Ta stora åttan från 540/740. Låt gjuta den till 4619 cc istället för originalets 4398. Bygg nytt oljetråg, montera högkompkolvar, ändra ventiltiderna samt programmera om Motronicboxen. Sätt ihop motorn med en sexväxlad Getrag-låda. Gör 42 modifieringar på karossen. Sådär, nu är det klart att med hjälp av skohorn och konsistensfett försöka klämma ned hela paketet i en E36 3-serie! Låter inte som något jobb för hemmapularen men om någon kan göra det så är det Alpina. Och dom har gjort det också. 221 gånger dessutom. Så många Alpina B8 4,6 tillverkades det nämligen. Och flera stycken har hittat till Sverige.

Produktionen startade i april 1995 och höll på till 1998. Bortsett från sedan-utförandet vi ser här på bilderna tillverkades den även som coupé och touring, samt även ett fåtal cabrioleter.

Motorn utvecklar 333 hästkrafter, men än mer imponerande är det brutala vridmomentet: 470 Nm, och redan vid drygt tomgångsvarv, 1000 rpm, produceras avundsvärda 350 Nm! Uppgraderade hjulupphängningar och bromsar borgar vidare för att chassit motsvarar bilens prestanda. Interiören är varsamt modifierad av Alpina med bland annat vackra träpaneler och handsydd läderratt. 265 mm breda Michelindäck på 17" Alpina-hjul får hjälp av antispinnsystemet ASC+T med att omutligt klistra sig fast i underlaget.

Bilen på bilderna togs in från Tyskland år 2000, och är klassad som -95 års modell. Den har produktionsnummer 34 och är följdaktligen en av de tidiga. Den togs in av en kompis till ägaren, som är Fredrik Gustavsson från Västerås. Han kunde inte motstå erbjudandet utan slog till. Bilen hade vid provtillfället endast 6600 mil på vägmätaren. Lackeringen är Hellrot och tillsammans med de snygga svarta sportskinnstolarna är helhetsintrycket enastående. Bilen har de klassiska alpinastripsen i guld och modellbeteckningen på bakluckan är borttagen.

Att köra bilen är en sällsam upplevelse. Det första man slås av är att bilen går så tyst och mjukt. Bortsett från den hårda, men inte okomfortabla chassisättningen känns det som vilken 320i som helst. Men trampa ned gasen, vid i stort sett vilket varv som helst och med nästan vilken växel som helst, och man tror man är påkörd bakifrån. Alpina uppger en acceleration 0-100 på 5,6 sekunder. Det betvivlar jag inte ett ögonblick. Toppfarten uppges till över 280 km/h och där får jag också tro på deras ord. 200 km/h nåddes i alla fall helt utan problem och med bilen fortfarande stadd i rasande acceleration.

Mycket imponerande är det jämna kraftuttaget och den silkeslena gången. En motor helt utan vridmomentsvackor. Vilken växel man använder vid omkörning är mest en fråga om man vill om mycket snabbt eller jättemycket snabbt. En sådan här dag gör det inget att det nästan finns fler långtradare än bilar på vägarna nuförtiden.

Bromsarna känns en smula okänsliga vid första inbromsningen, men efter en lätt uppvärmning byter dom skepnad och biter omutligt även vid hårda inbromsningar från ganska höga farter. B8:an känns överhuvudtaget mycket välbalanserad och säker. Den som tror att V8:an gör den framtung får tänka om. Den raka sexan i standardbilarna lär till och med vara något tyngre än V8:an, detta beroende på att V8:an är gjuten helt i aluminium till skillnad från sexorna som har motorblock av gjutjärn.

Fredriks bil är ett mycket trevligt exemplar i originalskick och helt rätt utförande i övrigt. Mycket underhållande att köra, man kommer på sig själv med att mungiporna hela tiden strävar efter att mötas i nacken. Tur att öronen tar emot. Enda nackdelen skulle vara när man skall åka hem undrandes om kamkedjan möjligen kuggat över ett par hack i den egna 525i touringen...

Text och foto: Jan Söderman