<-- Tillbaka
Det hittas en bil i närheten. Säljaren är inte anträffbar men det låter så intressant att jag åker 12 mil enkel resa till firman och tittar. Mycket utrustning har den, elskinn och ASC bland annat. Bilen har endast 11500 mil på mätaren och är enligt säljaren via mobil en handplockad lågmilad enägarbil. Visst är den fin. Rätt stora stenskott på njurarna visserligen men rätt bra i övrigt.
Men vad är detta? Jag lättar på sidoblinkern som inte är fastskruvad och ser till min förvåning att man har använt borrmaskin för att ta upp hålet! Taggigt plåtrent hål som inte ens fått en gnutta rostskyddsfärg och knappt täcks av blinkern. Fy tusan. Priset är rätt högt men om milen är rätt är bilen högintressant trots den klåparmässiga sidoblinkersmonteringen.
Så i brist på tillgång till bilens dokumentation gör jag det man normalt gör sist, kollar bilen via BMW i Tyskland. 200:- kostar det men då får man info om vilka garantiservicar som gjorts och när och vid vilket miltal. Bra är även att man kan få en specifikation på vilken utrustning bilen levererades med. Jag beställde detta på BMW i Västerås och efter drygt en arbetsdag fick jag svaret.
Det var de bäst spenderade 200 kronorna på länge. Bilen hade vid den sista garantiservicen rullat 8500 mil. Och det redan efter två år. Så var det med den garanterade lågmilaren. Den har med sannolikhet gränsande till visshet inte rullat 3000 mil totalt de följande sex åren. Adjö.
Ett annat objekt. Jag hittar på Bytbil en hyfsat billig men välutrustad 525:a i Skåne. Frågar Tommie om han kan åka och titta på den. Ordet till Tommie:
"Först snackade jag med säljaren på telefon.
-"Hör du grabben, jag har bilen, den är i toppskick, motorn - perfekt, innuti - perfekt, utanpå - perfekt, helt underbar bil att köra, va. Jag har den varje dag att köra i. Fick den i torsdags. Jättefin."
Ja, det lät ju bra tänkte jag, men jag undrade ju varför den var så billig, men ville inte fråga så rakt ut:
-"Är det några skavanker på den? Något som inte fungerar?"
-"Hör du grabben. Den är jättefin. Bara på ena framskärmen som den är lite repig. Därav priset".
Repig tänkte jag. Det brukar inte hindra Janne från att köpa bilar. Så jag dundrade iväg.
Kommer fram och får nycklarna av säljaren som jobbar i en affär i närheten. Nycklarna bestod av den där BMW-extranyckeln och en immobilizer.
Kvistar iväg 100 meter själv och får se skrället. Såg nästan ut som om den varit med om en polisjakt som slutat med att bilen voltat i skogen... Nä, nu överdriver jag. Men det var inte en del på hela bilen som var varken rak eller slät. Dom där reporna på ena framskärmen var egentligen att framskärmen var mycket ordentligt intryckt. Och resterande plåt var också repiga och illa däran. Med repiga i detta fall menar jag alltså på den nivå där man tror att bilen gått mot ett räcke i hög fart så att plåten tagit skada och färgen försvunnit.
Grått skinn. I dåligt skick. Repigt i baksätet med massa sand överallt i skarvarna. I bagageutrymmet fick man intrycket av att han använt bilen för att frakta grus.
Kollade serviceboken. Jag är nog inte så bra på att se förfalskningar, men kunde konstatera att häftklamrarna varit borttagna och att pappret mitt i där stämplarna fanns, var illa tilltygat. Dessutom tyckte jag mig se att det stod 17.000 mil någon gång -99 och så blev det 12.000 igen någon månad senare eller så.
Startade bilen och slog på AC'n för att det var så fruktansvärt varmt och det rann svett om mig. Inte fan kom det någon kyla där inte. Och vad var det som lät? Jag höll för avgassystemet, men det gjorde inget, för det kom inte ut något ur utblåsen överhuvudtaget. Jag blev bara äckligt svart om händerna...
Lämnade tillbaka nycklarna, åkte hem och hyrde en film istället utan att ha provkört bilen.
Efteråt tänkte jag att det kanske var dumt att inte provköra bilen om du trots allt kanske var intresserad av att köpa bilen. Fast hela tiden när jag tittade på bilen så var ju min känsla typ: "herregud, vilket vrak. Stackars den som köper den här - oavsett pris"
Avvecklar funderingarna på detta lik och kastar mig hals över huvud på nästa objekt. Hittar en 530iAT på privatannons. Toppskick och full dokumentation utlovas i annonsen. Efter att ha åkt dit visar den sig snarare vara ett renoveringsobjekt med en stackars servicebok lika gles som Phil Espositos tandrad. Serviceboken är dessutom förfalskad. De första noteringarna var bara med några månaders mellanrum men man hade ändrat årtalen så det skulle se ut som om det gjorts en service per år.
I ett annat fall erkänner säljaren redan på telefon att bilen är skruvad. Det sparar en resa. Nu börjar man bli mörkrädd. Är det så här illa? Finns det inga ärliga bilar? I rättvisans namn får man förmoda att det är de dåliga exemplaren som är ute i begagnatsvängen. När bilar är intagna 1998 och har 12 ägare i Sverige kan man förmoda att ingen av dessa ägare har gratulerat sig till ett bra bilköp. De fina och riktiga bilarna står förmodligen ofta hemma hos folk som är nöjda med sina kärror.
Tyvärr är det väl så att det lönar sig alldeles för bra att importera billiga bilar som då antingen är krockade och snabbfixade eller har gått mycket långt och då blir mätarskruvade. Skicket på bilar i Tyskland är generellt bättre och det kan vara svårt att se att bilen gått många långa mil. Av allt att döma sker merparten skruvningar oftast i samband med importen till Sverige, men givetvis förekommer det även i Tyskland. Naturligtvis finns det ärliga lågmilare i Tyskland, men problemet är att dom kostar därefter och då inte genererar några snabba vinster.
Nej, här får man tydligen vara bäste dräng själv. Skriver in www.bmw.de i webläsaren. Klickar mig fram till begagnatbörsen och letar. Hm, 24 stycken 530-touringar hos BMW-handlare i Tyskland. Många faller för pristaket eller att utrustningsönskemålet inte stämmer alls, men en ser väldigt bra ut.
Fortsätt --> |
 |