AutoPower i München


En söndagsförmiddag i slutet av juli hoppade undertecknad, Tommie, Janne och Jesper, Jannes son, in i Tommies M5 för en expedition med BMW’s hemstad München som destination. Solen strålade och den värsta semestertrafiken söderut hade sedan länge avtagit – kort och gott perfekta förhållanden för en Roadtrip!

M5 E39 är knappast känd som BMW’s bränslesnålaste modell, vilket parat med Tommies förvisso underhållande och säkra men inte helt defensiva körstil ledde till att reservlampan började lysa långt tidigare än planerat, närmare bestämt mittemellan Hamburg och Berlin. ”Närmsta bensinmack” programmerades in i navin, som emellertid behagade lura ut oss på landsbygden, till ett övergivet diesel-tankställe för lastbilar, mitt ute i ett industriområde. När räckvidden enligt färddatorn uppgick till 4 kilometer blev vi minst sagt lite svettiga, innan vi till slut – körandes på bensinångor – lyckades hitta en normal mack.

Väl ute på Autobahn igen lyckades vi undvika det värsta kaoset runt Berlin, men blev av TMC-funktionen på Jannes TomTom än en gång utlurade på en riktig obyggd, den här gången i syfte att undvika en ”Stau”. Denna "genväg" sparade inte in någon tid, eftersom vi på nytt fick köra om samma bilar vi kört om innan vi tog "genvägen". TMC-funktionens nytta eller snarare onytta debatterades flitigt eftersom detta inte var första gången.

När Berlin-trafiken lagt sig i höjd med Leipzig fick vi sällskap i ytterfilen av en ilsket Alpinvit E60 med M-paket. Bilen saknade modellbeteckning men var av faceliftmodell och hade de något grövre utblåsen vilket gjorde att vi kunde koka ner antalet potentiella modeller till två: 535d eller 550i. Det tog inte lång tid innan den förstnämnda kunde uteslutas. Nog för att 535d går riktigt, riktigt bra, men denna gång fick M5:an verkligen kämpa för att vi till slut, en halvtimme och åtskilliga mil senare, kunna pressa oss förbi med 264 km/h enligt GPS. En riktigt rolig duell i solnedgången, efter vilken vi stannade på den östtyska slätten för att med hjälp av ”Links und Rechts der Autobahn” hitta ett reko hotell inom rimligt avstånd. På vinst och förlust bokades ett boende och navin programerades om med destination Saalburg.

Innan vi hunnit checka in hade klockan blivit över 21:00 med följden att hotellrestaurangen hunnit stänga. ”Om ni har tur har restaurangen nere i byn öppet, annars finns det McDonalds en bit bort...” lät receptionisten hälsa. McDonalds första kvällen i Tyskland? Hemska tanke!

Vi småjoggade ut till M5:an, lågflög ned för backen på vilket hotellet var beläget och lyckades till slut hitta den omtalade restaurangen som förvisso höll på att stänga men som, så länge vi kunde nöja oss med Schnitzel, ändå kunde tänka sig att ställa upp. Det kunde vi förstås mer än gärna och maten smakade förstås dubbelt så gott som om man vore hälften så hungrig...

Morgonen därpå satte vi av tidigt mot morgonens första etappmål: BMW Niederlassung i (Audis hemstad) Ingolstadt. I deras begagnathörna konstaterades snabbt att det idag är fullständigt idiotiskt att ge sig på att importera en BMW med ett par år på nacken. Skräckexemplet var den snikutrustade 520i 2001 för vilken man begärde 11900 euro – gott och väl dubbelt så mycket som motsvarande bil skulle betinga i Sverige. I nybilshallen fanns inga direkt utmärkande vagnar, och jag kunde inte låta bil att vandra över till grannbyggnaden där Porsche Center Ingolstadt var beläget. Mitt i lokalen tronade den helt nya GT3:an – nyss utsedd till världens bästa sportbil av någorlunda objektiva ”Sport Auto”.

Besöket i Ingolstadt blev inte så långvarigt utan snart styrdes åter kosan söderut med slutdestination Domagkstrasse, München. Efter incheckning på supertrevliga Star Inn ringde jag BMW och lyckades boka plats på ett fabriksbesök dagen efter. Därefter bestämde vi oss för att dela upp oss. Janne och Tommie var sugna på att leta upp största möjliga BMW Niederlassung för att frossa i begagnade BMW, medan jag i ärlighetens namn var betydligt mer sugen på en promenad i det dagen till ära 30 grader varma München – en stad jag märkligt nog aldrig tidigare besökt.

Såhär i efterhand så kan jag konstatera att jag inte en enda gång ångrat mitt beslut. München har onekligen mycket mer att erbjuda än bara BMW-sevärdheter, inte minst i form av kulinariska upplevelser. Nu hör det förvisso till saken att jag är en stor entisuast av det Bayerska köket liksom av regionens specialdryck Weissbier. Sightseening, ölprovning och lite shopping blev alltså resultatet av min eftermiddag i München innan jag mötte upp med resten av gänget för en öl på klassiska Hofbräuhaus vars matmeny emellertid inte lyckades övertyga oss.

Middagen intogs istället på Andechser Kloster-bryggeriets egna restaurang vid Münchener Dom, en restaurang som varmt kan rekomenderas såväl för omgivningarna som för maten och kanske då framförallt deras Dunkles Weissbier som tillhör världens bästa. Kvällen avrundades med en Franziskaner Hefe Weissbier på anrika Spatenhaus – hemmakrog för Spaten-bryggeriet (som också brygger Franziskaner).

Dag tre på resan var redan på förhand fullbokad med spännande BMW-relaterade aktiviteter. Först på schemat stod ett besök på BMW Group Classic, tidigare känt som BMW Mobile Tradition. Detta mellanting mellan museum och garage är inte öppet för allmänheten, men vi hade lyckats få tillträde för en guidad tur i samlingen. Vår kunniga guide berättar att man i anläggningen förutom uppställningsplatser och utställning även har fullt bemannade verkstäder, där man kan lämna in sin BMW-klassiker för service eller renovering hos specialiserade mekaniker.

Hon berättar även att bilarna som finns på plats alltid varierar lite, då de lånas ut till evenemang, ställs ut på ”vanliga” BMW-museet och liknande. Tanken är att samlingen efter hand skall utökas med mer från BMW Groups alla märken vilka förutom BMW-bilarna är BMW Motorrad, Mini, Rolls Royce och det senaste förvärvet – Husqvarna MC. Idag består samlingen till 99% av BMW-bilar och motorcyklar. Ganska mycket motorcyklar rent av. Personligen är jag inte speciellt intresserad av motorcyklar, och tycker väl i ärlighetens namn att Italienarna oftast lyckas bättre inom detta område. Man kan dock inte förneka att BMW har byggt ett antal ganska häftiga maskiner under årens lopp!

Utbudet av bilar får det att vattnas i munnen på vilken BMW-entusiast som helst! 02:or i alla möjliga olika kulörer, Barockänglar, 507-roadsters och otaliga tävlingsbilar från förr och nu. Några exempel som var extremt kul att uppleva på riktigt var den legendariska Brabham BMW-bilen som med Nelson Piquet bakom ratten vann Formel 1-mästerskapet 1983 samt en av de fullständigt brutala M1-bilar som kördes i ProCar-mästerskapet. Det är bara att slå fast med en gång: racing var roligare förr i tiden när restriktionerna var färre och massiv effekt var viktigare än aerodynamisk finslipning.

Det allra mest spännande med detta besök var att få se en del prototyper som åtminstone jag aldrig ens hört talas om tidigare. Exempelvis fanns en 8-serie (E31) cabriolet, som enligt guiden var helt produktionsklar och fullt fungerande. I sista minuten bestämde sig dock BMW-ledningen för att inte sätta bilen i produktion på grund av rådande konjunktur i slutet av 80-talet. Synd – för bilen var som ni ser på bilderna riktigt läcker och hade säkert kunnat konkurrera med Mercedes SL. Tänk er en sådan i Tobagoblå med 17” kryssekersplit... Att det funnits planer på en E31 cabrio visste jag, men inte att bilen alltså varit så nära att bli realitet.

En annan mycket spännande bil var den V16-försedda(!!!) E32-prototypen. På grund av motorns enorma storlek fick man flytta kylaren till bagageutrymmet, och ordna hiskeligt fula luftinsläpp på bakskärmarna. Med dagens downsizing-frenesi i åtanke lär väl liknande koncept aldrig mer bli aktuella vilket förstås är tråkigt.

Vi utsätts även för en del mer eller mindre gamla och mer eller mindre lyckade konceptbilar såsom den ruggiga Z18 som liknar en roddbåt klonad med en Willys Jeep. Desto mer upplyftande är då Alexander Calders legendariska Art Car 3,0 CSL inför vilken man måste känna stor vördnad (jag vågade knappt gå nära).

Den E38 750i som James Bond körde i Tomorrow Never Dies var också ganska cool att beskåda, med sin speciallösning för att en dvärg skulle kunna manövrera bilen från baksätet (nej, Bonds Sony Ericsson-fjärrstyrning var inte på riktigt...)

Sammanfattningsvis så är BMW Group Classic ett perfekt kompliment till BMW-muséet, och verkligen värt ett besök om du får möjligheten!

Nästa anhalt på resan var BMW Welt, tänkt som ett komplett upplevelsecentrum och beläget på andra sidan gatan från BMW’s huvudkontor och Münchenfabrik. Att missa BMW Welt utifrån är i princip omöjligt – byggnaden är ett arkitektoriskt mästerverk och enormt imponerande redan på långt håll. Inuti slås man av den enorma rymdkänsla som skapats, tack vare de väldigt få takpelare som håller uppe konstruktionen.

Beträffande innehållet så bjuder BMW Welt på butiker (bilvård, BMW-kläder, en välsorterad bokhandel, souvenirer), TV-spel, simulatorer, imponerande interaktiva och visuella spektakel som pedagogiskt förklarar utvalda BMW-teknologier – och givetvis – en hel del bilar ur BMW’s alla modellserier! När vi var på besök hade nya Z4 precis haft premiär, och tillägnades en helt egen del av BMW Welt – den lilla ”cylindern” närmst muséet.

Tanken tycks ha varit att BMW Welt skall erbjuda attraktioner för hela familjen och detta tycker jag att man har lyckats bra med. Jag vill även passa på att starkt rekomendera alla besökare att skippa cafeterian på bottenplan till förmån för ett besök på gourmetrestaurangen högst upp. Verkligt förstklassig mat i en fantastisk miljö, till i sammanhanget humana priser!

Till BMW Museum tar man sig enkelt över gatan från BMW Welt, via en oerhört elegant formgiven gångbro, som precis renoverats och moderniserats. I entrén möttes vi av det fantastiskt vackra och imponerande M1 Hommage-konceptet. Bilen är betydligt större än jag föreställt mig, och ser extremt brutal ut. Låt oss alla hoppas att denna bil på ett eller annat vis sätts i produktion!

Vandrade man uppåt i den invändiga spiralformen kom man slutligen fram till ett enormt nedsläckt rum, med ett urval av BMW’s konceptbilar från de senaste 20 åren utplacerade och spotlight-belysta. Mäktig känsla av rummet som helhet, även om några av koncepten var lite för utflippade för att falla mig i smaken, exempelvis G.I.N.A-bilen med kaross av våtdräkt (Neopren). Intressant att se hur mycket design man sparade från CS1-konceptet och överförde direkt till nuvarande 1-seriecabrio!

Desto mer realism blev det då när man istället vandrade neråt i byggnaden. En härlig blandning av nytt, gammalt, flygmotorer och skumma koncept. Roligast i mitt tycke var Motorsport-avdelningen med gamla härliga racebilar- och motorer utplacerade – allt från 1800 TISA till M3 GTR och BMW Sauber F1. Vid varje bil fanns en interaktiv video-station där man kunde se och höra bilarna i action, och berättelser om deras framgångar. Jag får ännu mer vatten på min kvarn angående att racing VAR bättre förr, innan TouringCars började låta som dammsugare och F1-bilar fick fler hjälpsystem än NASA-raketer.

Det tråkigaste med bilmuseum och utställningar är att man vare sig får köra eller åka utställningsobjekten trots att det vattnas rejält i munnen. Detta faktum gäller förstås även BMW Museum, men i övrigt var det en kanonupplevelse som varmt rekomenderas!

Efter museibesöket väntade en guidad tur genom BMW Werk München. Det vill säga den första BMW-fabriken, som förstås ligger i samma område som de andra anläggningarna och där E90 och E91 byggs. Turen utgår ifrån BMW Welt, och man går bara precis över gatan till fabriksingången. Vid det här laget var vi alla ordentligt trötta i fötter och skallar, men vår entusiastiska och enormt kunniga guide gjorde sitt bästa för att hålla humöret uppe. Tyvärr råder det av förklarliga skäl totalt fotoförbud i hela fabriken, så ni får hålla tillgodo med de bilder BMW’s pressavdelning kunnat skaka fram.

Fabriksbesöket är helt klart något som måste upplevas i verkligheten och mycket svårt att återge i skrift. Som cynisk produktchef inom bildelsbranschen är det lätt att få för sig att 90% av en bil består av komponenter från olika underleverantörer, men här får man konkreta bevis på att så inte är fallet. Mest imponerande var helt klart robotarna som sköter sammansvetsningen av karossen. Den hastighet och precision som dessa arbetar går helt enkelt inte att föreställa sig om man inte sett det med egna ögon!

Arbetsmiljön för montörerna i fabriken verkade vara av absolut toppklass, och ingen tillåts arbeta med samma arbetsuppgift mer än ett par timmar i sträck, därefter roterar man till en annan plats på bandet. BMW betraktas i Tyskland som ett av de mest eftersökta företagen att arbeta för – kanske inte så förvånansvärt.  

Följande filmklipp rekomenderas varmt trots att det har några år på nacken: http://video.google.com/videoplay?docid=-6390440238503396689#

Trots att fötterna efter fabriksbesöket i princip var färdiga för ett sjukhusbesök är det omöjligt att ha annat än en positiv bild av turen. Det är något märkligt romantiskt i faktumet att människan kan skapa något så vackert och komplext som en BMW vad som i grund och botten är lite järnmalm och olja.

Efter denna dag av BMW-frosseri var det ingen som orkade göra mycket annat än äta, dricka och sova tidigt. Vi hittade en restaurang som var så billig att vi blev misstänksamma. Helt obefogat visade det sig – såväl mat som dryck var kanon. Vi somnade alla mätta, trötta och med huvudena fulla av intryck.

Hemresan gick helt utan missöden. Det mest minnesvärda var en supergod pizzalunch på en äkta Italiensk restaurang i den pittoreska lilla staden Goslar mitt i Niedersachsen. En perfekt avslutning på en intensiv och stundtals utmattande, men också oerhört trevlig och minnesvärd resa! Stort tack till Tommie och Janne som övertalade mig att följa med!

Text: Kalle Hansen

Foto: Tommie Goldhammer, Jan Söderman


Publicerad 2010-08-31 11:23. Uppdaterad 2010-08-31 11:40.
Copyright © 1997 - 2018 www.AutoPower.se


Annonser