Som liten grabb minns jag Procar-serien som kördes 1979-1980, där enbart BMW M1 tävlade mot varandra. På mitt pojkrum hade jag en affisch med Procar-bilar uppsatt på väggen, bilderna på dessa har sedan dess etsat sig fast i mitt minne. Det var F1-förare som Niki Lauda, Nelson Piquet, Emerson Fittipaldi och Manfred Winkelhock, som deltog under de två år som tävlingarna hölls. Även Ronnie Peterson skulle ha deltagit, om han inte tragiskt nog omkommit på Monza 1978.
När jag fick höra att det fanns en M1-annons på Blocket, tänkte jag att det här måste dokumenteras, Jag lyckas få tag på säljaren Jarmo Järvinen på 7H Bil AB i Kinna, som säger att jag gärna får titta på bilen. När jag på eftermiddagen styr färden mot Kinna, som ligger 6 mil från Göteborg, är det i ett ymnigt snöfall. Tänker att det blir nog inte möjligt att ens ta ut bilen ur hallen, utan jag får nöja mig med att se den i hallen. Men någon mil innan Kinna upphör snöfallet, när jag hittar bilhallen skiner solen.
Även inne i hallen känns det som om solen skiner, där står den vita M1:an och glänser. I hallen står även en man med tindrande ögon och ett stort leende på läpparna. Det visar sig vara den nyblivna ägaren, som nu ser bilen i verkligheten för första gången. Säljaren Jarmo har tidigare dokumenterat de få skavanker som finns, så köparen har redan förstått hur fin den är.
"Detta är en pojkdröm som nu går i uppfyllelse", säger köparen som föredrar att vara anonym. Han är en sann bilentusiast och har tidigare haft ett antal olika sportbilar. Han har även haft en del BMW och Alpinor, så han är inte ny i BMW-sfären. "Jag köper inte bilen för att bara ställa i garaget" fortsätter han, han har även tänk att använda den. Dock inte för att köra fram och tillbaka till affären, utan för att njuta. Han tycker det är lite tråkigt att många köper en samlarbil som ett rent investeringsobjekt, själv vill han ha ut lite mer.
Vi kör ut bilen ur hallen och jag får möjlighet att titta närmare och fotografera i bättre ljus. Tomgången är sådär härligt rå, och det luktar som en sportbil ska - lite lagom med oförbränd bensin. M1 har många typiska sportbilsdrag som låg och bred kaross med en flack vindruta, tvåsitsig kupé och mittmotor. Ett arv från 70-talet är det svarta jalusiet över bakrutan, vem minns inte hur sådana monterades till höger och vänster i varenda byhåla? Bakrutan lutar för övrigt inte så mycket som jalusiet, utan slutar precis bakom sätena. Vad som känns mindre sportigt är den långa spaken till den fem-växlade lådan, även om 1:an ligger nere till vänster.
Instumentbrädan är klädd i svart läder, men det känns som om man inte lagt så mycket tid på ergonomi. Reglage och knappar sitter lite utspritt och ser inte riktigt ut att höra ihop, man känner inte riktigt igen sig som BMW-förare. Originalradion som sitter i är en Becker Mexico stereokassettbandspelare, med faderregalget monterat i underkant på klassiskt BMW-vis. Bilen är utrustad med elektriska fönsterhissar och AC, men saknar servostyrning.
BMW M1 originalmonterades med Pirelli P7, vilket ansågs som ett av dåtidens mest avancerade däck. Däcken är utbytta mot nyare, men fortfarande kommer de från Pirelli. Dimensionerna är 205/55-16 respektive 225/50-16, vilket var enormt brett på den tiden. Fälgarna är 7 respektive 8 tum breda och 16 tum stora.
Motorn sitter monterad bakom sätena, framför bakaxeln. Olje-påfyllning och -sticka är placerade på höger sida om motorn, här gäller det att inte spilla när man fyller på! Det finns även plats för en hel del bagage bakom motorn och till höger ligger reservhjulet av nödtyp - detta måste vara bland de första bilarna som hade det. Kylaren är placerad fram i bilen, och gälarna i motorhuven, förlåt - frontluckan, är inte fejk!
Efter att ha tagit en del bilder, tycker ägaren det är dags för honom att äntligen få känna på bilen. Jag hoppar in, eller rättare sagt ner, i passagerarsätet och vi rullar iväg. Att motorn ligger sitter 10 cm bakom min ryggrad går inte att ta miste på, när varvräknaren passerar 4000 rpm får man nästan ståpäls av ljudet från den 6-cylindriga 24-ventilaren!
Efter några kilometer vänder vi och köparen frågar om jag vill köra. Jag blev helt paff, att få köra en M1 har känts så ouppnåeligt att jag aldrig kunnat drömma om det! Vi byter plats och jag som är 193 cm lång, ålar mig ner i sittbrunnen. Det är knappt jag får plats, jag sitter med huvudet i taket och trots avplockade 44:or sitter pedalerna tätt .Jag släpper upp den tunga kopplingen och vi rullar iväg, på låga varv känns faktiskt motorn ganska död. Men när man har fått upp varvet så händer det desto mer, enligt fabriksuppgift tar det 5,6 sekunder till 100 km/h.
I högre fart känns bilen otroligt stabil, den gör sig betydligt bättre på plan landsväg än i stan. Även om man inte tar hänsyn till att bilen är 25 år gammal, känns bilen mycket stabil i högre farter. Trots avsaknad av styrservo och tungtrampade pedaler, kan jag inte påstå att den är svårkörd - men den kräver ett bestämt handlag för att bil och förare ska trivas.
Väl tillbaka vid bilhallen tar jag en sväng i bilhallen och tittar på de många exklusiva bilar som finns där. Det finns fyra stycken BMW 645 Ci varav en cabbe, några dagar senare skall det även komma in en M6. Bland övriga märken noterar jag Porsche 993/996/997, Audi RS6, Lamborghini Gallardo, MB CLS500. Jag pratar lite med Jarmo, som grundade företaget för fem år sedan. Han är en bilälskare sedan barnsben och började importera och sälja bilar i mindre skala för fem år sedan.
Verksamheten har växt kontinuerligt sedan dess, nu är det fyra anställda och företaget säljer ca 180 bilar per år. Juni 2003 flyttade man till nuvarande lokaler, men har redan hunnit bygga ut en omgång. Jarmo jobbar enligt mottot "extrem koll", att kunderna alltid ska veta vad de får. Han tycker det är tråkigt att vissa importhandlare har skapat ett dåligt rykte för bilbranschen, men han vet att ärlighet varar längst.
Just M1:an var ett köpuppdrag som Jarmo fick för ett tag sedan, men trots sina kontakter var det förstås inte lätt att hitta en bil till salu. Detta exemplar har haft 3 tidigare ägare i Tyskland, de senaste 10 åren var det BMW-handlaren "Autohaus Andreas Ehrl" i Potsdam (utanför Berlin). Bilen har används som "magnet" till bilförsäljningen och vårdats ömt. Den har en mätarställning på måttliga 3710 mil, vilket är mindre än 150 mil/år!
Med bilen följde en hel pärm med dokumentation, bilen är verkligen välskött. Det finns noterat när bilen har polerats, batteriet laddats och till och med när den har tvättats! Bilen är bland de sist tillverkade och rullade av bandet i juli 1981. Lite senare samma månad upphörde tillverkningen, då hade det producerats 399 gatbilar och ca 56 tävlingsbilar.
Efter denna trevliga stund i Kinna, sätter jag mig i min 518i och rullar vidare. Samtidigt försöker jag intala mig själv hur viktigt det är att en bil har gott om plats för fötterna och att kupén är tyst - men lyckas inget vidare...
Ett stort tack till ägaren av M1:an som önskar vara anonym samt till Jarmo på 7H Bil AB i Kinna.
Text & foto:
ErikW