En helg hade jag nöjet att betitta en av mina absoluta favoriter i det svenska Alpina-beståndet: En röd B6 3,5 av årsmodell 1989. Bilen ägs av Michael och han har deltagit vid två träffar som Alpina/M-registret hade under fjolåret. Det har varit en fröjd att beskåda bilen som är i ett makalöst skick.
Innan vi dyker ner i Michaels bil skall vi bara dra litet fakta om Alpinas E30-förädling:
Alpina släppte den första E30-modellen i augusti 1983: En sk. C1-2,3: den lilla 6:an (M20) levererade 170 hk och nådde 100 markeringen efter 7,6 sekunder. I mars 1984 släpptes B6 2,8, denna med den stora 6:an (M30) på 210 orenade hästar. Den större motorn gjorde att bilen vägde 60 kg mer än C1. 0-100 på 6,9 sekunder och 234 km/h i topp. Detta borde vara tillräckligt för flertalet men Alpina ville och kunde mer:
B6 3,5 introducerades hösten 1984. Inledningsvis var bilen "ostrypt", dvs saknade katalysator. Med 261 hästar flög bilen: 0-100 på 6 sekunder blankt och 253 km/h i toppfart. Djup frontspoiler och läpp på bakluckan såg till att bilen fick ner kraften i backen. Tyska Auto Motor und Sport skrev att bilen har "Traktionsprobleme" i våt väglag, trots 25%-ig diffspärr. Inte undra på när varje hästkraft bara har 4,5 kg massa att släpa på!
Alpina har faktiskt alltid försökt att lösa den svåra kompromissen mellan sportighet och miljövänlighet: I augusti 1986 släpptes den kat-renade B6 3,5. Motorn hade tappat 7 hk (254 hk) och vridet hade blivit litet mer beskedligt: 320 Nm mot 346 Nm vid 4000 varv. Man tappade bara 0,3 sekunder upp till 100. Det hela hade åstadkommits med en metall-katalysator som renade avgaserna med minimalt motstånd.
Totalt har 219 B6 3,5-or tillverkats (92 orenade och 127 renade). Sanna Alpina-entusiaster protesterar naturligtvis: Man har ju också tillverkat B6 3,5S (Alpina-preparerad M3 E30 men med den raka 6:an). Den bilen är synnerligen sällsynt (62 tillverkade)! I ärlighetens namn skall det sägas att Alpinor tenderar att bli sällsynta: I slutet av 1980-talet kostade Alpina-modellerna minst dubbelt upp mot bilarna från München.
Gemensamma nämnare för Alpinas E30-or, liksom majoriteten av Alpinas produkter, är: lättade Mahle-kolvar, omprogrammerad motorstyrning, sänkning, kraftigare krängningshämmare, Bilstein-dämpare och förflyttning av vikt (främst batteriet) till de platser där placeringen bidrar till bilens balans. I Michaels bil är bakre krängningshämmaren ställbar i 3 lägen: "Komfort" / "Roliga småvägar" / Nürburgring ;-)
I Sverige såldes B6 2,8 och 3,5 och Michaels bil är just en svensksåld. Uttagen från BMW i Stockholm 1989. Serienumret är 171. Michael "halkade" in på Alpina-banan 1997 när han fann bilen. Det var inte mycket han visste om Tysklands minsta biltillverkare utan det kom allt eftersom han tog sig an bilen. Vid köpet var bilen i gott skick men 17.000 mil brukar sätta sina spår även vid försiktig körning.
Listan över vad som är gjort på bilen är ganska lång och omfattar såväl slitdelar som en växellådsrenovering. Som framgått tidigare så är motorn stark och relativt tung. Det har behövts nya framdämpare och framvagnsdetaljer. Förutom Bilsteindämparna så är det ganska ordinära E30-delar som sitter på bilen. Stark motor kräver fräscha bromsar i gott skick dessa är renoverade. Silentblocken byttes i garaget och det var första och sista gången, nästa gång får BMW förtroendet.
Michael fick med ett extra avgassystem när han köpte bilen och den har också kommit till pass när den bakre burken gav upp. Det kraftiga systemet sitter ihop från stumpen, innan katalysatorn, till bakre utblåsen... Byte av trasiga delar kräver svetsning. Dessutom väger avgassystemet ca 800 kilo (åtminstone när man skall lyfta det på plats) och längden kräver minst 5 par armar för monteringen! (Här talar jag av egen erfarenhet: byte av upphängningsdetaljer brukar leda till stukade fingrar och värkande axlar + en ansenlig mängd fula ord...)
Växellådan är dog-leg-modellen, med ettan neråt. Detta kan ibland vålla besvär hos SBP... B6:ans låda har råkat ut för ett smärre missöde med ett skuret lager. Resultatet blev att även växellådshuset fick bytas och i samma veva byttes koppling samt synkringar. Av bara farten togs också Hardyskivan. Det är för övrigt just i dessa regioner som man märker av motorns enorma vridmoment: En Alpina-ägare har råkat ut för att kardanaxeln har vridit sig och blivit en korkskruv, modell större...
Som framgår är det bara aaaaningen trångt kring motorn. Kylaren är extra smal och el-fläkten har hamnat strax bakom grillen. Ingen optimal placering när Vägverkets "destruktions-avdelning" öser ut salt på vägarna. I Michaels fall "försvann" fläktens innanmäte....
Inredningen är mörk tyg med den typiska Alpina-randen (blå-grön) och skicket är absolut prickfri! Instrumenteringen har vissa typiska Alpina-inslag: ena utblåset har ersatts av mätare för oljetemp i motor och diff.-klump, oljetryck i motor och undertryck i insugningsrören. Fotstöd (ej endast för syns skull!) och röda instrumentnålar. Det är klass på grejorna! I övrigt har bilen inte Alpina-stripsen och utan frontspoilern på plats så ser B6-an ganska anonym ut...
Text och foto:
Ferenc Szabo