"Vill du provköra en Alpina B5?" stod det i rubriken på mailet. I vanliga fall hade man nog avfärdat det som ett dåligt skämt, men när jag såg att det var Anders Asp från Bilförsäljningen Påarp som var avsändare försvann omedelbart alla tankar på att förflytta mailet till papperskorgen. Det var nämligen Anders som var vänlig nog att låta mig prova Alpina B7 E65 för snart två år sedan.
B7:an är som konstaterat en helt brutal skapelse, på gränsen till vulgär med Alpina-mått, med sina gigantiska 21"-fälgar och överlag tämligen indiskreta framtoning (E65 är förvisso knappast diskret oavsett utförande...). E60 B5 i sedanutförande har jag tidigare bara sett på bild, och inte riktigt låtit mig övertygas. För inte allt för länge sedan såg jag bilder på en safirsvart B5, men med svart skinn och helt utan de typiska Alpina-stripesen. Då tyckte jag att den var FÖR diskret och hade inga direkta förhoppningar om att tappa hakan vid första anblicken av Anders nyförvärv, även den safirsvart. Därför var det en odelat positiv upplevelse att kliva in i Bilförsäljningens nybyggda anläggning i Helsingborg och se den nypolerade B5:an skina ikapp med solen utanför. Stripesen gör i mitt tycke enorm skillnad för att framhäva bilen, och får den verkligen att kännas speciell. Bilen upplevs som betydligt biffigare när man ser den på plats. Bakfälgarnas feta kant, de grova utblåsen och den aggresiva frontspoilern är några av de detaljer som omöjligen kan framhävas på samma sätt med hjälp av ett foto. Slående är också bilens fantastiska skick. Anders berättar att han köpte bilen direkt från första ägaren i Tyskland, som uppenbarligen varit noga med skötsel och bilvård. Sina 3300 mil till trots är bilen i nyskick såväl in- som utvändigt sånär som på någon enstaka mindre lackblessyr.
Bilen vi provkör är mycket välutrustad med exempelvis ventilerade komfortstolar, adaptivt kurvljus, Bluetoothförberedelse, HiFi-system och givetvis navi. En intressant detalj är att bilen i utrustningslistan beskrivs som en 545i, men med utrustningskod 0940 Sonderwunsch - specialönskemål. Under denna rubrik finns det uppradat att motor, bränsleförsörjning, kylare, avgassystem, växellåda, styrning, framvagn, bakaxel, bromsar, hjul, karosseri, elektronik och instrumentering avviker från en vanlig 545i. Anledningen till detta synbarligen märkliga förfarande är att bilen faktiskt monteras i BMW's fabriker, på samma lina som övriga 5-seriebilar, men med ett stort antal Alpina-specifika detaljer.
Lite om modellen... B5 är inte riktigt lika udda som B7 (av vilken det mig veterligen fortfarande bara finns en i hela landet), men ändå väldigt ovanlig - uppskattningsvis finns det på sin höjd fem stycken i Sverige. Motorn är samma 4,4 liters Valvetronic-V8 som i B7, och har följaktligen sitt ursprung i BMW 545i/745i. I Alpinas verkstad får motorn bland annat nya kolvar, och man monterar en radialkompressor med tilllhörande laddluftkylare innan den skickas tillbaks till BMW. Totalt ökar effekten från 333 till 500 hästkrafter - en siffra som sannolikt faktiskt är lägre än vad motorn egentligen presterar. Chassit och styrningen finslipas av Alpina, och målet är att bilen ska vara så neutral som möjligt att köra i alla situationer. Bromsarna är samma som på B7, det vill säga samma som på E65 760i - vilket för B5 räcker till att uppnå likvärdiga och i vissa fall bättre bromsvärden än M5! Att döma av de tester jag sett och läst så har kritiken på B5 inskränkt sig till att bilen saknar diffbroms, vilket gör att det "inre" bakhjulet bokstavligen går upp i rök vid provocerad kurvtagning med gaspådrag, och vilket också gör bilen lite mer oberäknelig när man fått sladd. Alpina har tagit fasta på kritiken, och numera kan bilen beställas med diffbroms - förvisso till det inhumana priset av 3000 euro, men det får ändå ses som en grundläggande och god investering.
Nog med siffror och data, dags att köra! Jag står bakom när Anders vrider om startnyckeln för att köra ut bilen ur hallen. Ljudet som strömmar ur de väl tilltagna avgaspiporna är ett köttigt V8-muller, inte helt olikt ljudet av en M5 E39. När jag själv kliver i bilen möts jag av de - med all rätt - hyllade komfortstolarna, i detta exemplar utrustade med aktiv sätesventilation och ljusbeige nascaläder. Det tar inte många sekunder att hitta en bra körställning, även om man förstås skulle kunna laborera med olika positioner för stolarna hur länge som helst. När jag från förarplats blickar över interiören är det inte mycket som röjer att jag sitter i en Alpina. Jodå - de blå mätartavlorna och emblemet i ratten avslöjar förstås bilens identitet, men de svarta pianolack-listerna går att få i vilken annan E60 som helst via BMW Individual. Interiören är mycket elegant och sober, men jag skulle personligen föredra Alpinas egna träpaneler framför pianolacken. Jag startar upp maskinen och flyttar växelväljaren till Drive - Alpina B5 är standardutrustad med den välbekanta 6-stegade ZF-automaten med Steptronic, och med Alpinas egna växelknappar på ratten. Långsamt rullar vi ut från parkeringen och när vi glider runt i omgivningarna utanför Helsingborg i väntan på gynnsam oljetemperatur slår det mig direkt hur lättkörd bilen är trots sin massiva effekt. I M5 E60 skall man helst ägna en förmiddag åt att programmera in bilens alla inställningar i iDrive för att få en optimal körupplevelse, och för att få till komfortabla växlingar med SMG-lådan krävs en del tillvänjning. I Alpina inskränker sig de kördynamiska inställningarna till att välja standard- eller sportläge på den alltid silkeslent växlande automatlådan. V8:an gör inte mer väsen av sig än i en 545i och fjädringen upplevs i låg fart förstås som stram men är inte oförlåtande stötig trots att bilen rullar rejäla 19" fälgar. Faktum är att B5 i låg fart är mer komfortabel och känns mer harmonisk än storebror B7 - mycket beroende på att den sistnämnda som sagt begåvats med 21-tummare och däck som kräver extremt högt lufttryck.
Efter en stunds "finkörning" är blir det så äntligen dags att låta Alpinan spänna musklerna. I 90 km/h för jag växelväljaren till sportläget och växlar med hjälp av knapparna på ratten ned till trean samt trampar fullt. Det morrar till från motorrummet och jag känner hur jag pressas bakåt i stolen samtidigt som hastighetsmätaren skenar ikapp med varvräknaren. Det tar inte många sekunder innan 200 km/h passeras, och än en gång häpnar jag över att man lyckats göra en bil så fullständigt oberörd av höga hastigheter. Höga och höga föresten, Alpina B5 har en uppgiven toppfart på hiskeliga 314 km/h, men ryktet säger att närmre 330 km/h skall vara möjligt! Så snabbt får vi dessvärre inte möjlighet att köra och i jämförelse med detta känns 200+ km/h ganska fjuttigt. Precis så upplevs det också från bilens insida. V8:ans i grunden bottenstarka karaktär kompletterat med radialkompressorn gör accelerationsupplevelsen nästintill linjär. Det tycks inte spela någon som helst roll vilken växel man valt att låsa automatlådan i, eller vilket varvtal man befinner sig på - det är bara att nudda gaspedalen så slungas man iväg. Omkörningar på landsväg är inget annat än ren njutning. Stega ned en växel "manuellt" och ge fullgas så är du förbi, oavsett hastighet. 760-bromsarna fungerar fantastiskt bra och ger fin pedalkänsla vilket inger förtroende - även vid inbromsning i kurvor i riktigt höga hastigheter behåller bilen lugnet. Eftersom bromsskivorna till skillnad från M5:ans inte är hålborrade behöver man inte oroa sig för sprickbildning.
Helhetsintrycket av Alpina B5 är att den (tillsammans med B7) måste vara den perfekta bilen för en tysk affärsman med många mil att köra. Det massiva kraftflödet och den avspända hållningen är som klippt och skuret för långa dagsetapper i farter runt 300 km/h på lågtrafikerade Autobahn (om det nu funnits några sådana, vill säga). Bilen är fullständigt homogen, utan några otrevliga överraskningar eller konstigheter. Kvalitetskänslan är hundraprocentig. Ur entusiastvinkel så är detta kanske lite av bilens svaghet. Jag hade personligen föredragit ett råare motorljud, framförallt vid belastning, och tycker som sagt att interiören i detta exemplar var lite väl diskret. På pappret har M5 och B5 väldigt snarlika förutsättningar - men för att vara två bilar byggda från samma grundmaterial (5-serien) kunde de omöjligen vara mer olika. Vilken man föredrar är en ren smaksak!
Ett stort tack till Anders på Bilförsäljningen i Påarp
Text och bild,
Kalle Hansen.