Just förkortningen "ti" förpliktigar i BMW-sammanhang. De stod under 2002-eran på 70-talet för en pigg och ännu roligare version av standardmodellen. Modellen som AutoPower har provkört är den motorstarkaste, med en 2,5-liters sexa på 192 hk. Trots att lillbilen inte är så lätt som man kan tro, med en tjänstevikt på 1480 kg, är bilens prestanda mycket goda. En toppfart på 240 km/h och 7,2 sekunder till 100 km/h är imponerande siffror, men samtidigt snarlika med sedanmodellen.

 

Att vikten är förhållandevis hög, beror främst på förstärkningarna som gjorts runt halvkombibakluckan. Det är lite synd att en bil som är tänkt att vara just liten och lätt lider av en sådan lösning. Samtidigt blir bilen användbar på ett annat sätt just genom halvkombilösningen. Den är mycket lättlastad vilket den sannolikt inte skulle vara med normal baklucka, genom att lastöppningen skulle ha blivit extremt liten. I övrigt skiljer sig karossen mycket från sedanmodellen. Fronten är annorlunda, dörrar och bakparti är annorlunda, men på känt BMW-manér finns den karaktäristiska vinkeln på bakre sidorutan kvar.

 

Åsikterna huruvida compactmodellen är snygg eller inte har pågått ända sedan introduktionen av förra modellen. Då var det mer tydligt att modellen var en avkapad E36 coupé. Nu har bilen helt klart en egen identitet, både bak med det avhuggna bakpartiet och fram med de runda strålkastarna. Oavsett om man tycker den är snygg eller inte, måste väl alla hålla med om att den är ball och ser modern ut?

 

Invändigt är bilen utrustad med sportstolar, med inställningsmöjligheter i alla ledder. Framstolarna åker framåt samtidigt som de fälls, vilket underlättar insteget i baksätet. Trots det är insteget obekvämt, men väl på plats sitter även en vuxen helt OK, även om det inte är frågan om någon limokänsla. I övrigt är kvaliteten invändigt mycket hög, med rejäl känsla i spakar och reglage. Röd instrumentbelysning plus den röda mysbelysningen från taket ger en ombonad känsla vid mörkerkörning.

 

Väghållningsmässigt lever bilen upp till de högt ställda förväntningarna. Spontant känns den kvickare i reaktionerna än sedanmodellen, delvis beroende på att 325ti har ett hårdare chassi än sedanmodellen standardmonterat. Över fartgupp i hög fart "nickar" bilen lite mer bak än fram, men i kurvor känns bilen konsekvent. 325ti styr entusiastiskt in i kurvorna, och upplevs neutral även vid hård kurvtagning. Men som vanligt med moderna bilar kräver bilen en del gas för att inte understyra, något som bara funkar med bakhjulsdrift! DSC:n går in tidigt, det behövs inte mycket slarv från föraren förrän elektroniken griper in. Som normalbilist känns det bra att DSC är standardutrustning, eftersom det ger en säkerhetskänsla som framför allt behövs vid vinterväglag. Alla som kört en gammal 325i E30 vet hur spännande stark motor och lätt bakparti är på vinterväg...

 

Styrning och bromsar känns igen från övriga 3-serien och fungerar precis så bra som man förväntar sig. Skillnaden är att det bara behövs 2,9 varv mellan fulla rattutslag mot 3,5 för övriga modeller, vilket naturligtvis ger en sportigare känsla. Bakaxelutväxlingen är något lägre för compacten jämfört med motsvarande sedanmodell, vilket ger en surrig gång på landsväg. Motormullret är helt enkelt mer närvarande, kanske även beroende på mindre ljudisolering och bakluckans utformning. Lägre utväxling gör samtidigt att bilen känns piggare i låg fart.

 

Växelspaken har korta lägen och förmedlar en mycket robust känsla. Sammantaget märks det att bilen är byggd för att vara rolig att köra, i högre grad än övriga 3-serien. Bäst passar den för småaggresiv stadskörning, med lite utflykter på välasfalterade småvägar på landsbygden. Ska bilen främst användas för landsvägskörning, väljer man någon annan 3-seriemodell.

 

Det är lätt att tro att motorn är en "mellanmodell", där både den nyutvecklade 2,2-literssexan och den urstarka 3-litersmaskinen är intressantare alternativ. Fast då måste man köpa en sedan, eftersom compacten bara finns med 2,5-litersmotorn alternativt 1,8 litersfyran på 115 hk i 316 ti. Sexan i 325ti har få likheter med karaktären hos den förra 2,5-litersmotorn, som tillverkades mellan 1990 och 1996, trots samma effekt. Vridmomentet är förstärkt, framför allt på låga varv. Och motorljudet är underbart! Vid full gas "orrar" motorn nästan som en M3:a. Om min gamla 286-hästare var en solklar tia på en tiogradig "orr"-skala, är 2,5-litersmaskinen åtminstone en sexa.

 

Bränsleförbrukningen är måttlig, med tanke på fartresurserna. Testförbrukningen stannade på 9,8 l/100 km, mot 9,0 l som fabriken anger. Nu hade testkörningen mycket lite med EU-normen att göra, så förbrukningen får anses vara godkänd. Tillsammans med 3 års fabriksgaranti och fri service i 3 år eller 8000 mil blir de löpande ägarkostnaderna låga, med undantag för försäkringen. Det är dock lite synd att den första ägarbetalda servicen, som oftast faller ut precis efter de 8000 milen, är en inspektion 2 som kostar runt 4.500 kr.

 

Den stora kostnaden är som vanligt värdeminskningen. Grundpriset är 279.000 kr, vilket är 90.000 kr mer än vad 316 ti kostar. Då skiljer i och för sig en del utrustning, vilket även är fallet vid en jämförelse med sedanmodellen. Då är 325ti knappt 20.000 kr billigare, men skillnaden ökar om utrustningen ska vägas in. 279.000 kr är onekligen mycket pengar för en liten bil, även om motorn är stor. Men 325ti är inte tänkt som en instegsmodell. Priset ökar dessutom fort när man börjar plocka på nödvändig utrustning som exempelvis det prisvärda komfortpaketet för 14.900 kr. I detta ingår sportmultiratt, larm, regnsensor, och klimatautomatik (AC standard). Då plockar man gärna på pluspaketet också, för 9.900 kr i kombination med komfortpaketet. Då tillkommer 16"-fälgar, HiFi-paket, xenonljus samt lite annat smått och gott. Provbilen hade dessa paket, plus PDC och glaslucka. Xenonljus är verkligen suveränt, men samtidigt är ett felställt xenonljus tortyr för medtrafikanterna. En underlig sak var att provbilen bara hade AC, ingen klimatautomatik! Omständigt när man är van vid automatik. Min gissning är att om man skulle få en krona för varje gång man fick pilla med den manuella temperaturregleringen, skulle klimatautomatiken betala sig på två år.

 

Vem köper då en 325ti? Det finns säkert flera olika kundkategorier som är intresserade. Ensamstående eller yngre människor utan barn samt äldre efter att barnen flugit ut, är alla kunder som kan tänka sig denna bil som hushållets enda bil. Som lyxig andrabil är säkert marknaden större, men då krävs ett rejält bilkonto. 325ti passar bättre för stadskörning än på landsväg, även om den duger bra för det senare också. Köparen ska tycka om att köra bil, annars väljer man något annat! Vidare ska ägaren troligen vara lite individualistisk, eftersom bilen väcker uppmärksamhet med sitt kaxiga och lite speciella utseende. Som köpare ska man vara kvalitetsmedveten, och beredd att betala för det.

 

Sammanfattningsvis är 325ti en mycket rolig och kompetent bil för de som har pengar till det. Den är förhållandevis dyr, men samtidigt ganska unik. Hårdaste konkurrenten inom tvådörrarssegmentet är säkerligen Mercedes Sportkupé som ligger i samma pris- och prestandaklass. BMW:n har vassa prestanda, mycket hög kvalitetskänsla, ball utstrålning, underbar förarmiljö och inspirerande väghållning. Den är tillräckligt praktisk för att vara fullt användbar för två personer. Frågan är om inte 3-serie sedan är den värsta konkurrenten?

 

Som BMW-entusiast lockar tanken med en Compact-modell som ytterligare renodlade det koncept som 325ti representerar. Tänk en lättare Compact med 3-litersmotor eller varför inte M3-maskin, med optimerad väghållning! Vad vi vill veta är när compact-modellen kommer med en modellbeteckning innehållande ytterligare ett i, en tii...

Text: Johan Söderberg
Foto: Jan Söderman, Johan Söderberg