Autopower tycker
+ Den suveräna växellådan
+ Den underbara motorn
+ Den hissnande accelerationen
+ Det sportiga ljudet
- Däcksljud på dålig väg
- Svår att hantera i trånga garage

Tekniska data
Cylindervolym	4.395 cc
Cylindrar/ventiler	8/32
Effekt hk/rpm	555/6.000
Vridmoment Nm/rpm	680/1.500-5.650
Acceleration 0-100 km/h	4,7 s
Toppfart	250 km/h
Blandad körning	13,9 l/100 km
CO2-värde	325 g/km
Tjänstevikt	2.380 kg
Längd	487 cm
Bredd	198 cm
Pris basutförande	1.070.000:-
Pris testutförande	1.207.900:-

Jag sitter på jobbet och jag har lite svårt att koncentrera mig. Det finns ett starkt skäl att vara någon annanstans just idag. På parkeringen utanför kontoret står den: BMW X6 M. BMW's hittills starkaste V8 monterad i BMW's mest kontroversiella modell. Medan jag sitter där kommer jag på mig själv med att sitta och le. Ett sådant där fånigt, barnsligt leende, eftersom jag vet att hemresan kommer att bli helt underbar!

Det råder delade meningar om huruvida X6 är en snygg bil eller ej. Jag tycker själv att den är riktigt frän och jag tror att designen kommer att stå sig. I M-utförande har designen förädlats och bilen ser ännu bättre ut. Framför allt gör sig X6 mycket bra i "nedlackat" utförande. De svarta plastsegmenten längst ned på karossen som i det vanliga utförandet kanske ger en viss robust terrängkänsla är i M-version lackerad i bilens färg.

Eftersom X6 M dessutom är lite lägre förstärks helhetsintrycket ytterligare. Den ser mer ut som en stor kraftfull kombi-kupé än en cross-over SUV (eller SAC som BMW kallar den). Fronten är omstöpt med enorma luftintag och aktern är uppiffad med ny design och fyra sportiga slutrör till avgassystemet. Framskärmarna har fått tuffa M-emblemsinfattade blinkers och bilen har i övrigt utsmyckats med M-emblem lite här och var.

Hjärtat i nya X6 M är en fantastisk maskin. Det är en 4,4-liters turbo-V8 på hela 555 hk vid 6.000 varv vilket gör den till den effektstarkaste bil BMW har i sitt modellutbud, matchad endast av syskonet X5M med samma motorisering. Vridmomentet skäms inte för sig heller, eller vad sägs om 680 Nm som finns tillgängligt från 1.500 till 5.650 varv!

På ganska kort tid har BMW på nytt tagit till sig turbotekniken och åstadkommit flera helt fantastiska bensinmotorer som är både bränsleeffektiva och starka. Det faktum att motoralternativen i X6 modellutbud enbart är turboladdade (både diesel och bensin) visar detta med all tydlighet. Det började för några år sedan med dubbelturbosexan i 335i och den motorn har sedan dess hittat ned i nästan alla modeller från BMW. I och med lanseringen av X6 och nya 7-serien kom så dubbelturbo nummer två. Denna gång en V8 på 4,4 liter och 407 hk/600 Nm.

När M-avdelningen så fått sätta tänderna i V8:an har effekten ökats ytterligare nästan 150 hk! Men det är inte bara effektsiffrorna som förbättrats, hela motorns karaktär är förändrad. Medan den "vanliga" turboåttan har en ganska civiliserad och lugn karaktär med ett jämnt och konstant flöde av kraft, är M-versionen lite nervös och frustar så fort man nuddar gasen. Missförstå mig inte nu, ty motorn är absolut inte svårkörd, men den är alltid redo att leverera njutning åt sin förare och passagerare.

När man ger full gas är accelerationen hisnande. Motorn drar friskt hela vägen till varvstoppet och den suger iväg ännu bättre när nästa växel lagts i. Jag tycker att högvarvsprestandan i den nya motorn är imponerande. Det visar åter igen att BMW är fantastiskt duktiga på att bygga motorer. Med det maximala vridmomentet tillgängligt mellan 1500 och 5650 varv är det lätt att tro att motorn känns lite platt i karaktären, men så är inte fallet. Den har en fin spets som uppmanar sin förare att varva motorn högt och ofta.

På tomgång är ljudet från motorn lite rosslande utan någon direkt finess precis som det skall vara i en hårt trimmad sportmotor. Ljudet är sportigt avstämt och när man närmar sig varvstoppet är sången underbar. Ljudupplevelsen är ännu bättre utanför bilen och det är skoj att hissa ned rutorna när man åker genom tunnlar. Denna motor i en bil med fällbart tak vore mycket spännande att uppleva. Kanske kan en framtida M6 cabriolet få en liknande motor?

En automatlåda i en M-bil? Jo, det är sant och det är första gången. Då syftar jag på konventionella automatlådor, eftersom både SMG- och DKG-lådorna har automatläge. Men det visar sig att den här lådan är något utöver det vanliga. Det måste vara den snabbast växlande automatlådan jag någonsin kört! I sportläge går växlingarna blixtrande snabbt och motorn gurglar till ordentligt, vilket förstärker känslan av att man rattar en riktig best! När man bromsar in och sportläget används petar elektroniken snabbt i en lägre växel för att hjälpa till att sänka farten.

Vid normal körning växlar lådan riktigt mjukt och bekvämt utan att kännas seg. Lustigt nog är det nog den mjukast växlande automatlåda jag kört i hela BMWs modellprogram. Momentomvandlaren låser på samtliga växlar och det går att motorbromsa effektivt om man växlar ned manuellt med paddlarna bakom ratten. Det är bra för bränsleförbrukningen och det kan nog behövas. Om man är lite oförsiktig med gaspedalen kan man nästan se visaren i tankmätaren sjunka.

Det bästa med den nya automatlådan har jag sparat till sist: det manuella växlingsläget är verkligen manuellt! Ingen störande kick-down griper in om man trampar gasen i bott vilket gör att man kan segdra riktigt fint på växlarna. Lådan växlar inte heller upp när man accelererar, utan precis som i en manuell låda kan man dra till varvstoppet. Användbart: njae, men riktigt skoj! Enda gången växellådan går in och tar över är när man glömmer att växla ned vid inbromsning, men det är nog lika bra det eftersom motorstopp vore lite väl överdrivet.

I och med att det manuella läget är så bra blir det beroendeframkallande. Det är en ren njutning att åka runt i stan och flippa med paddlarna. Det blir ständiga upp och nedväxlingar och även om mellangasfunktionen är mer markant i de DKG-växlade bilarna ger X6 M ändå ifrån sig ett frustande då lådan kuggar ned ett steg. Med en automatlåda av denna kaliber har jag svårt att tänka mig någon annan typ av växellåda!

BMW X6 M är en stor och tung bil och det är därför extra imponerande hur agil den känns på vägen. Det är klart att en M3 eller M5 vinner på att de är lättare och har lägre tyngdpunkt, men BMWs ingenjörer har lyckats trolla bort det mesta av storleken. Tjänstevikten på hela 2.380 kg upplevs sällan som besvärande tack vare det fina chassiet och den björnstarka motorn. Stötdämpningen är elektroniskt justerbar i två lägen: Normal och Sport. Normal är överraskande komfortabelt och på de flesta underlag fungerar fjädringen utmärkt. Sportläget är styvare, men utan att köra bilen på en racerbana är det svårt att bilda sig en uppfattning om hur bra det är.

Precis som i andra M-modeller erbjuds inte någon aktiv styrning utan istället enbart servotronic, det vill säga en servoverkan som varierar med hastigheten. Det räcker utmärkt och känslan i styrningen är klart godkänd. I låg fart är bilen lätt att hantera och när det går fortare blir styrningen lagom solid i känslan. Men jag saknar ändå det sista lilla biten av skärpa som BMW brukar skämma bort oss med.

Tack vare fyrhjulsdriften, den smarta differentialen bak och de breda däcken är väggreppet enormt. Trots delvis blöta vägbanor och temperaturer kring och bitvis under nollan såg jag inte vid något tillfälle att antisladdsystemet behövde gå in och hjälpa till.

En smakfull röd läderklädsel innebär en snygg kontrast till den svarta exteriören. BMW kallar färgen kallad Sakhir Orange (Sakhir är ett ökenområde där racerbanan Bahrain International Circuit ligger). Stolarna är sköna även om BMW erbjuder bättre, och de är lätta att justera. I baksätet sitter man ganska bra även om takhöjden är begränsad på grund av den sluttande karossen, men bredden är det inget fel på. X6 M är också strikt fyrsitsig.

Listan av tekniska förkortningar kan göras riktigt lång och BMW ser verkligen till att utrusta M-versionen med en lång rad elektroniska hjälpmedel. Vissa egenskaper kan visualiseras på iDrive-skärmen, till exempel vridmomentsfördelningen. En ren gimmick i mitt tycke, eftersom det krävs ganska forcerad körstil för att grafiken skall ge tydligt utslag: och vem har sinnesnärvaron (eller simultankapaciteten) att kika på skärmen då?

Annan utrustning anser jag är direkt nödvändig eftersom X6 är en riktigt stor bil med ganska dålig runt-om-sikt. Backkameran är ett exempel på sådan utrustning, backsensorer ett annat. Jag tycker faktiskt att backkamera borde vara standardutrustning på alla X6. Första gången man skall backa bilen inser man kvickt hur liten bakrutan är. Med backkamera går det betydligt bättre även om trånga parkeringsgarage aldrig kommer att vara ett favorittillhåll för BMW X6.

Nu är den vanliga backkameran kompletterad med "top view". Detta system kombinerar den vanliga backkamerans bild med bilder från en kamera under vardera backspegeln. Man får en bra bild över hur nära trottoarkanten man befinner sig och det är ganska enkelt att skona de stora fälgarna.

BMW X6 M är en dyr bil och kommer förmodligen att falla ganska kraftigt i pris den första tiden. Men för andra ägaren kan kostnaderna nog bli lite rimligare. Bränsleförbrukningen är hög, räkna med mellan 15 och 16 l/100 km vid normalt varierad körning (BMW's deklaration 13,9 l/100 km). Mitt provkörningssnitt stannade på 15,7 l/100 km enligt färddatorn. Denna siffra kan jämföras med 20,2 l/100 km som BMW M5 touring sörplade i sig vid min provkörning för ett par år sedan. Det är kanske inte en helt rättvis jämförelse, men det visar att en överladdad V8 går att göra både starkare och snålare än en sug-V10.

X6 M har en underbar motor och en ännu bättre växellåda. Den ger enorma prestanda och få bilar har en chans att haka på vid trafikljusen. Den har ett unikt utseende och väcker känslor hos de flesta. Det är en bil att njuta av och njuta i.

Det är ganska svårt att sammanfatta alla intryck en bil av denna kaliber ger. Provkörningstiden var som ett långt lyckorus och dagarna gick alldeles för fort. När jag så här i efterhand försöker tänka tillbaka och komma på några brister hos X6 M kommer istället det där fåniga leendet fram igen - och det vill inte släppa.