Jämförelsen kanske ter sig helknäpp till en början. Hur fasen kan man jämföra dessa två bilar – en tung femdörrars familjebil mot en liten sportbil med plats endast för två? Ja, ytligt sett så har bilarna inte speciellt mycket gemensamt. 1-seriens kaross har av vissa kritiserats för att vara nästan minibuss-liknande, medan Z4 coupé är en låg skapelse som knappast ogillas av någon. Man behöver emellertid inte gå speciellt långt på djupet för att finna att bilarna är betydligt mer lika än en första anblick avslöjar! Båda två har exempelvis halvkombi-baklucka och ganska snåla bagageutrymmen. Se på de BMW-typiska korta överhängen både fram och bak, som ger intrycket av att bilarna är hungriga på nya kurvkramande upplevelser, och kanske framförallt ser till att den långa, raka sexan får plats bakom framaxeln för optimal viktfördelning. Den raka sexan ja – våra testbilar är utrustade med exakt samma motor – 3,0-liter, Valvetronic och 265 hästar vid 6650 rpm. Hjulbasen skiljer sig 160 milimeter och vikten endast 60 kilo - ”ettan” är följaktligen litet längre och tyngre.
Den mest intressanta likheten är kanske ändå prisbilden! Z4 coupé kostar förvisso nästan hundra lakan mer som grundpris, men då är exempelvis läderklädsel standard. I mitt tycke så är M-paket samt 18”-fälgar krav på 1-serien, för att bilen skall vara attraktiv. Skinnklädsel, M-paket, 18”-fälgar och VIPS, så är 130i uppe i 360 000:- jämfört med Z4:ans grundpris på 406 000:- Beroende på hur man laborerar med val av utrustning, kan man med lite god vilja hävda att bilarna ligger i samma prisklass.
Med detta kommer frågorna: Är Z4 värd 100 000:- extra eller betalar man bara för imagen? Kan 130i vara med och matcha köregenskaperna överhuvudtaget trots att den har plats för familj och (lite) packning? Är en välutrustad ”etta” att föredra framför en snikutrustad Z4?
Jag glider ned i Z4:ans sportstol, som sagt läderklädd, i nyansen ”Drömröd”. Det känns och ser lika angenämt ut som namnet antyder – rött skinn känns helrätt i en så egensinnigt formgiven bil som Z4. Lika imponerad är jag inte av det exteriöra utförandet på vår testbil. Silvergrå metallic i all ära, men Z4 i Coupéutförande gör sig i mitt tycke mycket bättre i en lite skarpare kulör – varför inte Alpinvit? Det samma gäller fälgvalet. 135M-fälgen är välbekant vid det här laget, då den började levereras redan till E46 vid facelift, och sedermera på alla E60 och E61 med M-paket. En mycket snygg fälg, men jag tycker inte att den harmoniserar med Z4:ans övriga design, utan gör bilen litet för diskret.
Faktum är att den ilsket Karmosinröda ”familjebilen” 130i drog fler blickar åt sig ”på stan”. Specificerad helt i min smak med den mycket snygga röda lacken, det aggressiva M-paketet och extra feta dubbelekrade 18-tumsfälgar, kombinerat med sober, svart skinnklädsel, svart innertak och lätt fabrikstonade bakrutor.
Att vrida om nyckeln på Z4 är en trevlig upplevelse. Maskinen mullrar igång med ett avstämt, närvarande sound. Att vrida om nyckeln på 130i är stört omöjligt, eftersom den enligt gällande mode är ersatt med en dosa och en startknapp. Redan vid första öronkastet märks den skillnad som under provkörningen bara blir tydligare – ljuddämpningen i 130i är mer omfattande – en eftergift för familjens trivsel, får man förmoda.
Att köra Z4 är en intensiv upplevelse – precis så som det i mitt tycke skall vara i en riktig sportbil. Man sitter lågt, i en omfamnande (trång) kupé. Det låter en hel del från både däck och motor, men det sistnämnda är snarast att beskriva som ett njutningsmedel snarare än oljud. En väsentlig skillnad bilarna emellan är att Z4 har en slags tratt, riktad från motorns lufttilförsel in mot kupén, för att förstärka det dova insugningsljudet. Resultatet ger en rysning av välbehag vid fullt gaspådrag och mellanvarv. Maskinen varvar därefter, utan någon som helst tvekan, glatt vidare upp emot 7000 varv. Prestanda är mycket goda, ungefär som en E36 M3 3,0, men givetvis är det en bra bit upp till den magiska prestandakäftsmällen som Z4 i M-utförande levererar!
Bilen är litet svår att överblicka, med sin långa och välvda motorhuv, men det tar inte många kurvor innan man lär sig var man har framaxeln. Kurviga, släta vägar är förstås Z4:ans paradgren. Det går att åka ordentligt fort innan man når gränsen för greppet. Styrningen, som är av elektrohydraulisk typ, fick kritik när Z4 först lanserades, men i och med faceliften för något år sedan gjordes en översyn. Styrningen idag är ett precisionsverktyg som levererar mycket god feedback genom den tillvalda, feta M-ratten.
På sämre vägar visar sig Z4 coupé ur sin litet sämre sida. Det knarrar och gnisslar i en del inredningsdelar, på ett sätt man aldrig upplever i de Tysklandsbyggda modellerna. Över potthål och ojämnheter tappar Z4 också lite av sin kördynamiska fokus, bromsarna blir svårare att dosera, bakvagnen känns litet ”studsig” jämfört med storebror 130i. Bilen blir aldrig obekväm, men för svenska vägar hade jag föredragit en mer följsam stötdämpning. Vidare anmärkningar är att växellådan stundtals känns lite motsträvig, och att det på höga varvtal kommer ett otäckt morrande ljud från bakaxeln – gissningsvis och förhoppningsvis är båda dessa symptom följder av att vår provbil hade nästan tusen mil bakom sig – samtliga i händerna på ”testpiloter” med smak på aktiv bilkörning och utan en tanke på begrepp som inkörning och varmkörning.
Att komma från Z4 och sätta sig i 130i känns till en början ungefär som att kliva in i en buss. Jag tycker mig sitta ”ovanpå” bilen och att det är nästan otäckt luftigt och rymligt. Jag finner mig emellertid snabbt tillrätta, och uppskattar omedelbart den väldigt höga kvalitetskänslan. Innan facelift led 1-serien av de stundtals kännbart billiga plastmaterialen interiört. Jag tyckte aldrig att bilen kändes dåligt ihopskruvad, men avseende kvalitetskänsla låg man tidigare klart efter huvudkonkurrenten Audi A3. Idag är det ombytta roller och ”ettan” känns mycket homogen och väl sammansatt, precis som sina större syskon.
Motorljudet är som sagt inte väsenskilt från det i Z4, utan bara mer dämpat. Det mustiga insugningsljudet är dessvärre bortprioriterat – å andra sidan är ljudkomforten på motorväg riktigt bra. Ute på skogsvägar är förhållandet bilarna emellan omvänt. När vägen är slät och greppet bra upplevs 130i som betydligt mer distanserad. För första gången har jag negativa synpunkter på den aktiva styrningen, som tycks passa bättre i de större modellerna – i denna duell ger den klart sämre feedback än Z4:ans standardstyrning och fungerar snarare som en komfortdetalj än som körglädje-booster. Komforten är för övrigt mycket högre i 130i. Potthål och skarvar oroar inte bilen nämnvärt, ens vid hård körning och bromsarna känns mer respektingivande. Bilens längre hjulbas och något mjukare dämpning gör chassit mer följsamt och den studsighet jag upplevde i Z4 är om inte borttrollad så åtminstone starkt reducerad! Faktum är att 130i är imponerande komfortabel framförallt med tanke på att provbilen hade såväl M-chassi som biffiga 18-tummare med tunna däck – ännu ett tydligt bevis på att BMW’s chassiingenjörer tveklöst är bland världens främsta.
Någon direkt segrare i duellen är följaktligen svår att utse – bilarna levererar det man förväntar sig av dem inom respektive kategori. Z4 är en utpräglad sportbil med godkänd långresekomfort så länge vägarna håller god standard, och troligen en riktig blickfångare i rätt utförande. En härlig kurvkramare med prestanda och motorsång som räcker för att tillfredställa de flesta, utom möjligen de som redan vant sig vid M-modellen. 130i med M-paket är även den ett blickfång med klassledande köregenskaper och fint avvägt chassi. Bilen, med sin stora mustiga sexa, känns snarare som en muskelbil i miniformat än som en GTI-kopia. Provkör både med och utan aktiv styrning innan du bestämmer dig!
Text: Kalle Hansen
Foto: Tommie Goldhammer & Kalle Hansen
Film/redigering: Kalle Hansen
Diskutera provkörningen i Forumet!