När BMW presenterade sin roadster Z3 1996 blev den en omedelbar succé. Den fick till och med en liten roll i Bondfilmen "Goldeneye". Till en början såldes Z3 med enklare motorer och konkurrerade prismässigt med Mazda MX-5 "Miata" och MG-F. Under modellens levnad utrustades den successivt med häftigare motorer och priset steg i rask takt: från knappa 250.000 kr från början för enklaste modellen till över halvmiljonen för finaste modellen sista året.
 
Efterträdaren fick inte behålla modellnamnet Z3 utan dubbades till Z4. Bilen var både större och gjorde ett högre kvalitetsintryck än Z3. Z4 introducerades med större sexcylindriga motorer. Borta var de enkla instegsmodellerna och även om en 2-liters fyrcylindrig motor slutligen hittade ned i bilen var Z4 under ett par modellår synonymt med sexor. Priset tog även det ett rejält kliv uppåt och första året låg instegsmodellens grundpris på över 350.000 kr.
 
I år ersätts Z4 med en helt ny bil. Men denna gång behåller BMW modellbeteckningen Z4. Till en början erbjuds modellen även denna gång enbart med sexcylindriga motorer. Enklast är Z4 sDrive23i med en 2.5-litersmaskin på 204 hk. Sedan följer sDrive30i med 3-litersmaskin och 258 hk. På toppen finner vi modellen jag får provköra: sDrive35i.
 
Jag kliver in i nya Z4 i BMW Sveriges pressbilsgarage i Solna. Här står massor av fina BMW, men jag känner ändå avundsjuka blickar från andra bilar i garaget när jag rullar ut. Nya Z4 är en helt fantastiskt lyckad bil. Designen är i mina ögon i det närmaste perfekt: bilen är låg, bred och har tydliga skuldror. Nya Z4 är snygg oavsett om taket är uppfällt eller nedfällt: få bilar lyckas ordentligt med den bedriften. Den är riktigt snygg både framifrån och bakifrån, något förra Z4:an inte kunde skryta med.

När jag trycker på startknappen gurglar motorn igång. Här råder inget tvivel om att det ruvar en best till motor under huven. Modellbeteckningen Z4 sDrive35i innebär den fina 3-liters turbosexan på 306 hk och 400 Nm som vi tidigare bekantat oss med i 335i och X6. Beteckningen sDrive betyder egentligen inget speciellt, men det låter lite häftigt. Kanske kan det betyda att en xDrive finns ibland planerna, kanske försöker BMWs marknadsavdelning bara förtydliga att det är en sportig bakhjulsdriven bil?
 
Växlingen i Z4 utförs automatiskt med den civila versionen av BMWs eminenta DKG-växellåda (Doppel-Kopplungs-Getriebe). Tidigare har jag provat samma typ av växellåda i M3 cabriolet där den övertygade rejält. Även den civila varianten av den sjustegade DKG-lådan fungerar utmärkt. Det finns inte lika många inställningar att göra för att programmera växlingshastighet i en massa olika steg, utan istället har "hela" bilen utrustats med tre körprogram: "Normal", "Sport" och "Sport+". Det sistnämnda med antisladdsystemet delvis avstängt för extra rolig körning. "Normal" duger bra i de flesta fall och jag upplever skillnaderna ganska små mellan lägena. Gasrespons och styrrespons är det som känns tydligt, men även chassiet styvas upp. "Sport+" kunde ha varit lite styvare, men kanske hade "Normal" blivit för hårt då?
 
Fjädringskomforten är riktigt skaplig och förra generationens känsla av att man sitter direkt på bakaxeln är som bortblåst. Greppet är utomordentligt bra och det är en fröjd att ratta bilen på kurviga vägar. Om man dessutom kan fälla ned taket är man nästan i Nirvana! Ljudet från motorn är nog det skönaste BMW har presterat på länge (i en icke M-vagn). Ljudet vid de snabba växlingarna är extremt beroendeframkallande och borde i Sverige nästan förses med en varningstext! Även vid lugn körning i stan knappar jag emellanåt på växlingspaddlarna då jag närmar mig ett trafikljus då den gurglande mellangasen väcker lagom intresse hos mina medtrafikanter.
 
Annars förblir växellådan oftast i det utomordentliga automatikläget. Snabba växlingar levereras nästan utan att man märker något av dem annat än nålen hos varvräknaren som hoppar fram och tillbaka. Jag tycker att växellådan är mycket lyckad, men det vore trevligt om kick-down funktionen stängdes av helt då man växlar "manuellt". Som det är nu tar växellådan själv över om jag trampar gasen i botten på en icke optimal växel.
 
För att kunna vika ned taket i plåt är aktern längre vilket ger ett mindre avhugget intryck. Det är i mitt tycke odelat positivt och aktern har även fått en mycket lyckad design som skiljer markant från tidigare. Fronten påminner mycket om förra Z4:an, men allting är förfinat och föryngrat. Man känner snabbt igen Z4:an framifrån, samtidigt som den känns fräsch och modern.
 
Nackdelen med plåttak är naturligtvis det starkt begränsade bagageutrymmet. Jämfört med BMW's tidigare plåtcab, 3-serie cabriolet, är utrymmet emellertid ganska bra. Till skillnad från 3-serien har nya Z4 bara 2-sektions fälltak och det ger lite bättre utrymme. Precis som i 3-serie cabben finns det en liten huv som visar var man kan stuva last för att fortfarande kunna fälla taket.
 
Apropå takfällning förresten: i nya Z4 tar denna manöver cirka 20 sekunder. Det är en rejäl försämring jämfört med gamla Z4 som klarade operationen på knappa 10 sekunder, men på den äldre Z4:an var ju sufletten gjord i tyg. 

 
Om vi fortsätter och jämför nya Z4 med den gamla versionen har den nya blivit 15 cm längre, 1 cm bredare och 1 cm lägre. Vikten har ökat med över 120 kg (Z4 3.0 jämförd med Z4 sDrive30i) vilket till stor del förklaras av att taket är i plåt. Men vår provbil har biffat till sig ännu mer och väger in på tunga 1.600 kg. Turligt upplever man inte vikten störande vid normal körning. Faktum är att jag inte upplevde bilen som besvärande tung vid något tillfälle under provkörningen.
 
På utrustningssidan är standarden ganska hög. Priset har inte stigit så mycket som man skulle kunna tro. När vi provkörde förra generationens Z4 för några år sedan kostade bilen med 2.5-liters sexa på 192 hk (Z4 2.5i) 355.000 kr i grundpris. Nya Z4 kostar med 2.5-liters sexa på 204 hk (Z4 sDrive23i) från 363.000 kr. Det får nya Z4 att onekligen verka prisvärd! Faktum är att det går att konfigurera en Z4 sDrive23i för 375.000 kr om man bara tar det nödvändigaste. Men för många kommer tillvalslistan bli betydligt längre och BMW menar att extra utrustning för kring 50.000 kr är ganska genomsnittligt för sDrive23i.

 

Vår provbil hade utrustning för 181.700 kr och var i stort sett fullsmetad, med det fanns fortfarande några rutor att kryssa i. Det viktigaste tillvalet tycker jag nog ändå är den suveräna växellådan som ger bilen både bekväm stadskörningskomfort och härlig sportkänsla på krokiga småvägar. Initialt kan denna växellåda bara väljas till sDrive35i, men vi får hoppas att den blir tillgänglig i fler varianter längre fram. Med tillvalet vindskydd som monteras mellan störtbågarna bakom stolarna går det bra att köra i landsvägsfart med taket nere. Det är först över svensk motorvägsfart som turbulensen börjar bli störande.

 

Navigationsanläggningen har en lite plastig, men tuff skärm som viks upp ur instrumentpanelen. Jag tycker att denna lösning är mer tilltalande än de permanent synliga skärmarna som de flesta BMW är utrustade med. Mjukvaran förefaller vara identisk med övriga nya modeller med den senaste generationens iDrive som är mer lättarbetad och logisk än tidigare.

 

Ljudanläggningen är fin, men som jag nämnt tidigare vill man helst lyssna till tonerna från motorn i den här bilen. Ett klokt tillval är parkeringssensorer fram och bak. Det är svårt att se var den långa huven slutar och till skillnad från Z3 och förra Z4 är det ganska svårt att se var bilen tar slut.
 
Sammanfattningsvis är nya Z4 på många sätt en mycket trevlig bekantskap. Den är snygg - i mitt tycke den snyggaste BMW:n på länge. Den har fina prestanda med vettig förbrukning. Den är kul att köra och är rimligt prissatt. Den enda egentliga nackdelen jag tycker mig hitta med bilen är att den på pappret är en smula tung. Den nya Z4:an är en värdig arvtagare till Z3 och gamla Z4. Den lämnar både plats för en mindre framtida "Z2" och en större roadster om BMW skulle finna att det finns en marknad för en sådan. Tveklöst är iallafall att de som redan tecknat sig för en ny Z4 kommer att få en mycket njutbar höst!