Peka på bilderna för info, klicka för större

<-- Tillbaka Nyckelordet är "1 vorbesitzer" (ägare) och endast 14900 mil. Utrustningen är enligt kravspecen bortsett från att dragkrok och stolsvärme saknas. Däremot finns sportchassi från fabrik, stora kliman, HiFi, farthållare, dator och en hel del annat smått och gott. Ingen passagerarairbag och ingen lucka, perfekt. Taket har rails istället. Färgen är solid svart, tidlöst och inte helt fel. Bilen står på en mindre ort som heter Achim. Läget strax utanför Bremen i nordvästra Tyskland gör att det är hyggligt nära gränsen, endast 25 mil från Puttgarden. 5-petad automat med tre körprogram, alltså icke heladaptiv vilket jag är tacksam för. Den adaptiva, som kom på 94:orna, har tydligen en inbyggd svaghet. En plastkula som kan slitas ut. Den kostar i och för sig bara 20 spänn eller nåt, men den stora kostnaden är att plocka isär växellådan. Förmodligen händer det vanligen på bilar som gått mycket långt, men det är inget jag känner för att oroa mig för. Det räcker med de svagheter som redan finns inbyggda i de tidiga V8:orna: Oljepumpsbultarna som lossnar och membranet i insuget som fallerar. Speciellt oljepumpen skall åtgärdas omedelbart efter köp. Kollar även lite på mobile.de för jämförelsens skull. Och visst finns det bilar till något lägre priser, men det känns inte helt rätt. Hittar en M5 touring i Hamburg med 25000 mil på mätaren för strax under 100000:-. Den är intressant men priset lämnar för lite marginal till mitt pristak. Man måste ha råd med service och underhåll också. När just denna M5 hamnar på Bytbil med 14000 mil mindre på mätaren är måttet rågat. Vid det här laget har jag ledsnat på att sova med nattlampan tänd så jag bestämmer mig för att agera på den svarta Achim-bilen. Johan S som är engagerad i denna jakt, och till stor hjälp, uppger sig villig att ringa och tala med säljaren. Visst kunde jag ringa själv, men jag har aldrig importerat bil förr och Johan vet hur turerna går och kan eliminera eventuella missförstånd. Säljaren uppger att bilen är i bra exteriörskick för att vara en 3/93:a och att inredningen är felfri. Det finns ett par märken och en liten buckla utvändigt, annars är bilen ett mycket gott exemplar. De som handlat av BMW i Tyskland tidigare anser att säljarna är helärliga på ett sätt som man kanske inte förväntar sig i Sverige. Johan och säljaren kommer överens om ett pris och jag slår till. Ber även säljaren att sköta exportregistreringen i förväg, kostar lite mer men då är bilen klar att hämta så fort jag kommer ner och ingen risk att något strular så jag får vara kvar en dag till. Detta kräver att man skickar ned ett pass och en fullmakt. Det behöver inte vara ens eget pass utan det går bra att skicka vilket som man har möjlighet att låna. Tack, Lillvor. Vidare gör jag en banköverföring av hela beloppet och skickar det per express så det garanterat är bokfört och klart en vecka senare när jag tänkt hämta bilen. Detta förfarande kräver förstås att man litar på handlaren, men enligt expertis är de auktoriserade BMW-handlarna pålitliga. Jag ringer det försäkringsbolag jag anlitat i 20 år, Trygg-Hansa, för att teckna försäkring. Tyvärr behandlas jag som skräp så fort man får höra att jag vill försäkra en importerad bil. Att man kräver immobilizer är en sak, att man kräver att få besikta bilen är en annan sak, men att man inte ens kan/vill tala om vad bilen kommer att kosta att helförsäkra utan att ha ett svenskt regnummer, då förstår jag piken fast den inte var ett dugg fin. Jag pinglar Folksam. Helt andra bullar. Inga särkrav och ett pris direkt. Trafikförsäkring tecknas på chassinummer, bara att fylla på med delkasko och vagnskada när bilen är reggad och klar. Dags att planera resan. 523-Peter förklarar sig villig att följa med som sällskap och vi går igenom lämpliga ressätt. Bil blir dyrt, så vi åker tåg. Då får vi dessutom sällskap 100-milaresan hem vilket inte är någon nackdel. Tågresan kostar 1700 spänn klart till Achim och då ingår liggvagn Sthlm-Malmö. Vi åker från Sthlm 23.00, byter i Malmö, Hamburg och Bremen innan vi anländer Achim vid 15-tiden helt utan problem. Vi har beslutat ta in på Gasthaus en natt istället för att åka hem direkt. Det är inte särskilt dyrt och då kan vi gå ut och äta en bit och se det som en trevlig minisemester. Vi checkar in på hotellet som ligger 5 minuter från Achim station. Sedan traskar vi till bilfirman som visar sig ligga 5 minuter från hotellet. Det här går ju bra. Vi skall granska bilen och prata med säljaren nu, och sedan hämta den när dom öppnar nästa morgon. Bilen står på hedersplats i försäljningslokalen och de två Z8:or man även har i hallen är ställda på undanskymd plats. Trots att 530:n är snudd på den äldsta bil som Seekamp & Co har i lager för tillfället ser den verkligen bra ut. Säljaren har inte överdrivit. Med bilens motorrum och inredning i nära nyskick verkar det lovande. Bilen är dessutom i perfekt originalskick. Inte en antenn, inte en dekal skiljer från den dag bilen rullade ut från fabriken. Till och med den kassa originalstereon sitter kvar. Herr Ahrens, som säljaren heter, är mycket trevlig och pratar fullt förståelig engelska. Allt är klart, exportskyltar sitter redan på bilen och Herr Ahrens skall just åka och hämta kvittot på registreringen. Vi är välkomna tillbaks nästa dag och under tiden går vi och äter en superb Wienerschnitzel i restaurangen på Hotell Gieschen. Vi hänger på låset nästa dag och allt är klart. Vi går igenom alla papper och jag får det viktiga Fahrzeugbrief (registreringsbevis) där det mycket riktigt bara finns en ägare noterad, född 1948. Alla papper verkar vara i ordning och bilen är dessutom nyservad, samt att man bytt klimatorautomatiken vilken tydligen krånglat. Däcken är nästan nya Uniroyal i rätt dimension (viktigt att detta stämmer med Fahrzeugbrief) och senare visar det sig att också skivor och belägg bytts nyligen. Äntligen får vi rulla iväg. Och så bra den går. Inget ruskande från motorn vid tomgång som jag upplevt på vissa V8:or i Sverige. Silkesmjuk tyst gång med ett dämpat, läckert mullrande när man trampar på lite grann. Inte ett skrammel, inte ett missljud. Äntligen får jag klart för mig hur en äkta 15000-milare skall se ut och kännas. Vi åker ett par kilometer innan vi får syn på en supermarket och där testar vi lastkapaciteten. Ett flak starkbärs kostar typ 60 spänn och en liter bordsvin kan fås för 10 kronor. Och då skall man tänka på att svenska pesetan inte är värd mycket nuförtiden. Vi lassar skuffen med innehållet i två fulla kundvagnar och det är inget problem. Tvärtom, den gapar efter mer. Men vi har redan nästan mer våtvaror än man får ha. Vi glider ut på Autobahn som är väl trafikerad som vanligt. Glider förbi Hamburg och tankar för de sista D-marken förutom de 88 som sparas till Puttgarden-färjan. Åker in i kraftiga regnväder och all eventuell imma på rutorna försvinner som genom ett trollslag när kliman kopplas in. Efter Lübeck torkar det upp och trafiken glesnar varvid jag kan toppa bilen till 242 på mätarn. Helt odramatiskt och stabilt. 15 minuters väntan i Puttgarden och vi är till sjöss. En inte fullt lika god måltid som kvällen innan och vi kan åka i land. 20 mil senare är vi i Helsingör där färjekön är om möjligt ännu kortare. Färjan tar bara 20 minuter men det är en lagom bensträckare. Vi stannar inte i tullen utan åker direkt hemåt. Resan går helt perfekt. Enda felen på bilen som konstateras är att det elektriska svankstödet samt höjdjusteringen av bältet inte fungerar. Senare visar det sig vara enkla fel, ärgad strömställare respektive avhoppad vajer. Väl hemma i Västerås är det bara att invänta besiktningtiden. Jag kommer hem med bilen på fredagen och har tid för registreringsbesiktning följande torsdag. Enda jag behöver fixa innan dess är sidoblinkers. Har sådana liggande men vill inte själv sätta sticksågen i plåten så jag anlitar Aros Auto. Blir perfekt. Sedan blir det torsdag och besiktningen ger inga som helst problem. Bilen vägs och kontrolleras noggrant av den trevliga personalen på Bilprovningen i Arboga och allt befinner sig vara i ordning. Vid det här laget börjar jag tycka att allt nästan går för bra. På måndagen kommer skyltarna. Däremot dröjer Bilprovningen en smula med att delge bilens fordonsuppgifter till Bilregistret. Men på tisdagskvällen 18/9 2001 är allt klart. Jag ställer omedelbart på via internet och får påställningbevis som epost. Äntligen är det klart och allt har klaffat helt perfekt. Jag känner mig mycket nöjd och har säkerligen inte köpt bil i Tyskland för sista gången. Kostnader i samband med importen: Tåg Stockholm-Achim 1700:- Svensk trafikförsäkring c:a 100:- Exportregistrering *2058:- Färjor och bensin 1566:- Besiktning och vägning 1810:- Svenska registreringskyltar 120:- Skrotningsavgift 1500:- * = varierar beroende på egen arbetsinsats Text: Jan Söderman Bilder: Jan Söderman   Tommie Goldhammer   Peter Fleen

Tack till de som hälpt till eller på annat sätt bidragit: Särskilt Johan, Tommie, Staffan, Lillvor, Peter, Monika och barnen, samt Bengt på Aros Auto.