Efter att nycklar till bilen påträffats inbjöds jag att ta en titt på bilen i dagsljus och en provkörning. Bilen har fått en tvätt och i samband med det körts ett par mil. Den hade nu ett nytt originalbatteri och startade snällt omedelbart med ett mjukt hummande på tomgång. Jag lirkade försiktigt bilen ur det trånga garaget för att få ut den i dagsljus där en grundligare besiktning kunde göras.

Enligt många olyckskorpar på forumet var det ingen tvekan om att bilen skulle läcka som ett såll ur alla packboxar. Jag tog därför en noggrann titt under motor och låda så gott det nu gick, men allt såg snustorrt och nytt ut. Kopplingen hade nybilsspänst och bromspedalen sjönk inte. Min teori är att i princip nya packningar och packboxar klarar långa stillestånd mycket bättre än sådana som hettats upp och kylts ned hundratals eller tusentals gånger. Jag tittade ned i expansionskärlet och det såg väl ut ungefär som det gör i bilarna i nybilshallen. Motoroljan såg helt OK ut med tanke på sin ålder om den nu inte byttes i samband med kamremsbytet 2003. Givetvis skall den bytas ändå om bilen skall börja köras mer regelbundet.

Karossen är felfri bortsett från en del smårepor som förhoppningsvis är bortpolerbara samt ett par mindre skador. Ett jack i lacken under stötfångarna bak samt en skada med plåtåverkan på höger bakdörr och bakskärmen.

Bild 1: Rent och fint motorrum.
Bild 2: Den rödaktiga beläggningen finns överallt i motorrummet och är inte rost, snarare någon slags kåda..
Bild 3: Inte var dag man ser en 518i i detta skick.
Bild 4: Gletscherblå en mycket smakfull färg som passar utmärkt på bilen.
Bild 5: Fritt från stenskott.
Bild 6: Osuttet?
Bild 7: Inte många som suttit här heller.
Bild 8: Det är detaljerna som gör det.
Bild 9: Som nytt.
Bild 10: Klägget på helljuset kan vara leveransvax som inte tvättats bort ordentligt.
Bild 11: Numera 33 mil.
Bild 12: Inbjudande förarplats med nybilsdoft.

Jag tar en kort provtur och märker inget skrammel eller klonk trots dålig väg, vilket väl innebär att bussningarna fortfarande har kvar sin spänst. Det som kanske inte känns som nytt är bromsarna, dom tar jämnt men kanske att pedalen går lite långt ned. Dock är skivorna lite rostiga och får man nöta bort det så blir det nog bättre. Varvräknare och bränsleförbrukningsmätare fungerar inte, vilket torde innebära att backup-batteriet eller kondensatorn i huvudinstrumentet laddats ur.

Jag har vidare blivit uppdaterad på vad som hände med den lågmilade 02:an som jag nämnde i del 1. Den begärdes det anmärkningsvärda belopp för och blev således aldrig såld utan står numera och förfaller på en villagata. Det finns stora förhoppningar att det ödet inte kommer att drabba den här bilen. Jag hoppas återkomma med info vad som händer med bilen. 

Text och foto: Jan Söderman