvåa Kjell-Åke Englin likaså med M3 -87. Själv körde jag pickupen till en 25:e plats, vilket var bättre än väntat. Många accelerationssnabbare bilar efter i prislistan.

När alla som ville hade kört ett race riggades anläggningen om för accelerationstestet, 0-402,33 m. Alla ville se Joakim Sahlin köra sin brutala M3 turbo på bättre tid än någonsin. Nu blev det inte så, på grund av en sliten växellåda. Inte så konstigt att lådan var krasslig, en original M3-låda som ideligen utsatts för 600 hk och jag vet inte hur många Nm. Joakim berättade att en sekventiell låda med rakskurna drev stod högt på önskelistan. Då skall väl inte växlingarna som här behöva ta upp emot en sekund. Bästa tiden blev nu 13.10 vilket med växlingsproblemen i åtanke inte är illa.

Man delar upp alla bilar i fyra klasser och de fyra bästa i varje klass går vidare till en stege där vinnaren koras. Klass 1 huserade endast två bilar så vill man ha en pokal skall man delta med en 318/518 eller liknande. Jag körde i klass 2. Gick inget vidare, jag var långt ifrån att gå vidare. Klass tre var ett getingbo där trimmade standardvagnar eller standard prestandabilar finns. Klass 4 är den tunga klassen med de hårdast trimmade bilarna.

Givetvis så vanns prestigeklassen av Joakim Sahlin som i och med detta fick utmärkelsen "Sveriges snabbaste BMW". Näst snabbast var en 2002 tic som verkligen hade snurr på turbon. Anna Björnsson vann den jämna damklassen i en M3 E36. Många prestigeladdade kompisfajter anordnades, bäst minns man barndomskamraterna Fredrik Kojonen och Stefan Gustavsson´s jämna race med sina snabba vita E12:or, det skilde endast 0,012 sekunder på 402 m! Stefan drog längsta strået genom att vinna klass 3-finalen knappt med sin vassa 525 -77.

Efter att all körning och all prisutdelning var klar packade vi in oss i bilarna och åkte raskt ned till Gysinge, där middag serverades. Efter att ha njutit av Gävlegrabbarna underhållande berättarkonster stupade man i säng vid pass midnatt för att orka upp till aktiviteterna dag 2.

Till dag 2 -->
Tider och resultat Gävlesektionens hemsida -->

Text och foto: Jan Söderman
10 år med Gävleträffen

Samling i Sala

Kö i dubbla led för att anmäla sig

Stefan Petterssons brutala banracing-M1

Jörgen Johansson och Mikael Erickson lägger upp strategin

M3 trivs i konbanan som fisken i vattnet

Joakim Sahlin släpper loss 600 hk och hela bilen vrider sig

Lång väntan på race för dom längst bak!
540i touring bränner gummi

Anna Björnsson hämtar förstapriset i damklassen



Seriöst. Interiörbild från Joakim Sahlins M3 Alla bilar var inte i mint condition Pickupen slinker mellan konerna. Foto: Mattias Karlström
Detta ser man när man linar upp för strippen Många äro kallade, få är utvalda Kraftig märkeskoncentration i Gysinge...




Gävleträffen 2001 dag 2



God uppslutning trots tveksamt initialt väder



  Peka på bilderna för info, klicka för större
Dag 2 - Bilorientering, Peoples Choice

Efter övernattning i Gysinge är Gävlegrabbarna uppe tidigt för att förbereda för dagens aktiviteter. Ingen semesterkur att vara träffarrangör. Själv kan jag ligga på söta örat till halv 10. Skönt. Vädergudarna visar sig inte från sin bästa sida tvärtemot igår. Det är jämnmulet och regnmolnen hänger tunga. Lagom till klockan 10 när andra dagens aktiviteter startar börjar ett lätt regnande som övergår till ösregn.

Lika bra att åka iväg på bilorientering. Vi är ett gäng på tre cabbar, Pontus i 740:n och jag med pickupen som ger oss iväg. Första anhalten är backa mot pinne. Även om man vet att den grenen kommer gitter jag aldrig träna på det utan stannar som vanligt en patetiska 8 cm från pinnen. Inget vidare.

Den cirka 12 mil långa slingan, lagd på krokiga underhållande vägar varieras sedan med frågor och andra tävlingsmoment. Frågorna är tydligen kluriga eftersom endast tre tävlande senare visar sig ha alla rätt, däribland undertecknad. Tänk om alla tävlingar frågade om E-koder och när elspeglar blev standard och sådant.

Vädret förbättras vid första kontrollen och solen tittar fram. Cabbarna tar ned taken. En Z3 ansluter vid första frågekontrollen, men han baxnar på det knaggliga underlaget och bryter. Vi andra fortsätter dock utan större problem även om ett par av de sänkta cabbarna möjligen trivs bättre på jämnare underlag. Jag kör ju med osänkt monstertrucklook på min E30-pickis och har följdaktligen inte minsta problem med underlaget.

Däremot med dom praktiska momenten. Jag har ju redan nämnt backning mot pinne. Nästa praktiska övning gällde identifiering av 5 vanliga delar. Tyvärr fick man inte se delarna i fråga, utan endast känna dom med händerna i en låda. Hittar aldrig grenrörpackningen och gissar patetiskt nog fel på laddningsrelät. Som jag ändå bytt några stycken i mina dar.

Rulla lågprofilhjul i konbana visade sig inte heller vara någon paradgren för mig, och ändå borde jag fått träning så det räcker. Felet är väl att man rullar dom rakt hemma. Jag får i träningssyfte anlägga en konbana från förrådet till garageuppfarten hemma, hihi. Kaffepaus var inprickat i Storvik på den trevliga hembygdsgården Kvarnbacken. I anslutning till Kvarnbacken fanns även ett museum, fyllt till brädden av gammal teknik och även några äldre bilar utanför. Ingen BMW dock.

Tillbaka i Gysinge hade tillsammans med det fina vädret många bilar anlänt. BMW Club Schweden sålde klubbregalia med en E30 touring som butik. Mycket lämpligt. Meningen var att också att BMW-återförsäljaren som var huvudsponsor samt BMW Sverige skulle ställa upp med ett gäng provkörningsbilar. Men därav blev intet, man uteblev helt enkelt. Mycket tråkigt, då dessa provkörningar inte skall underskattas. För egen del minns jag med glädje de omfattande provkörningsträffar som hölls i slutet av åttiotalet och några år framåt.

I väntan på att resterande bilorienterare skulle komma in var det läge att gå och titta på de cirka 40 fina bilar som stod uppställda på parkeringen. Bland de mer ovanliga modellerna fanns två M5 E28 av samma årsmodell, 1986, men med helt olika framtoning. Den ena var Mikael Ericksons 6900-milade finare-än-nya, specialbeställd med speciallack och specialinredning. Förutom den superfina exteriören var underredet i skick som nytt, inga fastrostade skruvar där inte.

Den andra M5:an var en 22000-milare i normalt E28-skick, det vill säga mycket bruksig. Det kan ju ha sina fördelar med en M-bil som det inte behöver vara uteslutet att ställa på stormarknadsparkeringen också, eller hur?

Många andra snygga och roliga bilar fanns också att titta på. Salacabbarna, Pontus Nordins kalasfynd till 740i, Abbes 325-cab, AC Schnitzer-modifierad motivlackad 528-touring, ett par 02:or, rejsig trenolla för att bara nämna några. Nämnas bör även Joakim Wenngrens fordonspark. Att nämna M5 -89 och 735i -90 i samma mening som utsökt originalnyskick brukar inte längre vara gångbart, men i detta fallet går det bra. M5:an hade till och med de tredelade originalfälgarna kvar. Coolt.

Prisutdelning för bilorientering och Peoples Choice tog vid och jag hade några små förhoppningar på en pokal för bilorienteringen. Det räckte dock inte så långt utan tre mer långväga gäster stod på prispallen med Andreas Hansson från Ånge som segrare med en 728i turbo.

Jaha, det var det, det, trodde jag. Peoples Choice kvar. Jag hade röstat på Mikael Ericksons M5 E28. Döm om min förvåning när jag fick mottaga Peoples Choice-priset för min pickup. Otroligt kul. Att ett sånt budgetbygge kunde ta hem ett sådant pris i en sådan konkurrens. Eller som Christer skämtsamt (?) sade hemma i Västerås - "Hade du hela familjen med och röstade?". Nu var det ju inte så, så jag tackar dom som röstade. Mycket uppmuntrande.

Sedan återstår bara ett stort tack till Gästrikesektionen som lyckas överträffa sig själva varje år. Mycket trevligt och lyckat. Skriv upp mig för en helhelg år 2002 också!

Massor med bilder -->
Tider och resultat Gävlesektionens hemsida -->

Text och foto: Jan Söderman
Micke Erickson torkar av sin vackra M5.

Första frågan. Pontus smilar nöjt efter att ha läst den.

Inte lätt att hitta rätt.

Hjulslalom.

Många passade på att köpa på sig lite regalia

15 år gammal M5 E28 i ofattbart skick
Sekretariatet i väntan på fler bilorienterare. I förgrunden vakar Svante Gunhamres fina M535i

Peoples Choice-vinnaren



M5 -89 i utsökt originalskick 735i -90 i utsökt skick Pontus Nordins handplockade 740i
AC Schnitzer-modifierad 528i touring -98 3.0 CSi med CSL-look Mycket luft till snabb 525




Blandade bilder Gävleträffen 2001






Klicka för att få upp större
2001-07-10
Publicerad 2009-04-15 11:59. Uppdaterad 2009-04-15 12:00.
Copyright © 1997 - 2019 www.AutoPower.se


Annonser