När BMW 2001 introducerade sin nya version av klassikern MINI blev den en omedelbar succé. För en tid sedan kom så ytterligare en ny version av retro-Minin. Hur har bilen utvecklats och kommer succén att kunna upprepas? För att ta reda på detta fick jag låna toppversionen MINI Cooper S för en provtur.

 

Till det yttre upplever man skillnaderna mot gamla nya MINI så små att man nästan kan förledas att tro att det handlar om en facelift. Så är dock inte fallet utan det handlar om en helt ny modell. Det krävs en del kunskap för att kunna se skillnad på generationerna. Nya MINI har vuxit på längden medan höjd och bredd är tämligen oförändrade. Den är cirka 7 centimeter längre än den tidigare generationen. Trots den ganska upprätta och karaktäristiska vindrutan har ingenjörerna lyckats med att få ett luftmotstånd så lågt som cW 0,33. Tomvikten har ökat något (10 kg) och är nu för Cooper S ungefär 1.130 kg.

 

Nya MINI finns liksom tidigare tillgänglig i flera varianter. Tre bensinmotorer, varav en på 1,4 liter (MINI One) och två på 1,6 liter (MINI Cooper/Cooper S). Den häftigare av 1,6-litersmotorerna använder turbo. Det finns även ett dieselalternativ på 1,6 liter (MINI Cooper D). Motorfamiljen är frukten av ett samarbete med PSA-koncernen varför flera av dessa motorer återfinns i modeller från Citroën och Peugeot.

 

För några år sedan provkörde jag den förra toppmodellen i MINI-sortimentet: Cooper S. Då liksom nu handlade det om en 1,6-litermotor. Men då överladdades motorerna av en kompressor. Nu har motorn istället en turbo av så kallad "twin-scroll"-typ. Det innebär att turbon har två stycken turbiner som drivs av två cylindrar vardera. Lösningen ger enligt reklammaterialet en snabbare respons och ett jämnare kraftflöde. Effekten är 175 hk vid 5.500 varv/minut (mot tidigare 163 hk vid 6.000 varv/minut) och vridmomentet 240 Nm vid 1600-5000 varv/min (tidigare 210 Nm vid höga 4000 varv/min). Tack vare så kallad overboost kan motorn lämna hela 260 Nm vid 1700-4500 varv/min.

 

Motorn är en fantastisk liten skapelse. Kraften levereras snabbt och kontrollerat. Det är svårt att hitta något att klaga på när det gäller motorn. Den känns alltid pigg och redo att göra sitt yttersta. Det är bara när varvtalet passerar 6.000 varv som motorn uppvisar en svaghet, den tröttnar ganska fort över 6.000. Motorn lämnar ifrån sig ett härligt, gurglande skönt ljud, men det låter faktiskt betydligt tuffare utanför bilen än inuti den. Och det är inte bara ljudnivån, utan ljudets karaktär är lite tråkigare när man sitter i bilen, vilket är synd.

 

Växellådan har sex växlar och den är härligt exakt, iallafall så länge den inte belastas för mycket. Vid fullgasacceleration vrider sig drivpaketet lite och gör det svårare att växla riktigt snabbt. Utväxligen är lagom och tack vare motorns fina dragvillighet går det att köra på högsta växeln även i 50 km/h.

 

Näst efter motorn är styrningen en av de främsta förtjänsterna med nya MINI Cooper S. Uttrycket "go-kart-känsla" kan upplevas lite slitet, men det passar verkligen bra på den här bilen. Tillsammans med marknadens kanske bäst avpassade chassi förefaller det som om det inte går att tappa greppet hur gärna man än försöker. Då jag provocerar bilen överstyr den snarare än understyr. Balansen är riktigt fin och man känner tydligt hur lätt och smidig bilen är. Kurvorna blir bara roligare och roligare hela tiden. När man tror att man nått gränsen verkar det som om det finns lite till att ge.

 

Medaljen för den fantastiska väghållningen har emellertid en baksida: ljud- och fjädringskomfort. Att färdas längre sträckor på tjälsprängda vägar är direkt jobbigt och efter ett par timmars landsvägskörning blir malandet från däcken mot asfalten tillräckligt mycket för att man skall vilja ta en paus. Visst, man kan ju alltid peta in ett par öronproppar, men som enda bil i garaget tror jag att Minin i Cooper S-utförande blir jobbig i längden.

 

MINI är riktigt snygg invändigt, något somliga säkert kallar "överdesignat". Jag tycker den är snygg även om vissa saker är lite svåra att manövrera. Till exempel är knapparna kring klimatkontrollerna för små. Att i fart försöka växla över till recirkulation av luften är ett hazardspel, på gränsen till trafikfarligt. Knappen är liten och känslan dålig. Bättre är det med de cockpit-inspirerade knapparna som exempelvis styr elhissarna. De har rätt känsla och fungerar perfekt! Hur två så olika konstruktioner har hamnat i samma bil är för mig ett mysterium. Jag hade helt klart föredragit fler cockpit-knappar!

 

I framsätet är det lätt att trivas. Den uppräta framrutan ger en extra luftig känsla i kupén. Stolarna är överraskande sköna och inställningsmöjligheterna är bra. Med mina 195 centimeter gick det att finna en bra körställning utan ansträngning. Ratten går numera att justera i längsled vilket bidrar positivt till körställningen. Baksätet är däremot trångt och bör inte ockuperas av mer än två passagerare. Benutrymmet blir kraftigt reducerat om det sitter resliga personer fram. Sittkomforten är i sammanhanget bra och det är gott om plats för huvudet.

 

Bagageutrymmet är litet och det är svårt att få ned större väskor utan att behöva fälla ryggstödet. Ryggstödet är delbart och väl fällt blir utrymmet riktigt stort, men det bildas en osmidig tröskel mitt på golvet som för tankarna till en 80-talsbil. Tre personer reser hyggligt komfortabelt med bagage, men då måste den ena delen av ryggstödet fällas.

 

MINI går att utrusta rejält. Vare sig det handlar om komfortutrustning som klimatanläggning och farthållare eller styling som vitlackerade fälgar och backspeglar, hittar man detta i tillvalslistan. Navigationsutrustning, panoramaglastak och helläderklädsel är andra optioner som går att välja till. Men smakar det så kostar det. Vår provbil var inte överdrivet väl utrustad med kostade ändå över 275.000 kr. Det är inte så farligt mycket om man jämför med en Golf GTI, men då måste man väga in att Golfen är en klart rymligare bil.

 

Vår provbil hade mellanstereon MINI Boost CD. Den gav tyvärr ingen mersmak, även om den var föredömligt lätthanterlig. Ljudet var burkigt och trots att jag laborerade en hel del med olika inställningar lyckades jag aldrig få till någon direkt kräm i ljudet. Möjlighet finns att koppla till en extern ljudkälla, till exempel en Ipod. Placeringen av denna AUX-kontakt var synnerligen opraktisk, en bra bit in i facket under stereon. Att koppla in sin Ipod bör man alltså göra innan man ger sig av.

 

Bilen blir onekligen ganska dyr när man har valt till utrustning. Men å andra sidan är andrahandsvärdet skapligt och efterfrågan stor. Tilldelningen av MINI här i Sverige är för närvarande lite i minsta laget.

 

Både med bensinmotor och diesel-dito är förbrukningen en paradgren, vilket inverkar positivt på driftskostnaderna. Dieseln är förstås snålast och med en förbrukning på 3,9 liter/100 km slår den de flesta konkurrenter rejält. MINI Cooper D har ett utsläpp av koldioxid på bara 103 g/km och klarar därmed miljöbilsnormens 120 g/km med råge. 

 

Men inte heller bensinmotorerna skämmer bort sig. Mest drar MINI Cooper S som med sin turbomotor hamnar på 6,9 liter/100 km. Provkörningen visade tydligt att förbrukningssiffrorna är rimliga: 7,5 liter/100 km landade mitt genomsnitt på. Det är snålt och på landsväg var det inga problem att krypa ned närmare 5,5 liter/100 km om man höll moderat fart!

 

Få bilar har lämnat mig så kluven efter en provkörning som MINI Cooper S. Det är en suverän småbil om man ser till köregenskaper och motorkaraktär. Härliga designdetaljer samsas med rena designmissar. Den låga förbrukningen känns idag helt rätt, men det höga nypriset och viss tveksamhet kring kvaliteten gör valet krångligt. Tack vare storleken är MINI ruggigt smidig i staden, men med sin dåliga ljudisolering blir den jobbig på längre landsvägsutflykter.

 

Nya MINI Cooper S är en nackvridare av sällan skådat slag och tilltalar både kvinnor och män. Men bilen kan också bli jobbig att leva med i längden beroende på hur den används. MINI är helt enkelt liten på både gott och ont, det handlar bara om att bedöma vilka egenskaper du prioriterar!

 

Text & Foto: Mattias Karlström