BMW X3 2.0d är emellertid en mycket snål stadsjeep. Fullt i klass med ett par år gamla Volvo V70 eller Saab 9-5 med dieselmotor. För ett drygt år sedan körde jag modellsyskonet X3 3.0sd med högprestandadieseln på 286 hk. Därför skulle det bli extra intressant att se hur jag skulle uppleva denna instegsdiesel.

 

Vissa menar att SUV:ar inte behövs i staden, att de är arbetsredskap som bara behövs på landet. Jag håller inte riktigt med. En SUV har flera goda egenskaper som passar utmärkt i staden. Den höga sittpositionen ger en god överblick i trafiken. Den högre markfrigången möjliggör improviserad parkering vid överfulla stormarknader och fyrhjulsdriften är utmärkt när det faller 3 centimeter snö och hela storstaden lamslås.

 

Invändningarna mot SUV:ar är oftast osakliga och närmast att beteckna som ren avundssjuka. Men det finns en invändning som är svår att snacka bort ens för den mest inbitne terrängbilsentusiasten och det är bränsleförbrukningen. De flesta SUV:ar sörplar i sig 15-30% mer bränsle än motsvarande personbil. De moderna dieselmotorerna har dock ställt allt på kant. Helt plötsligt finns det SUV:ar som drar lika lite bränsle som en vanlig personbil.

 

I X3 2.0d sitter den senaste versionen av BMW's 2-litersdiesel på 177 hk och 350 Nm. Den förhållandevis lilla motorn känns betydligt större än den är och den passar X3:an som handen i handsken. Vridmomentet räcker mer än väl till. Prestanda hos X3:an är fullt tillräckliga för de flesta av oss och mer räcker mer än väl till i de flesta situationer. Motorgången är kultiverad och behaglig, även om en del ristningar fortplantar sig till ratten.

 

Lika bekväm som de sexcylindriga varianterna är inte 2.0d, men den gör ett bra jobb. Från 1.500 varv upp till runt 3.000 varv pinnar motorn på fint. Över 3.000 börjar den tappa sting och när den når maxvarv kring 4.500 varv känns den ganska platt. Bäst effekt och vrid får man därför genom att lura växellådan att växla lite tidigare genom att släppa upp gaspedalen lite lätt en stund. Då lägger lådan nästa växel och man kan åter gasa på.

 

För första gången erbjuds nu 2-litersdieseln med automatlåda och kombinationen är synnerligen lyckad! Lådan utnyttjar det stora vridmomentet på ett förtjänstfull vis och körningen blir avslappnad. Det är en fin automatlåda som är trevlig att växla "manuellt". En stilla undran bara: Varför finns det inget "vridprogram" på lådan som växlar så att maximalt vrid hela tiden finns tillgängligt? På en diesel vore det trevligt.

 

X3 är en trevlig bekantskap på vägen. Man sitter förvisso högt, men känslan är mycket personbilslik. Styrningen är direkt och chassiet håller i fint. Det är ett imponerande nyp i bromsarna, men servoverkan är lite för påtaglig. På motorväg går bilen kursstabilt och tryggt. Hela bilen känns mycket "tight". Det är inget som skramlar eller knarrar. Däremot är chassiet lite åt det stummare hållet för min smak. Kanske är det priset man får betala för de fina vägegenskaperna? Vägsträckor med dålig beläggning blir lite jobbiga i längden. Bilen "dippar", eller guppar fram och tillbaka över ojämnheter i vägen.

 

X3 överraskar lite med förhållandevis låg ljudnivå. Det går att prata i normal samtalston även på ganska grov asfalt. Annars brukar moderna bilar ha lite problem på det här området. Stolarna är sköna, även om sittdynan är lite i kortaste laget. Visserligen går det att skjuta ut ett lårstöd, men även med lårstödet i utdraget läge upplever jag att stödet kunde vara bättre.

 

I bak åker man bra. Benutrymmet är lite i minsta laget för bilstorleken, men tack vare karossformen är utrymmet gott för huvudet. Detsamma gäller för övrigt i fram, vilket är ett gott betyg då provbilens panoramaglastak stjäl flera centimeter takhöjd. Panoramaglastaket är ett alldeles lysande tillval som lyser upp en annars ganska mörk interiör i provbilen.

 

Invändigt börjar man märka att bilmodellen har några år på nacken. Spakar och reglage är av "äldre" modell och inte helt up-to-date vare sig det gäller funktion eller form. Det gör inte så mycket eftersom allt fungerar mycket bra. Reglagen är lättarbetade och logiska. Den "gamla" blinkerspaken hänger kvar i ändlägena och farthållarens knappar sitter i ratten. Ratten, som är av M-modell, är mycket trevlig att hålla i och väl värd tillägget på ett par tusenlappar.

 

En nyhet i X3 är aktiva nackskydd. De kan justeras efter behov och flyttas närmre huvudet. Det fungerar mycket bra och för mig som är ganska lång (195 cm) och brukar ha problem med nackstöd som hamnar alldeles för långt från huvudet är uppfinningen lysande. Dessutom ger de nya nackskydden ökat skydd vid påkörning bakifrån, den absolut vanligaste olyckstypen idag.

 

På klassiskt SUV-manér är backspeglarna lite lätt överdimensionerade, vilket jag gillar. Man har god koll på vad som händer bakom bilen. Kurvhandtagen är svåra att greppa och det är lätt att man klämmer handen i dem, det är lite märkligt eftersom flera andra av BMW's modeller har fina kurvhandtag.

 

På minuskontot kan nämnas att placeringen av AUX-ingången (en kontakt där man kan koppla in exempelvis en MP3-spelare) är både dum och opraktisk. Den sitter på baksidan av mittkonsolen och kan lätt sparkas till av passagerarna i baksätet. Annars är ljudanläggningen bra, med fint ljud som räcker för vardagslyssnande.

 

Jag har sagt det i tidigare reportage om X3 3.0sd, men det tål att upprepas: faceliften av X3 är mycket lyckad. De små ändringarna som gjordes på den ursprungliga designen gjorde susen och bilen blev med ens modern. Provbilen är lackerad i vitt och den gör sig väldigt bra i denna färg. Bilens 17-tumsfälgar är jag däremot inte så förtjust i. De har lite för många och små ekrar för den här biltypen tycker jag. Men det är ju en smaksak.

 

Förbrukningen är anständig och eftersom förbrukningen idag direkt påverkar fordonsskatten är den extra viktig. Genomsnittet under provkörningen hamnade på rimliga 7,8 liter/100 km. Det går att köra snålare, men då får man vara försiktig med gaspedalen. När man kör mer stadstrafik kryper förbrukningen upp till dryga 10 liter/100 km. Inte heller det känns särskilt avskräckande. Det borde få de mest fanatiska asfaltindianerna bespara X3:ans skalp.

 

Grundpriset för X3 2.0d är 359.900 kr vilket är ganska rimligt. Provbilens totalpris på 508.300 kr känns dock lite mer ansträngt. Dessutom var provbilen inte fullt utrustad. Navigationssystem och el-justerade stolar saknades exempelvis. Stalltipset blir nog att välja Comfort-paketet för 24.800 kr och panoramaglastak för 15.200 kr. Tar man sedan och lägger till en automatlåda för 21.800 kr landar man på runt 420.000 kr istället, vilket känns mer lagom.

 

När jag senast provkörde X3, då med den superstarka 3-litersdieseln på 286 hk, kunde jag inte riktigt finna några givna konkurrenter. Denna bild håller dock på att förändras. Sedan dess har Citroën, Peugeot, Volkswagen, Volvo, Ford, Landrover och Mercedes presenterat nya mellan-SUV:ar och Audi är på god väg med en Q5. Segmentet har alltså på kort tid blivit ett litet getingbo. BMW var först ut, men behöver nog en ny version av X3 inom något år för att kunna konkurrera på allvar.

 

BMW X3 är fortfarande en mycket trevlig bekantskap och med den smidiga och snåla 2-litersdieseln kopplad via en automatlåda är den en riktig pärla.