Efter en tung arbetsdag fredagen den 3/6 var det dags att packa väskan för att bege sig mot denna oerhört efterlängtade träff, mitt i de Småländska urskogarna (eller tja, det som finns kvar av skogarna efter att orkanen Gudrun härjat i vintras). Då jag nyss sålt bilen och för första gången på tre år stod BMW-lös blev det till att ansöka om lift i Tommies Orientblåa 540iA -97. Med på resan var även 195 cm Olof Ovenholm, varpå jag förpassades till baksätet som tyvärr (för mig)är utrustat med original integrerade barnstolar vilket innebär att baksätets mjukhet (med stolarna nedfällda) snarast påminner om en kyrkbänk... Nåja, medan Tommie och Olof njöt av de härliga komfortstolarna fram kunde jag åtminstone hissa upp rollon för sidorutan bak och leka limousine samt njuta av den outtömliga kraften från 4,4 liters BMW-V8!

I Karlshamn tankade vi bensin och läsk (ni får själv gissa vem som drack vad) och tyckte att 1,1 liter/milen minsann var en tämligen modest förbrukning med tanke på prestanda, cylindervolym och bilens vikt. I samma ögonblick får jag ett SMS från Hasso som undrar var vi blir av och som hävdar att han kört sin 540i Touring från Kumla till Emmaboda med en snittförbrukning på 0,86. Inte så konstigt, ryktet säger att han chippat sin 540i så att varvstopp nu infaller vid 1500rpm…

Väl framme i Emmaboda lyckas vi med hjälp av ipaq-navi och telefonguidning till slut hitta vårt hotell för att checka in. Vid det här laget har även ”Masten” samt ”Hobbe” hunnit anlända till hotellet från Stockholm, och vilken uppståndelse bland lokalbefolkningen det blev kring Hobbes silvriga Z4 när han gled upp på parkeringen!

”Det här känns som att kliva in i en gammal E12!” utbrister Olof lyckligt när han äntrar sitt hotellrum, och syftar givetvis på första generationens femserie. Rummen var verkligen i patinerat originalskick á la 1973 (alternativt sovjet 1993) med en tämligen speciell känsla. Jag hade emellertid svårt att uppskatta charmen, då det vilade en pikant matta av kaneldoft (!) blandat med rök över hela mitt rum. Vi begav oss genast till en av de närliggande pizzeriorna för att inmundiga diverse flottdrypande läckerheter samtidigt som ytterligare ett gäng entusiaster anslöt. Som tur var så smakade pizzorna betydligt bättre än man kunde tro när man gick in i lokalen, som även den såg ut att vara hämtad ur någon dyster film om kommunistväldet i Östeuropa. Trots kaneldoften så somnade jag gott på kvällen efter en lång dag.

Lördagen skulle inledas med tidig morgonsamling, så det blev till att gå upp i ottan och hiva i sig ett gäng ostmackor samt någon liter apelsinjuice från frukostbuffén. Det hade ösregnat hela natten och duggade lite lätt när vi intog bilarna för färden till flygfältet. När vi var framme hade det dock slutat regna, och molntäcket började så sakta spricka upp – vi hade med andra ord en fruktansvärd tur med vädret. Det blev bara finare och finare, och till slut kikade även solen fram. Dagen inleddes med ett teoripass för genomgång av banan samt körteknik. Lärare: Tomas ”Gullabo” Jansson, vem annars?

Dagens körningar inleddes med att alla deltagare körde några varv i sakta mak för att lära sig banan, med gradvis ökande hastighet. Tack vare att det var färre än beräknat som anmält sig för körning fick de som betalt desto mer tid på sig att känna på banan! Jag kan utan att ljuga påstå att precis alla fick köra så mycket de bara ville och så mycket som bilarna tålde. Flest varv av alla körde nog Need For Speed- Tobbe, vars röda 316i Compact fick smaka på rejält hårda tag och vars däck förvandlats till slicks vid dagens slut. Man kan bevisligen ha skoj även i en snikmodell!

Just variationen av de olika BMW-modellerna som deltog i körningen var intressant och rolig att bevittna. Allt ifrån E30 M3 Sport Evo i nyskick till 320d Touring som vid varje gaspådrag utsöndrade enorma moln av svartrök. Alla fick möjlighet att ha med sig Gullabo som passagerare och därigenom få konstruktiv kritik. Somliga tog även chansen att låta honom köra deras bilar, för att se vad materialet EGENTLIGEN går för med ett proffs bakom ratten. Som åskådare var det väldigt underhållande att se Gullabo pressa bilarna till deras yttersta, och man förstår varför han blivit något av en legend!

Hur själva körningen fortlöpte tycker jag nog att de många bilderna beskriver bättre än jag kan göra i ord, istället tar jag och går genom de körande ekipagen. Bästa tid står inom parantes!

Tommie Goldhammer	540iA -97	(1,39:78)
Karl Mauriz	M3 -96	(1,33:47)
Aleksandar Gavric	325i E30	(1,33:68)
Måns Ulveståhl	Z4 3,0	(1,39:75)
Björn Borring	M3 E30 SE	(1,38:50)
Rickard Gustavsson	320d Touring -01	(1,38:62)
Stefan Jonsson	M5 -86	(1,32:97) – Dagens snabbaste!
Torbjörn Jantell	316i Compact	(1,43:00)
Michael Prymus	M3 -96	(1,39:81)
Nino Katadzic	325i E30	(1,36:56)
Patrik Törnkvist	325i Cabrio -94	(2,14:07)
Martin Svensson	Z4 3,0	(1,39:91)
Erik Jirhall	330xd	(1,34:56)

Mer detaljerad information kommer i tidningen Bilsport, det är dock ännu inte bestämt i vilket nummer av tidningen. Information kommer i Forumet så snart utgivningsdatumet är bestämt!

Mot slutet av dagen tror jag att alla var lika nöjda, belåtna och utmattade som jag. Jag vill passa på att tacka arrangörerna för en toppenträff! Det är alltid kul att bekanta sig ”på riktigt” med människor man ”känner” via forumet, och stifta nya bekantskaper, samt givetvis snacka med de man redan känner. Extra roligt tycker jag det är när träffarna har ett tema, en attraktion förutom själva träffen. Vi är nog många som hoppas på en repris nästa år!

Vid ett glödande tangentbord: Kalle Hansen

Foto:
Tommie Goldhammer, AutoPower.se
Kalle Hansen, AutoPower.se
Johan "PC Doktorn" Sjöström (Bild 217-336)