BMW introducerade lagom till sommaren cabriolet-versionen av nya 3-serien. Cabrioleten har till skillnad från sin föregångare fått tygsuffletten ersatt med ett plåttak. Lösningen med plåttak innebär både fördelar och nackdelar. För att försöka få en riktigt bra bild av den nya modellen tog jag den på en rejäl tur där jag fick gott om tid att prova bilen både med taket uppe och nere.
3-serie cabriolet är en modell med anor. Det har funnits cabriolet-versioner av alla tillverkade 3-serier, men den första, E21, tillverkades inte av BMW själva, utan av karosserifirman Baur. Sedan årsmodell 1987 har BMW tillverkat egna cabriolet-versioner av 3-serien. Den nya cabrioleten är den första som är utrustad med plåttak. Ett antal biltillverkare har haft plåtcabbar på programmet i flera år, men det är alltså först nu som BMW hoppar på denna taktrend.
Det första jag slås av när jag tittar på bilen är hur vacker karossen är. Den har sköna linjer och inte minst mycket bra proportioner. I mitt tycke har allt för många plåtcabbar idag väldigt konstiga proportioner. De ser helt ok ut med taket nedfällt, men så fort det är uppfällt ser de direkt fula ut. Nya 3-seriecabben är snygg i båda fallen. Till och med ursnygg! Den lilla klassiska knycken vid bakre sidorutan finns där och med taket uppfällt ser bilen ut som en coupé. En enda liten detalj sticker ut och det är tätningslisterna mellan takets sektioner som syns ganska tydligt på bilar med ljus lack. Om bilen har mörk lack märks dessa skarvar inte lika mycket och stör knappast helhetsintrycket hos den slanka karossen.
Det tredelade taket är en ny mer avancerad lösning som bara BMW och Volvo använder sig av i dagsläget. Ett tredelat tak gör det enklare att skapa en karossform som är mer harmonisk och inte känns lika designmässigt framtung som många av de tvådelade plåtcabbarna gör. Nästan mer imponerande än designen är skådespelet som utspelas när taket skall fällas ned eller upp. Många åskådare vred nästan nacken ur led när det de trodde vara en coupé plötsligt fällde ned taket. En liten pojke tittade storögt på uppvisningen och trodde garanterat att det kommit en Transformer till stan.
Taket tar ungefär 23 sekunder att fälla. Bilen måste stå helt stilla under manövreringen. Det hade varit tacksamt om det hade gått att manövrera taket under färd, iallafall under krypkörning. Om man vill styla lite extra så går taket att fälla fjärrkontrollerat med nyckeln. Den omvända proceduren går dock bara att utföra via nyckeln på vissa marknader och Sverige är ej en av dem. Imponansfaktorn är hög då man sitter på en uteservering och fäller taket med fjärrkontrollen. Se bara till att bagaget är korrekt packat, annars kan taket stanna mitt i fällningsprocessen, och då måste man först fälla upp det, innan det kan fällas ned igen. Och detta måste ju tyvärr ske ifrån bilen.
För att taket skall kunna fällas måste bagaget packas snålt. Det finns en huv i bagageutrymmet som visar volymen som kan nyttjas med fällt tak. Det är inte mycket! Om man skall resa och vill kunna nyttja baksätet bör man packa lätt. Under merparten av min provkörning var vi två i bilen och kunde därigenom med fördel nyttja baksätet som extra lastutrymme. Packar man under huven i bagaget är det viktigt att tänka på att den inte går att rubba med fällt tak. Man bör därför inte placera stora saker lång in, för då kan det vara omöjligt att få ut dem utan att fälla upp taket.
När taket väl är nere är det en fröjd att färdas i nya cabben. Fartvinden rufsar knappt alls i håret så länge sidorutor och vindskydd används. Det går alldeles utmärkt att åka i motorvägsfart utan risk för att tupén blåser bort. Vindskyddet kan bara användas när ingen färdas i baksätet. Om man vill åka fyra i bilen blir det därför lite blåsigare, främst i baksätet. I låg fart kan man med fördel veva ned sidorutorna och då blir cabriolet-känslan som störst. Detta sker enkelt med en kort knapptryckning.
Liksom coupén är cabrioleten en strikt fyrsitsig bil och mellan de bakre sittplatserna finns en elegant om än lite plastig mittkonsol. Men till skilnad från coupén är benutrymmet mindre. Med mina 195 centimeter blir utrymmet bakom förarstolen löjligt litet och bara lämpligt för små barn. Är man av normallängd är problemet inte lika stort och fyra personer av medellängd sitter hyfsat i cabben. Något som jag tycker är subjektivt bättre jämfört med coupén är huvudutrymmet i baksätet. Cabrioleten har en lite generösare taklinje än coupén och det ger lite mer plats.
Motorutbudet kommer att vara en blandning av nytt och befintligt. På toppen hittar vi 335i med sin underbara turbosexa. Sedan finns det ytterligare två bensinsexor, 330i med 272 hk och 325i med 218 hk. Nytt är att 325i är utrustad med en 3-litersmotor och jag berättar mer om denna lite längre ned. Basmodellen blir en 2-liters bensinmotor i 320i med 170 hk. Vidare kommer det även finnas dieselalternativ, där den sexcylindriga 330d är först ut med 231 hk. På sikt kommer det säkerligen ännu fler motoralternativ, fyrhjulsdriften X-Drive och sannolikt också en toppmodell i form av M3 cabriolet.
Åter till provbilen och dess 3-literssexa. Motorn känns väl tam, både effekt och vridmoment känns nedtrimmat, och det är kanske precis vad det är, en nedtrimmad 330i? I vardagstrafik fungerar motorn ypperligt och förbrukningen är tilltalande låg. Jag kom inte ned i de deklarerade 7,9 liter/100 km, utan efter provkörningen stannade min förbrukning på 9,0 liter/100 km. Jag tycker ändå att det är helt ok eftersom körningen var krävande. När det var dags för lite inspirerad körning fattades det något. Det kändes som om toppen saknades, eller iallafall var mycket diskret på ett ganska ovant vis när det gäller BMW. Bottenvridet var bra och det lönade sig sällan att varva till rödmarkeringen, utan bättre var att ligga kring de varvtal där maximalt vridmoment plockas ut och segdra. 3-literssexan har 270 Nm i maximalt vridmoment till skillnad från 2,5-litersmotorn i de övriga 325:orna som har 250 Nm. Det är bra eftersom cabrioleten är cirka 150 kg tyngre än motsvarande coupé.
Den sexväxlade manuella växellådan i provbilen gjorde sitt jobb utan att glänsa, och utan några direkta svagheter. Ibland kunde lådan kärva vid snabba nedväxlingar från sexan till fyran, men det kanske är ett problem hos vår provbil. I övrigt fungerade lådan bra och transmissionen gav ett behagligt lågt varvtal vid landsvägskörning. Som tillval finns även sexväxlad automatlåda, något som jag tycker skulle passa mycket bra i denna typ av bil.
På vägen uppför sig cabrioleten mycket tilltalande. Framför allt är bilen riktigt rolig att ratta med nedfällt tak. Balansen känns bättre och bilen styr in bättre i kurvorna. Med taket uppfällt känns bilen lite sävligare och kränger lite mer, men den är fortfarande trevlig att ratta.
Komforten i cabben är mycket bra. Ljudnivån är fullt i klass med en vanlig coupé, med taket uppe. Det går att höra lite svagt vindbrus från de bakre sidorutorna, i övrigt känns cabrioleten precis som en täckt bil. Även ljudet från motorn är väl dämpat och på låga varvtal hörs den knappt alls. När taket är nedfällt är ljudnivån fortfarande förvånande låg. Även ljudet från motorn är fortfarande diskret vid moderat gaspådrag.
Fjädringen är även den lyckad och bilen sväljer ojämnheter på ett bra sätt. Provbilen var utrustad med 18"-fälgar, något som gör bilen lite stötigare, men trots detta kändes fjädringskomforten bra. På sämre väg blir upplevelsen lite stutsig, men där vill jag tillskriva 18-tummarna en del av skulden. Bilen är även lite i "spårkänsligaste" laget och även här vill jag hävda att 18-tummarna påverkar en del. Spårkänsligheten var emellertid endast besvärande på påtagligt spårig väg. På de flesta underlag gick 325-cabben mycket kursstabilt.
Sittkomforten som stolarna ger är godkänd. Vid längre dagsetapper behöver man sträcka på sig då och då. Inställningsmöjligheterna är goda, men jag saknar ställbart svankstöd. Det hade jag valt till om jag hade konfigurerat utrustningslistan. Lite regn är inte något problem för cabben. Så länge man inte fastnar i en bilkö kan man faktiskt åka i regn med taket nere! Jag provade att låta taket förbli fällt när jag körde genom några regnskurar och jag fick inte en enda vattendroppe på mig. Det var en ganska spännande på gränsen till bisarr upplevelse att åka nedcabbat i regn med vindrutetorkarna på!
Vår provbil var ganska sparsamt utrustad, ändå spräcker totalpriset halvmiljonstrecket. Det var framför allt två saker jag saknade: rökarpaket och svankstöd. Svankstödet har jag redan nämnt och rökerpaketet vill jag ha, inte för att jag röker, utan för att jag vill ha ett 12V-uttag fram. Utan rökarpaket, som för övrigt känns som ett otidsenligt namn, är man hänvisad till uttaget i mittarmstödet. Detta uttag sitter opraktiskt till. Dels tvingas man ha en sladd hängandes i vägen för växelspaken när man exempelvis använder en navigator, dels går det inte att stänga mittarmstödet när laddaren sitter i. Mitt råd är, välj rökarpaket trots dess namn, det är dessutom ett gratis tillval.
Professional-stereon fungerar utmärkt och man navigerar lätt genom menyer och inställningar. Ljudet är fint och räcker för de flesta behov. Läderklädseln är fin och nästan ett krav i en cab. Den är lätt att hålla ren och det behövs om man väljer en så ljus klädsel som den i provbilen. Finesser som eljusterbara stolar är smidigt och den speciella snabbknappen för att skjuta fram stolen vid insteg till baksätet är jättebra.
Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att BMW skapat en mycket lyckad cabriolet. Den är snygg både med och utan tak vilket inte är självklart nu för tiden. Det går att välja flera motoralternativ både bensin och diesel. Modellen kommer att konkurrera med flera riktigt duktiga modeller från Audi, Mercedes, Saab och Volvo. Volvon är den enda som kan konkurrera med plåttak, även om fler säkert kommer att gå den vägen framöver. I dagsläget är det emellertid tveksamt om någon kan slå BMW 3-serie cabriolet på fingrarna.
Text & foto:
Mattias Karlström