AutoPower på kurs hos Förarutveckling

Förarutveckling AB är ett företag som startades 1995 av den välkände racingföraren "Peggen" Andersson. Sedan 1 januari 2002 ägs företaget av Anders Hedström, Carina Nyberg, Inger Karlsson och Lasse Sandek. Kontoret finns i Falkenberg men kurserna hålls i Säfsen, Sälen, Nyköping, Falkenberg eller i Malmö.

Förarutveckling samarbetar med BMW och sin tyska motsvarighet, kallad BMW Fahrer Training. Det innebär att kurserna utförs med BMW-bilar. Förarutveckling samarbetar också med Pirelli, eftersom kurserna förbrukar en hel del däck!

Kursen AutoPower har testat är Grundkursen, som för vår del inleds med kaffe och macka i en byggnad i utkanten av Skavsta Flygfält i Nyköping, eller Stockholm South som flygplatsen heter på Ryan Air-språk. Instruktörerna, Lasse Sandek och Anders Hedström, har arbetat med bilkörning i åtskilliga år. Lasse med instruktörserfarenhet sedan 1989, innan dess banracing och rally. Anders har tidigare aktivt tävlat i rally och har arbetat som instruktör sedan 1998. Båda är också licensierade instruktörer av BMW Fahrer Traing, så det de inte vet om bilkörning är egentligen ointressant!

Grundkursen inleds med genomgång av dagens aktiviteter, syfte med kursen samt en teoretisk genomgång, som i stora drag går igenom hur en bil fungerar och reagerar i olika situationer. Instruktörerna går igenom vad alla olika varianter av elektroniska hjälpmedel heter, och hur de fungerar. Lite fastnar faktiskt, trots att man bara vill ut och köra bil! Kontentan är att dagens bilar är oerhört mycket säkrare än äldre bilar, vilket kanske inte kommer som en överaskning. Samtidigt har tekniken i vissa fall svagheter, som är viktiga att känna till.

Vi hade bland annat en mycket intressant diskussion om bilförarens ansvar vid en olycka. I artiklar står det ofta "Bilen kom över på andra vägbanan" eller "Bilen körde av vägen", som om föraren inte hade någon kontroll över vad som hände. Olyckor beror ju extremt sällan på materialfel, utan det är i stort sett alltid ett förarmisstag som ligger bakom. Dålig uppmärksamhet, trötthet, för hög hastighet samt väldigt ofta påverkan av sprit eller droger är de vanligaste orsakerna. De enklaste sätten att minska riskerna i trafiken är att köra en säker bil, vara nykter, utvilad och följa trafikreglerna. Så enkelt (!?) är det!

De bilar vi ska köra under dagen är tre olika 325 ti, 318 i Touring, 318 iA Touring samt en Mini Cooper med sportpaket. Redan nu måste jag erkänna att bilparken var över förväntan! Efter vårt test av 325 ti, som definitivt lämnade mersmak, såg jag verkligen fram emot att köra den på gränsen. Under kontrollerade former naturligtvis....

Det första momentet var fickparkering. Redan här insåg vi att det som trafikskolan lärde oss för en herrans massa år sedan inte var några sanningar. Hemligheten med en lyckad fickparkering är att vika om ratten vid rätt tillfälle, vilket vi fick lära oss. Med hjälp av backspeglarna och några misslyckade försök utvecklades vi till riktiga fickparkeringsfantomer! Nu är ju Mini Cooper ingen turistbuss direkt, men man ska ju lära sig krypa innan man kan gå.

Nästa moment var backning i konbana, bara med hjälp av backspeglarna. Här gäller det verkligen att hålla tungan i rätt mun, eftersom körningen har en förmåga att urarta fort om man börjar slarva. Det räcker med att vara bara några decimeter för långt ifrån konen så blir det flera meters miss på slutet av banan! En fascinerande övning som gav oss flera hjälpmedel för att backa säkert men ändå inte långsamt.

Nu började man bli varm i kläderna, och längtade efter att trampa plattan i mattan. Först gick Anders igenom hur man ska sitta bakom ratten. Information som kan spara kroppen från mycket svåra skador vid en olycka. Vänsterbenet ska exempelvis inte vara helt rakt när kopplingspedalen är fullt nertryckt, eftersom benet då kan brytas åt fel håll vid en krock! Sedan ska nackstödet vara rätt justerat, så att man inte bryter nacken runt nackstödet istället för att hindra huvudrörelsen. Sedan ska ratten hållas "kvart i tre" istället för "tio i två" som jag har lärt mig tidigare. Det är ju faktiskt rätt logiskt, eftersom momentet för vridning är störst när man håller händerna så långt isär som möjligt. Sedan ska handlederna ligga mot rattens ovankant när man håller de sträckta rakt fram, utan att föraren behöver lyfta ryggen från sätet. Allt för att kontrollen ska bli så bra som möjligt när man framför sin bil. Ibland ser man ju bilar där bara en kepsskärm sticker upp mitt mellan framstolarna. Att köra fort med kontroll med sådant "raggarstuk" på stolsrygg och kropp, är omöjligt. Det funkar runt torget, men prova gärna att köra en konbana med raka armar...

Äntligen är det dags att köra bil! Passande med en bromsövning då. Snabb som man är så "råkade" jag hamna i en 325 ti. Anders instruerade om att trampa bromsen i BOTTEN med full kraft och inte hålla på och fega. Om och om igen gjorde vi tvärnitar från 100 km/h. En intressant upptäckt var att man inte bara skulle trampa så hårt så att ABS-bromsarna började arbeta. Man ska trampa mycket hårdare. Minst 70 kg tryck på bromspedalen, så det gäller verkligen att sitta rakt och rätt i stolen. Annars trycker man bara kroppen bakåt ur stolen. Ärligt talat, hur många har någonsin tvärnitat med bilen på torr asfalt? Från 100 till 0 km/h? Jag hade i alla fall inte gjort det, så med tanke på det är det inte svårt att förstå att man blir imponerad. Bilen stannar helt enkelt otroligt fort! Man hänger som en spottloska i bältet, så som medpassagerare började frukosten leva rövare efter några vändor. Det blev ju inte bättre när Anders sa åt oss att prova svänga rejält under inbromsningen. Eftersom ABS-systemet prioriterar styrningen över bromsning ger det ofelbart längre bromssträcka. Något de flesta av oss säkerligen inte känner till. Det är en ganska märklig känsla, eftersom det känns som att bilen inte stannar hur mycket bromsen än pressas mot golvet.

Sedan var det dags för undanmanöverprov. Anders instruerade om när vi skulle börja bromsa samt när vi skulle svänga. För att vi skulle ha märken markerade han även ut broms- och svängpunkter med koner. Vi kunde välja mellan att väja åt höger eller åt vänster. Det var alltså helt valfritt, vilket det sällan är i verkligheten! Vi började köra i 70-80 km/h, tvärnitade vid första konen, svängde vid andra under konstant broms. Farten ökade sedan succesivt i 5 km/h-steg. Ju fortare vi körde desto tydligare blev det att hastigheten försvårar undanmanövern väligt mycket. En skillnad på runt 30 km/h ser liten ut när man läser artikeln, men bakom ratten kan jag lova att skillnaden var dramatisk! Efter att ha ökat farten till 100-110 km/h försvann mycket av kontrollkänslan. Fartskillnaden var också dramatisk från passagerarsidan, för att inte tala om hur det upplevdes utifrån! Se en bil tvärtnita under sväng från 110 km/h är en mäktig upplevelse. Farten upplevs som mycket hög och bullret är öronbedövande, både före och under inbromsningen.

I denna övning upplevdes det ändå tydligare hur mycket svängmanövern ökade bromssträckan. När man svängde mjukt och försiktigt så minskade bromssträckan några meter jämfört med att rycka runt bilen i svängen. Samtidigt är det enormt svårt att tala om för kroppen att stampa ner bromsen hårt medan armarna bara får smyga runt ratten! Hård broms blir automatiskt aggresiv styrning, åtminstone för mig. Ännu en viktig lärdom!

Nu var det dags för broms i kurva, med och utan vatten. Lasse hade ställt upp koner som utgjorde en kurva, som upplevdes ganska tvär. Gasellsnabb som vanligt så satt jag plötsligt i Mini Coopern, utrustad med sportchassi och 17"-fälgar. Gokartkänsla är bara förnamnet.... Vi fick instruktioner av Lasse att börja köra runt 70-80 km/h för att vid bromspunkten bromsa fullt och samtidigt styra längs kurvan. Mycket spännade, samtidigt som skillnaden mellan bilarna upplevdes mycket tydligt. Minin var just som en gokart, medan en 318 Touring var som en gungande segelbåt i jämförelse. När sedan hastigheten var runt 100 km/h började det gå riktigt fort. Det var knappt att jag han med att styra. Jag sladdade rakt ut i spenaten ett par gånger, vilket gav stoltheten en törn. Minin överlevde trots mina besök ute på åkern, även om det hängde jord och gräs i hjulhusen.

Att ABS-bromsar är bra vet ju de flesta av oss. Men hur bra är de egentligen? Den ena bilen var specialutrustad med en knapp så att ABS-funktionen för bromsarna kunde kopplas ur. Lasse körde oss tre och tre i den bilen på en bana där vänstra hjulparet körde på vattenbegjuten asfalt medan högra paret hade fullt grepp hela tiden. Helt odramatisk med ABS-bromsarna inkopplade. Utan ABS-bromsar stannade bilen efter en magnifik stoppsladd, långt utanför det som skulle ha varit vägen i en riktig nödsituation. Så ABS-bromsar är alltså inte bara bra när det är halt, utan även när hjulen har olika fäste.

Avslutningen var slalomkörning genom en konbana. Den bestod av ett parti med långsamma snäva svängar, och ett parti med snabba vidsträckta svängar. Återigen visade de olika bilmodellerna på sina olikheter. En 318 Touring gick att köra med full gas genom hela det snabba partiet, medan en 325 ti var alldeles för snabb. Återigen låg åksjukan nära som passagerare, men som förare var övningen vansinnigt rolig. Det är sannerligen inte ofta man kör på gränsen för vad både förare och bil klarar av på allmän väg! Efter att ha kört ett tiotal varv per förare så var det dags för upplösningen; Tidtagning och tävling! Som åskådare var det lätt att se skillnader på hur respektive förare körde genom banan. En del försiktigt och nära konerna, en del med max attack och bredsladdar. Någon slutade till och med ute i gräset efter att ha laddat allt för mycket. Själv så var jag nöjd med min tid, men jag lyckades gå emot en kona på tillbakavägen. Med det tillägget som jag fick blev tiden inte tillräckligt bra för pall-placering.

Ett av de mest minnesvärda tillfällena under dagen var när vi lastade in oss fyra personer i en 318 iA Touring och Anders dånade genom undanmanöverprovet i 120 blås. Utan att bromsa! Efter den upplevelsen så förstår man vad DSC (antisladd) är för något, och att den mycket väl kan vara oumbärlig i en kritisk situation. Många tror att DSC bara kommer till invändning på snö och is, men DSC gör nästan magiska korrigeringar av bilens framfart även på torr asfalt. När man trodde att Anders förlorat kontrollen över bilen, grep DSC in och rätade upp bilen. Att det går så snabbt och odramatiskt genom undanmanöverprovet är minst sagt förvånande. Utan antisladd är frågan bara HUR långt ut i skogen vi hade landat....

Den övervägande delen av kursdeltagarna är företagskunder. Enligt instruktörerna har flera större företag som policy att all nyanställd personal som kör mycket bil i jobbet ska genomgå en förarutvecklingskurs. Vissa har till och med krav på minst en kurs per år. Sån tur har tyvärr inte jag....

Totalt tar utbildningen en normal arbetsdag i anspråk, inklusive lunch och teorigenomgång. Kostnaden ligger på 3.900 kr exkl. moms per medverkande för den utbildningen AutoPower deltog i.

Förutom Grundkursen som AutoPower provat erbjuder Förarutveckling en Vinterkurs, Fortsättningskurs, ECO-kurs samt en specialkurs för säkerhetskörning. Vinterkursen genomförs på sjöis och innehåller liknande moment som grundkursen, med eller utan fyrhjulsdrift. Fortsättningskursen är en fortsättning på grundkursen, där övningarna är tuffare och i högre fart. Mer racingliknande körning med teknikkörning som spårval, samt tidsträning. ECO-kursen går ut på att lära förare en energibesparande körstil, vilket brukar ge 15% lägre snittförbrukning. Säkerhetskursen är en specialkurs tänkt för exempelvis livvakter och limochaufförer, som ska köra kunder snabbt och säkert.

Sammanfattningsvis så känner åtminstone jag att jag blev en bättre förare av dagens övningar. Man blir både imponerad över hur bra nya bilar är, samtidigt som man inser vilka krafter som är förknippade med att köra bil i hög hastighet. För mig som kör mycket bil i arbetet borde det vara obligatoriskt med en utbildningsdag om året, för att hålla kunskaperna aktuella. De pengar en kurs kostar är ju småpengar jämfört med de direkta kostnader och indirekta intäktsbortfall som är förknippade med att stjärnsäljaren (hehe....) skadar sig i en olycka, som hade kunnat undvikas med rätt utbildning. Egentligen är det viktigt för alla typer av förare att åtminstone en gång testa att köra bil på gränsen. Med tanke på statistiken för fortkörningar tycker ju många att 40 km/h över maxhastighet på motorväg är en ganska lagom hastighet att färdas i, men efter kursen så inser man att det bara stämmer så länge inte något oförutsett inträffar. Att i den hastigheten stanna för en älg som kliver ut är ju svårt, att väja är i stort sett omöjligt. För att inte prata om hur farligt det är att färdas i 220 km/h på autobahn nere i Tyskland! Så gör dig själv och dina medtrafikanter en tjänst, testa först gränserna där det är ofarligt både för dig och andra. Lämpligtvis på en förarutvecklingskurs!

Text: Johan Söderberg
Foto och film: Tommie Goldhammer, Jan Söderman, Johan Söderberg
Projektsamordnare: Asken


Förarutvecklings hemsida -->
Stort tack till Hotell Winn, Nyköping

Publicerad 2009-03-11 12:18. Uppdaterad 2009-03-11 12:21.
Copyright © 1997 - 2018 www.AutoPower.se


Annonser