BMWs 1-serie presenterades under 2004 och blev faktiskt inte omedelbart en succe, åtminstone inte i Sverige. Glöm inte att majoriteten av BMW-förare ju är en ganska konservativ skara bilägare och bilförare. BMW själva ansåg nog att förstaplatsen i Golf-klassen var ledig, och därför gjorde de själva anspråk på den med storm när marknaden börjat acceptera "den där lilla BMW-modellen"! I vanlig trygg BMW-ordning (vi har redan tidigare konstaterat att det är bra med BMW-trygghet) släpptes först ett några modeller med ett begränsat utbud av motorer och sedan öppnades dammluckorna både vad gäller motorer och karosser. Efter 4/5-dörrars varianten kom ju först en två-dörrars kombi-coupé och efter några år kom i vanlig ordning cab och sedan en riktig coupé för att som kronan på verket erbjudas som den potenta 1M Coupé! Jag minns själv när jag först såg den i reklam i tidningen. Jag hade precis köpt en 318 E91:a och tänkte att "Jaha, den där var ju sjukt snygg, påminner lite om E30 coupén!". Efter att marknaden väl fått tid på sig att acceptera den ny-uppfunna 1-serien är den idag väl inarbetad och har blivit synonym med total körglädje som faktiskt är någorlunda ekonomiskt försvarbar, även med de lite större motorerna och som även väl motsvarar de kvalitetskrav du som förare förväntar dig i vilken BMW som helst.

Nu har vi som sagt provflugit en BMW M135i i tredörrars-utförande. I sann BMW-anda så andas bilen en smula evolution jämfört med den förra 1-serien. Lite mer genomtänkt design, lite utvecklad i linjerna, lite snyggare frontspoiler, några invändiga funktioner mer än tidigare. Utveckling helt enkelt - men det syns, känns och luktar BMW lång väg. Något större i bredd och längd - mer om det i slutet av artikeln.

Vi svänger ut bilen på vägen för att känna lite på den. Jag slås omedelbart av något som sydtyskar är bra på: Förarmiljön är tyskt ordningssam, varm och ombonad. Genomtänkt instrumentering och hela förarmiljön förmedlar en glad känsla! Våra förväntningar är höga - det är trots allt 320 hästkrafter under huven. Testpiloten har en bekant med sig som vi kan kalla Helmut, och när han låter bilen varva ur med plattan i botten så utbrister han med lite tysk brytning "Åh fy faaan vilken appachaaaat!".

Hur som helst - denna bil skulle lika gärna kunna heta BMW M-Gokgart istället för BMW M135i. Äkta körgläde. Äkta körlek. Välj vilket ord du vill. Körglädjen är svårslagen! Direkt och distinkt styrning, breda däck med bra grepp, 320 hkr under huven. Det kan inte bli något annat än Gröna Lund upphöjt till 25!!! Motorn varvar villigt ända upp till ca 7000 varv/min. Från att man trycker plattan i botten så bär det iväg i hastigheter betydligt över motorvägens tillåtna 110 km/h. Det blir med ens väldigt tydligt var bilen heter M135i med "i" på slutet: 7200 varv: iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii! Bilen accelerar villigt lätt upp till 200 och någonstans vid 215 så låter vi gasfoten vila lite och lugnar ner oss. Jag har trots allt ett körkort att vara rädd om.

Den här motorn blev för ett par månader sedan utsedd till en av 2012 års bästa motorer enligt Ward´s auto, en tidning och websajt för fordonsindustrin. Trevligt nog är det faktiskt sydtyskt på både andra och tredje plats. För något år sedan så jämförde BMW-klubbens tidning Bayerisches Blatt denna bil med en gammal klassiker. Nämligen 2002 tii. Den jämförelsen är ganska slående på många punkter och exempelvis denna: Nämligen att, när du trycker platta i botten så dröjer det någon sekund innan kraften kommer fullt, men när den sen gör det är det som en veritabel hästspark i ryggraden. Det är nästan så man kan höra ett dunkade ljud - eller så är det bara inbillning! Man känner att man pressas bakåt in i stolen så där skönt som man bara kan känna med en övermotoriserad bil!  Känslan är helt underbar!

Motorljudet är trevligt och sexigt. En rak sexa har ett trevligt och potent mörkt motorljud - turbo eller inte. En så här liten och kompakt bil ger helt klart väldigt mycket vägkänsla och körglädje. Kombinationen liten bil, hårt chassi och stor motor är ett koncept som inte är så enkelt att slå ens med BMWs tekniska landvinningar. Denna bil har både och! Vägbullret är inte besvärande, inte ens i högre hastigheter och då bilen inte har någon ram runt sidorutorna får det helt klart anses vara ett väl utfört arbete. Stolarnas klädsel är i alcantara och det har en stor fördel: Det är liksom inte halkigt på samma sätt som läder ibland kan vara, så jag glider inte runt i stolen utan sitter mer nästan som fastsugen i stolen! Det här är rätt bra, eftersom det bitvis kan gå undan i den här bilen, även i kurvorna!

Testbilen är dessutom utrustad med adaptivt chassi - som adapterar sig väldigt fint ute på vägen beroende på hur du vill köra. Undertecknad är dessutom sådan som tycker om att känna skillnaden på komfort och sportinställningarna i chassiet. Den här funktionen med variabel chassi-sättning är ju faktiskt när man väl fått smak på den ganska trevligt. Välj själv - sport eller comfort. Däremot är jag inte helt säker på om det är så nödvändigt att kunna välja här. Det är trots allt värstingen i 1-serien vi pratar om och då kanske sport-inställningen räcker.

Den lilla ratten, närheten till alla reglage och det faktum att det är en ganska liten bil förstärker känslan av cockpit och ökar på körglädjen. Undertecknad tycker dessutom om att sitta lågt vilket är möjligt med denna bil - med rätt inställning känns det nästan som om jag sitter på asfalten.

Testbilen är utrustad med sportväxellåda, med fyra programmerbara lägen och de heter Eco pro, Comfort och Sport samt till sist Sport+. Comfort är det som alltid går i som standard och föraren kan sedan växla till något av de andra lägena med ett lätt tryck på program-knappen. Eco-pro är ju för miljökörning och försämrar responsiviteten i motorn och du får dessutom lite körinstruktioner om att lätta på gasen om du gasar för hårt, allt för att hjälpa till för att köra miljövänligt. Dessutom går klimatanläggningen ner i något minimum-läge och det är ju enkelt att räkna ut vad det innebär för åkkomforten en varm sommardag. Den BMW-entusiastiske föraren är ju dock inte alltid så intresserad av just Eco-pro så vi växlar snabbt över till sport-läget, som innebär bättre gasrespons och något längre drag på växlarna och hårdare chassisättning. Sport+ innebär dessutom att antisliren kopplas ur. Kanske inget att föredra när man provkör i början på november och väglaget kan vara lite förrädiskt så därför nöjer vi oss med sport-läget. Växellådan är för övrigt åttastegad vilket gör ett betydande bidrag till den suveräna komforten.

Nya 1-serien är något större än gamla 1-serien. Såsom brukligt är hos BMW blir modellerna något större för varje år som går. Framför allt syns det på bredden. Efter att vid fler tillfällen provkört andra bilar ur 1-serien så måste jag säga att den nya karossen - F20 är riktigt lyckad!  Däremot är jag inte helt säker på att jag tycker om att modellerna växer med några centimeter för varje ny kaross...

Stereon har en hel del funktionaliteter som är rätt bra. Stereon har bland annat en funktion som gör att man får frågan att "överföra till hårddisk" så fort man stoppar i en cd-skiva. Den finurlige inser naturligtvis att det gör att man kan klicka och flytta om och radera låtar lite som man vill och skapa egna spellistor. Det gör ju uppenbarligen cd-växlare helt överflödigt. Det tar upp till 8-9 minuter att överföra en hel CD, men det är ju sällan man sitter i en bil kortare tid än så så det spelar ju ingen roll. Smart helt enkelt!  Eftersom den tidigare provkörda M6:an också hade detta system så antar vi att det nog nog är så med bilar som är utrustade med Navigation Professional.

Numera är klimatanläggning (det vi BMW-förare tidigare alltså kallat "stora klimatanläggningen", dvs helautomatik) standard i 1-serien. Möjligheterna att ställa in flöden, riktningar och temperaturer har förfinats en smula från tidigare modeller - helt klart bra!

Bilen är byggd för upp till fem personer och i baksätet åker man riktigt bra upp till två personer och det är möjligt att åka tre i baksätet. Kanske inte ända ner till München, och kanske inte så långt om alla tre är 189 cm långa, men ändå. Det här är en bil i större småbilsklassen, eller mindre mellanbilsklassen med alla de fördelar detta innebär i centrala Stockholm som att det är lättare att manövrera i klaustrofobiska garage och att fickparkera, vilket ju en Stockholmare gör.... Emellanåt!  För en förare och en medpassagerare skulle det inte vara några som helst komfortmässiga problem att klämma en resa till München eller Kapstaden för del delen. Bilen funkar bra även för två vuxna med två små barn eftersom BMW ju så klart har ett varierat utbud av bilbarnstolar och annan säkerhetsutrustning.

Denna modell är dessutom utrustad med adaptiva strålkastare, som liksom böjer sig i rattriktningen. Mycket bra! Sedan så kan jag lätt konstatera att  manuell växellåda är roligt, men automatlåda med paddlar är nog bättre, även om man nog kommer använda paddlarna ca två eller tre gånger under bilens livstid. Baksätet är så klart fällbart enligt principen 40:20:40 och bilen är som vanligt utrustad med skidsäck. Säga vad man vill, men fällbart baksäte är ju rätt bra ändå. Om inte annat så de gånger man åker till IKEA. Kofferten rymmer en himla massa mjölkpaket vilket jag ser direkt första gången jag öppnar bagageluckan. Jag har inte läst i deklarationen HUR många mjölkpaket men jag vet att det är minst två, för det har jag själv provat när jag var på väg från ICA Kvantum. Den som är intresserad av att veta HUR många mjölkpaket som går in kan ju prova, och dricker du mycket mjölk så går det som sagt att fälla baksätet.

Auto start/stop har numera blivit standard och om man nu tycker det är enerverande så finns ju alltid möjligheten att stänga av det. Själv tycker jag om det. Undertecknad skribent är en sådan som tycker om att sitta nära vägen när jag kör, och vägkänslan i den här vagnen är onekligen direkt. Den är utrustad med M-sportchassi och lägsta inställninge på stolen gör att jag nästan kan sitta med raka ben. Mycket trevligt, ren kör-njutning. För den som inte föredrar så direkt vägkänsla så är väl inte M-chassit att föredra men jag gillar det starkt!

En sak som faktiskt blivit lite sämre sedan föregående modell är M Lädersportratten. Jag själv tycker att den förra generationens M-Lädersportratt som satt i förra 1-serien och förra 3-serien är både den snyggaste och skönaste BMW gjort någonsin. Men det kanske är för att jag har rätt små händer - någon annan kanske tycker den nya är bättre.

En ytterligare detalj med testbilen är att den har den mycket vackra färgen Estorilblå. Denna färg erbjöds på M3 E36:an och många BMW-förare anser som bekant att det är än idag är den vackra blå färgen BMW gjort någonsin! Och det är det nog - den passar i vilket fall som helst väldigt bra på denna bil.

Har bilen några nackdelar då? Det här är ändå en bruksbil så här måste vi beakta den bruksmässiga för- OCH nackdelar bilen har: En bil med en turbo-sexa på 320 hkr kanske skulle ha begåvats med en bensintank större än 49 liter. Efter att ha tankat full tank i Norrtälje och sedan kört till Stockholm och en omväg över Trångsund och till Nyköping så är tanken nere på - hälften! På cirka 20 mils körning. Maximal räckvidd 45 mil!?!?!? Fast det kanske inte spelar så stor roll, jag är sällan mer än 2 km från en bensinstation, vare sig jag är på jobbet eller hemma. Sedan är det nog så att 1-serien främst är en bil som är avsedd att säljas med 1,8 och 2,0 liters-dieslar och dessa har gott och väl en räckvidd på 100 mil med 49 liter i tanken.

Vem vänder sig BMW till med den här bilen då? Den här bilen är bra för både landsvägs- och stadskörning men de relativa fördelarna är nog tyngre i stan än på landsväg. Den är lätt och kvick och snabb-manövrerad. Jag tänker mig att den här bilen nog tilltalar män i 35 års-åldern som tycker att det är en bra allround-bil. Inte onödigt stor när man åker själv, som sagt lättmanövrerad inne i stan och man skjutsar gärna sina kompisar i den. Den är helt klart ett mer prisvärt alternativ än modellerna M3, M5 och M6 som tangerar och passerar miljonvallen. Prisvärd i förhållande till andra snabb-gående BMW-modeller. Den är inte prisvärd i förhållande till andra modeller i Golf-klassen, förlåt 1-serie-klassen. Själv känner jag mig ganska så hemma i den här bilen faktiskt. Det är nog helt enkelt sådana som jag bilen vänder sig till för jag älskar den!

Jag avslutar provkörningen med att minnas vad min fd flickvän sa när vi diskuterade bilar en gång när vi var ute och åkte: "En sak jag gillar med BMW är att de ligger så himla snyggt på vägen. Titta på den där sa hon och pekade på en BMW (E91 Touring) - den ligger fint och fast på vägen om du jämför med den där andra tönt-bilen !"(det var någon japanare).

Några reflektioner att komma ihåg: Växellådan är en åttastegad automatare med den nya lite snyggare väljarspaken. Klart trevlig - men jag måste ju säga att jag gillade de gamla sexpetade automatarna också, de som var vanliga i gamla 3-serien. För övrigt så gillade de fempetade automatlådorna innan dem också, och de fyrpetade före de fempetade... Teknisk precision är ju BMWs grej, och det märks inte minst när det gäller automatväxellådor. Vid vanlig motorvägskörning lägger den sig på sjuans eller åttans steg, för att sedan snabbt och obemärkt hoppa ner ända upp till tre steg beroende på hur hårt man trycker plattan i mattan. Hårt=tre steg! Även den oinsatte förstår ju att det här skall ta vara på motorns optimala vridmoment och effekt, eftersom ju det optimala effektområdet är ganska smalt på en turbobensinare. De nya lådorna är ju helautomatiska i den meningen att du liksom bara petar i rätt läge med pekfingret: Den gamla generationens automatare var ju sådana som man liksom förde väljarspaken över registret för att lägga i rätt läge och man kände lite med handen att det låg rörelsekraft i väljarspaken. Så inte nu längre men utvecklingen går ju framåt och det är bara att acceptera. Det här eco-pro-läget är jag dock inte så säker på att jag är helt imponerad av. Speciellt inte som klimatanläggningen minimeras.

Jaha, det här med turbo då. Vad tycker vi egentligen om det? Undertecknad är ju helt klart ett fan av stora mått av BMWs gamla hederliga otrimmade 2,5 och 3-literssexor med det underbara motorljudet och den solida gångkultur de andades. Men det är bara att acceptera att cylinder 5 och 6 nog måste offras på bensinförbrukningsminskningens altare. Den som inte tycker det kan ju starta en egen bilfabrik och se hur bra det går. Den som ändå inte accepterar det hela får ju ändå begrunda en smula hur mycket bättre BMW blivit på alla andra sätt: utseende, design, prestanda OCH även bensinförbrukning. Och potenta motorer med låg förbrukning är ju helt klart ett utvecklingsområde där BMW excellerar!

En sista reflektion: Den nya 1-serien är avsevärt större än den gamla. Är inte helt säker på om jag gillar det... Det får framtiden utvisa. Risken är betydande att en liten gnutta körglädje går förlorad för varje millimeter eller kilogram bilen ökar i storlek.

Komfort - 5 poäng av 6 möjliga. Det är en BMW!

Kvalitet - 5 poäng av 6 möjliga. Det är en BMW!

Ekonomi - 4 poäng av 6 möjliga. En bensinare på 320 hkr är inte det mest förnuftiga alternativet.

Försäkringspremie: Halvförsäkring 9500 kr/år (man 38 år, körkort sedan 18, centrala Stockholm). I runda slängar kan vi anta att en helförsäkring är 70% dyrare.

Autopower tycker

+ Gokart-känsla. En frän sådan! Det är trevligt att känna bilen gå från 70 till 200!

+ Trevlig automatlåda!

+ Storleken. 1-serien är lika rolig på vägen som den är praktisk i stan. Dessutom gillar jag känslan att jag är liksom en integrerad komponent.

- Enligt ovan. En bensinare på 320-hästkrafter är inte det mest optimala alternativet för denna typ av bil.Modellens och karossens relativa fördelar kommer bättre till sin rätt med en dieselmotor.

- 1-serien har ju nu blivit lite större. Den totala körglädjen som tidigare kännetecknat 1-serien kan komma att gå förlorad om storleksökningen fortsätter in i framtiden.

Text och foto: Alexander Kjellström

Diskutera provkörningen i forumet -->