BMW X3 har nu passerat halvtid som modell E83 och har därför begåvats med en liten men betydelsefull ansiktslyftning. Bilen har lyfts mycket smakfullt på utsidan och insidan och den har försetts med flera nya motoralternativ. Men gör uppdateringen av BMW X3 modellen mer köpvärd också? För att försöka besvara den frågan har Autopower provkört den snabbaste av dem alla: flaggskeppet i nya X3-familjen 3.0sd. Eftersom dieslar växer sig allt starkare på kontinenten är det ganska naturligt att den starkaste och snabbaste X3:an numera har en dieselmotor under huven. Med nya BMW X3 3.0sd, som modellen heter, monteras den suveräna 3-liters dubbelturbosexan från 535d och 335d nu för första gången i en X-bil. Det nya motoralternativet är i vårt tycke den viktigaste nyheten i uppdaterade X3.
Den näst viktigaste nyheten är den uppdaterade exteriören. Med några små modifieringar av exteriöra detaljer har helhetsintrycket lyfts avsevärt. Exempelvis har de fula munstyckena till strålkastarspolarna ersatts av ett sobert infällt dito. Dimstrålkastarna har förstorats och den svarta plasten på stötfångarna har ritats om på ett smart sätt och påminner nu mer om X5 till utseendet. Njurarna i grillen har justerats och de bakre lyktorna har även de "utsatts" för en försiktig uppdatering med bland annat LED-teknik. Faktum är att alla uppdateringar känns helrätt, men om man inte har en äldre bil att jämföra med kan det vara svårt att peka ut alla förändringar. Bakluckan öppnar fortfarande bara i sin helhet, vilket får sägas vara lite otypiskt för BMW.
Maskinellt kan nya X3 glädja sig åt flera nya eller uppdaterade motorer. Inte mindre än sex olika motorer finns nu att välja mellan. Faceliftade X3 erbjuds, förutom provbilens 3.0sd, med ytterligare två dieslar: 2.0d och 3.0d. 2-litersmotorn känner vi igen sedan tidigare (150hk/330Nm). Modellen 3.0d fick redan i början av 2006 en lättare effektökning och denna motor lämnas oförändrad i nya X3 (218hk/500Nm). Nya X3 erbjuds med tre stycken bensinmotorer. Två av dem är nya för X3 (2.5si/3.0si) och en finns kvar sedan tidigare (2.0i). De båda större motorerna på 2,5 respektive 3.0 liter är sexcylindriga och lämnar 218hk/250Nm respektive 272hk/315Nm. Den minsta motorn, 2.0i, är en fyrcylindrig 2,0-litersmotor på 150hk/200Nm.
Provbilen som vi lånade, X3 3.0sd, är någonting alldeles speciellt. Med 286hk och 580Nm blir prestanda helt otroliga för biltypen. Sprinten 0-100 km/h avverkas på korta 6,6 sekunder! Vi pratar ju ändå fortfarande om en jeep, eller suv, förlåt SAV. Sport Activity Vehicle - så vill BMW att vi skall utläsa deras alldeles egen benämning för den kategori bilar som skapades av BMW X5 för nästan sju år sedan. Och med den nya motorn i bilen är det ingen tvekan om att epitetet "Sport" är tillfredställt med råge.
Hjärtat i denna SAV är en vidareutvecklad version av motorn som satt i 535d. Då med 272hk/560Nm en av de absolut häftigaste dieslar som någonsin tillverkats. Nu har effekten och vridmomentet alltså ökats ytterligare. På pappret är den en raket, men hur upplevs motorn i verkligheten?
När man vevar igång sexan kall hörs ett ganska tydligt knatter. Inte för att det stör, men det är å andra sidan ingen tvekan om att det sitter en dieselmotor under huven. När motorn efter en stund kommer upp i temperatur tystnar den och när man kommer upp i fart märks det knappt att det är en diesel. Vid gaspådrag råmar motorn på ett dovt gurglande sätt som inte så lite påminner om ljudet i 335i Coupé som vi provkörde sist. Det är egentligen bara på riktigt höga varvtal, strax innan varvtalsstoppet som man kan höra ett ventilljud som avslöjar att det är en diesel.
Vridet är mäktigt och automatlådan som 3.0sd är standardutrustad med växlar mjukt och snabbt. Vi upplever aldrig att motorn tappar kraft utan från låga till höga varv suger X3:an iväg på ett minst sagt imponerande vis. En liten plump i protokollet blir dock att automatlådan gärna växlar ned istället för att utnyttja motorns vridmoment. Detta kan man lyckligtvis förhindra som förare genom att lägga i sjätte växeln "manuellt". På så sätt sker inga irriterande nedväxlingar vid halvt gaspådrag.
Alla syskonen i X3-familjen är idag standardutrustade med sex-petade manuella växellådor. För att kombinera 580Nm med X-drive är 3.0sd försedd med en specialanpassad sexväxlad automatlåda. En bra funktion är den ganska starka motorbromsen. Motorbroms utnyttjas ända ned till första växeln och det ger en mer "manuell" känsla till körningen. Denna motorbroms fungerar lika effektivt i steptronic-lådans automatläge som i det manuella läget och sportläget. Vanligt i automatväxlade bilar är annars att de flyter fram i låg fart och att de upplevs nästan som om de hade frihjul. Utväxlingen är väl tilltagen och motorn snurrar på knappa 1.500 varv i 90km/h. Landsvägskörning blir därför både avslappnat tyst och trevligt ekonomisk.
BMW uppger en förbrukning blandad körning på 8,7 l/100km. Det verkar vara mycket realistiska siffror. Efter vår provkörning stannade förbrukningen på 9,0 l/100km, och då bör tilläggas att provbilen bara rullat 400-500 mil. Man brukar säga att en dieselmotor behöver allt ifrån 1.000-2.000 mil för att "slita in" sig, varefter förbrukningen brukar sjuka lite. Med dessa fakta i bakhuvudet och det faktum att vi inte medvetet försökte köra snålt är de förbrukningssiffror vi fick mycket bra.
Ljudkomforten i nya X3 är mycket god. Det går att föra en lågmäld konversation i kupén även i högre motorvägstempo. Sannolikt bidrar den lågt varvande dieselmotorn, men varken vindbrus eller däcksljud kändes särskilt påträngande. Provbilen var utrustad med läderstolar av komfort-typ. Sittkomforten i dessa var mycket god och justeringsmöjligheterna många. Justeringsmånen för svankstödet var dock otillräcklig. Vidare kändes sittdynan lite i kortaste laget. Totalbetyget blir ändå med beröm godkänt för komfortstolarna, och det känns som ett klokt val när man sitter och kryssar i utrustningslistan. Fjädringskomforten var bra, även om bilen var lite stum. När längre svackor på motorvägen passerades upplevdes bilen lite guppig, ungefär som en liten bil med kort axelavstånd kan göra. Sammantaget blir betyget för fjädringskomforten väl godkänd.
BMW har satsat mycket på både X3 och X5. Bilarna skall upplevas spänstiga och agila, trots att man sitter en halvtrappa upp i kupén. I nya X3 kommer man gång på gång på sig med att köra som om man satt i en vanlig 3-seriekombi. Det är svårt att tänka sig ett bättre betyg. Styrningen är fin och känslan är rakt igenom personbilslik. Bromsarna är utrustade med en uppsjö av tre-ställiga förkortningar och ger ett strålande nyp och bra kraft i alla hastigheter. Om man nu skall försöka vara lite gnällig vill vi anmärka på styrningen. Den är för tung i låg fart. Servotronic (hastighetsberoende servoverkan) hade varit toppen, men finns tyvärr ej att tillgå.
Invändigt upplevs förändringarna mindre. Instrumentpanel, ratt, mittkonsol, stolar, dörrsidor, förvaringsutrymmen och innertak har förvisso arbetats om, men här är det bara de inbitna X3-fantasterna som hittar alla skillnader under första besöket i uppdaterade X3. Utrymmesmässigt påminner X3 mycket om 3-serien vilket inte är så konstigt. X3 är inte en stor bil. Men å andra sidan upplevs bilen ganska nätt att hantera, även om bakåtsikten är dålig på grund av de mycket skrymmande C-stolparna. Parkeringssensorer är följaktligen nästan ett måste. Provbilen var utrustad med glastak av panoramatyp, vilket ger en extra rymdkänsla i kupén. Numera finns även mugghållare att tillgå i utrustningslistan hos BMW. Provbilen var fullt utrustad med två mugghållare fram och två bak.
Förvaringsutrymmena är goda i X3 men en del mindre genomtänkta detaljer irriterar. Exempelvis är AUX-ingången till stereon dumt placerad på baksidan av mittkonsolen. Det hade varit smartare att placera denna i utrymmet under armstödet mellan framstolarna istället. Där är AUX-ingången placerade i exempelvis nya 3-serien. Varför inte samma placering i nya X3?
Baksätets ryggstöd kan självfallet fällas för att göra lastutrymmet större. Lite onödigt är att nackskydden måste plockas bort om framstolarna justerats in för resliga personer. Alternativt får man skjuta fram förar- och passagerarstolen en decimeter. När ryggstödet väl är fällt kan framstolarna kanas tillbaka. En bra detalj är att rullen för insynsskyddet sitter monterad på fjäderbenstornen och inte i ryggstödet. Själva insynsskyddet är av den mjuka sorten. BMW är svaga för denna sorts insynsskydd. I denna typ av bil hade det känts bättre med en hederlig hatthylla i något hårdare material. En hatthylla stjäl lite mer utrymme när den är hopfälld, men den ger samtidigt en större premiumkänsla.
Andra små detaljer som skämmer intrycket i denna premiumvagn är klädkrokarna innanför bakdörrarna. Som brukligt är sitter krokarna i kurvhandtagen för baksätespassagerarna. I nya X3 är dessa krokar alldeles för små. Att hänga sin jacka på dessa krokar tarvade ofta flera försök och det känns inte premium. Ljudanläggningen är en annan detalj som drar ned betyget. Trots att provbilen var utrustad med "hi-fi högtalarpaket" var ljudet påvert. Faktum är att man skulle kunna ge betyget dåligt till ljudanläggningen. På den positiva sidan noterar vi att det är enkelt att använda stereon och man kan börja använda den utan att behöva konsultera instruktionsboken.
Samtidigt som vår provbils ljudanläggning gjorde oss besvikna så överraskade navigationssystemet med att fungera mycket bra. Användningen krävde ingen läsning i instruktionsboken och responsen var snabb och smidig. Det hela var lätt att använda och efter ett par dagar började man undra om det är helt olika utvecklingsavdelningar på BMW som jobbar med denna typ av navigationsanläggning och I-Drivesystemen. Faktum är att inmatningen gjordes med en liten ratt, på många sätt likt inmatningen med I-Drive-ratten. Men ändå, trots alla likheter fungerade X3:ans system så mycket bättre. X3-systemet var dessutom betydligt snabbare än I-Drive-dito. Inmatning av adresser gick blixtrande fort och uppslagningen av adresser överglänste vida det som den I-Drive-utrustade 335:an vi provkörde sist kunde prestera. Underligt!
Till skillnad från flera andra modeller har X3 uppfällbar skärm för navigationssystemet. Det ser faktiskt betydligt snyggare ut än fågelholkarna som annars verkar vara så populära just nu i München. Materialvalet i och kring skärmen klingar inte riktigt premium. En stor fördel med "fällskärm" är att man kan fälla ned den och bara lyssna till den trevliga brittiska rösten som guidar runt i trafiken. I detta läge saknar vi en liten hjälpande pil i färddatorn eller varför inte Head-Up-Display? Skulle man känna sig osäker går det snabbt att fälla upp skärmen igen och återuppta den visuella guidningen. Kartmaterialet var inte helt uppdaterat. På flera ställen befann vi oss plötsligt utanför "digitized road". Men det kan vi ju inte gärna skylla på navigationssystemet.
Farthållaren styrs till skillnad från de flesta nya BMW av knappar i ratten och inte med spak. Det gör egentligen inte så mycket, men bromsfunktion saknas i farthållaren och det är mycket synd. Att det sedan ej heller går att välja till ACC (automatisk farthållare) är direkt dåligt. Det handlar ju om en premiumbil som med lätthet kliver över halvmiljonen i pris. När man skall ställa in farten upptäcker man ytterligare ett problem: hastighetsmätaren är svåravläst. Det är mycket svårt att se vilken fart bilen håller exakt eftersom visaren i hastighetsmätaren slutar cirka 5 mm från själva skalan. Dessutom är mätartavlan liten vilket ytterligare försvårar i och med att siffrorna är små.
Provbilen var utrustad med sidfotsteg i aluminium. Dessa tröskelbreddare är fullständigt onödiga! Form har gått före funktion och deras placering gör dem direkt värdelösa. Att kliva på dem när man skall in i bilen är meningslöst eftersom man hamnar för högt. Att kliva på dem när man skall ut ur bilen är lika svårt. Man är ständigt emot sidfotsteget med byxbenet när man kliver ur bilen vare sig man är lång eller kort i växten. Så spara dessa 3.400 kr till något bättre, det är vårt råd!
När vädret börjar slaska till sig är det bra om man lätt kan fälla upp vindrutans torkararmar. Det går inte eftersom huven tar emot. Man måste öppna huven för att kunna lyfta torkararmarna. Torkarbladen är av den gamla typen, och inte den nya "single blade"-sorten. Förbrukningen av spolarvätska är alldeles för hög. En förklaring är den automatiserade spolningen till bakrutan. Ett tryck och bakrutetorkaren och bakrutespolaren spolar och torkar om vartannat tre gånger. Det är en smart funktion, även om den förbrukar en hel del. En annan förklaring är naturligtvis att högtryckspolarna till strålkastarna drar mycket spolarvätska.
Sammanfattningsvis kan vi säga att BMW X3 i ansiktslyft utförande är en mycket trevlig bekantskap. Modellen har behållit sina goda egenskaper och blivit mer tilltalande visuellt. Det finns en del irritationsmoment, men på det stora hela är det en mycket lyckad bilmodell som bara blivit bättre. X3 är förvisso en dyr bil, men vi kan konstatera att nu när modellen funnits ett par år så ser andrahandsvärdena mycket bra ut.
Det ger en vettigare ekonomi än vad första anblicken i prislistan antyder. Av instegsmodellerna förefaller 2.0d vara det vettigaste alternativet. Man får för en vettig prislapp en mycket god driftekonomi och godkända prestanda. Vår provbil, 3.0sd, befinner sig i andra ändan av skalan och kostar i grundutförande över 470.000 kr. Det är mycket pengar, och när utrustningen är påplockad landar prislappen på smått ofattbara 615.000 kr. Det är väldigt mycket pengar. Men å andra sidan får man då en bil som är i en klass för sig.
Så vårt tips blir att satsa på en 2.0d, men om priset inte är ett bekymmer och om parkeringsplatsen i Gamla Stan känns för trång för en klumpig X5, ja då är BMW X3 3.0sd en modell att satsa på. Med en 0-100-tid på 6.6 sekunder hänger man med bra i storstadens trafikrytm och med en toppfart på 240 km/h skall man väl kunna hålla jämn fart med de mest inbitna pendlarbilisterna i motorvägens vänsterfil!
Text & foto:
Mattias Karlström