850CSi - Teknikspäckat prestandalok som tangerar M-status!

BMW 850i som presenterades 1989 är ingen dålig bil, tvärtom. Lite svårdefinierad bara. Är det en lyxbil eller en sportbil? Därom tvistar de lärde. Inte förrän 1993 fick modellen den kategorisering den förtjänade. BMW Motorsport såg till att bilen tog steget och blev en äkta sportbil i M1:ans anda. Faktum är att beteckningen M8 ligger nära till hands, men trots att modellen heter M8/E enligt registreringsbeviset fullföljde inte BMW tanken. Möjligen för att man hade en prototyp på en monster-M8 framtagen, en bil som dock aldrig sattes i produktion, och ville reservera modellnamnet för den.

Beteckningen på motorn i 850CSi är S70 vilket också antyder att detta i princip är en M-bil. Monster-prototypens 550-hästars motor kallades S70/1. Motorn gick även i arv till McLaren F1 där den hette S70/2 samt S70/3 och där bromsade 635 hästkrafter för gatbruk och cirka 1000 hästkrafter i tävlingssammanhang. I 850CSi är effektuttaget 380 hästkrafter redan vid 5300 rpm. Motorn använder tvåventilsteknik likt den "vanliga" 850i. Den högre effekten tas ut bland annat genom en större slagvolym, 5576 cc, och en mer avancerad motorstyrning. Vridmomentet är brutala 550 Nm, för övrigt den vridstarkaste bensinmotor BMW tillverkat för konsumentmarknaden, i alla fall innan 760Li presenterades.

Totalt tillverkades 1.510 stycken 850CSi, en ganska liten del av de 30.597 8-seriebilar som tillverkades allt som allt under de 10 år som bilen producerades. Om den "vanliga" 8-serien är exklusiv är CSi den ultimata coupén. Hårdare och 15 mm lägre fjädersättning, större bromsar, diffbroms, 6-växlad låda som standard och 80 hästkrafter extra är några av de förbättringar som gör bilen till en supersportbil. Nypriset i Sverige 1993 var 980.000:- vilket gjorde den till dåtidens hittills dyraste BMW.

Det mest udda och speciella med 850CSi är dock AHK. Det har inget att göra med automobilhistoriska klubben utan skall uttydas Aktive Hinterachs-Kinematik. Vid en hastighet av cirka 60 km/h aktiveras bakhjulsstyrningen via det datorstyrda hydrauliska systemet. Vinkeln på hjulen blir inte mer än cirka 2 grader som maximalt, men inte desto mindre hjälper det bilen styra genom kurvor som på räls, för att använda en sliten klyscha.

Erik Wallebom köpte sin första E31 efter att ha läst om modellen i en begagnatguide i Bilsport. Han kände sig för lite försiktigt med en brilliantrot 1992 850iA med svart skinnklädsel som han körde i två år. Efter att ha forskat grundligt om modellen bestämde han att en 850CSi var bilen att ha. Nu följde nästan ett års dagligt sökande både i Sverige och utlandet efter ett exemplar i rätt skick och med rätt specifikationer.

När det perfekta exemplaret till slut dök det upp i en annons på PowerBörsen fanns den strax utanför Stockholm, nästgårds med andra ord! Bilen var helt originalutrustad och exakt i det utförande Erik föredrog, brilliantrot med svart sportskinnklädsel. Självklart skulle han ha just den bilen och så blev det. Bilen, som är av 1993 års modell, har i skrivande stund rullat endast 7800 mil och reparationskontot begränsar sig i stort sett till ett utbytt kretskort i huvudinstrumentet.

Provkörning- och fotograferingsdagen anländer en veritabel karavan med inblandade. Undertecknad har offrat sig och åtagit sig uppgiften att prova CSi:n. Någon kastar till mig nycklarna innan alla bränner iväg i M5 E39, Cooper S och allt möjligt. Det känns inte som om man sitter med Svarte Petter precis. Bilen fyller upp gatan väl och är en imponerande syn. Den ser mycket mäktig, fet och bred ut. De tidlösa 17 tum höga Motorsportfälgarna och avsaknaden av en massa plastdetaljer till tveksam nytta gör att bilen ser helseriös ut.

Körställningen är ganska liggande på ett sportigt sätt. Instrumenten är lite egna där hastighetsmätaren inkräktar en smula på varvräknarens mätartavla. Dags att vrida om startnyckeln. Ett mjukt mullrande, ganska aggressivt och klart sportigt motorljud lägger sig som en kuliss. Jag rullar iväg. Bilen är mycket lättkörd. Växellådan är lite långslagig men lägena är mycket lättfunna. Jag känner lite på EML-knappen och de elektroniska gaspjällen reagerar med att låta bilen bli betydligt responsivare i sport-läge. Det känns som om bilen spänner musklerna.

Dags att låta bilen visa vad den går för. Fullt spett är en mäktig känsla. 550 Nm vridmoment är inte lite och det finns tillgängligt redan vid 4300 rpm. Motorn mullrar avlägset och inget skvallrar om att varvtalet är särskilt högt förrän varvstoppet mjukt slår ifrån. Det var ju bara någon sekund sedan man växlade, känns det som. Bilen kräver lite träning för att accelereras maximalt, det finns ingen anledning att dra till varvstoppet.

BMW uppger att sprinten 0-100 görs på 6,0 sekunder. Det är dock i högre hastigheter som bilen kommer till sin maximala rätt. Vägkänslan är enorm i snabba kurvor, Servotronic-styrningen är perfekt och däcken i originaldimension bidrar också. Bromsarna känns väl anpassade och hela bilen andas harmoni. Det är svårt att tro att bilen väger sina modiga två ton. Sammafattningsvis en mycket angenäm upplevelse och det är bara att gratulera Erik till att ha hittat en bil som torde ha potential att bli en av de stora klassikerna...


Text och bilder: Jan Söderman


Publicerad 2007-11-23 17:49. Uppdaterad 2007-11-23 17:52.
Copyright © 1997 - 2019 www.AutoPower.se


Annonser