Det känns som att det alldeles för ofta gått att läsa att BMW ger sig in i en ny klass på bilmarknaden. BMW har ju som bekant breddat sitt modellprogram på både höjden (X3, X5) och numera även på längden genom nykomlingen 1-serien. AutoPower har äntligen provkört BMW's minsting, BMW 116i!Det är verkligen beundransvärt av BMW att våga ge sig in i småbilsklassen, en klass som kännetecknas av låga vinstmarginaler och minst sagt mördande konkurrens. BMW gör det dessutom med kravet på sig att inte urvattna varumärket, något som ytterligare ökar svårighetsgraden. Många har försökt och misslyckats; de flesta kommer väl ihåg Mercedes alla problem med A-klassen, som kostade mängder med både pengar och stjärnglans.
Det första intrycket av 116i är mycket positivt. Designen är klart utmärkande, med en hungrig front och de konvex/konkava formerna som känns igen från resten av modellprogrammet. Jag vet inte om det beror på att Chris Bangels design börjar sjunka in, men personligen så är 1-serien den första av hans alster som jag inte behöver vänja mig vid för att gilla. 1-serien är helt enkelt påfallande snygg! Samtidigt finns det ingen annan bilmodell som kan misstagas för 1-serien, utan den har ett eget utseende.
Formen känns mycket genomtänkt. De stora framdörrarna för att underlätta insteg för de huvudsakliga passagerarna, följda av ett par mindre bakdörrar för nödbaksätet. Lång motorhuv, säkerligen för att rymma större motorer. Även om det är knäpptyst från officiellt håll om huruvida 1-serien kommer med sexcylindriga motorer. Den långa motorhuven är kännetecknande för BMW, eftersom de långa raka sexcylindriga motorerna behöver utrymmet. Ett extremt kort överhäng bak gör dock att bilen får en helt egen identitet även i BMW:s modellflora. Framlysena har ett tydligt släktskap med 5- och 7-serien, men får väl sägas vara mycket snyggare utan de markerade "ögonbryn" som åtminstone 7-serien lider av.
En skillnad mot andra BMW-modeller är grillen, som står ovanligt upprätt på 1-serien. Det gör att bilen känns lite "trubbig" i fronten, inte lika strömlinjeformad som exempelvis 5-serien. Fronten känns trots skillnaderna helrätt, med ett stort luftintag och M-liknande dimljus. Med de djupa tröskellisterna så känns det nästan som att 1-serien är standardutrustad med ett spoilerpaket. Men så är inte fallet, för det finns ett M aerodynamikpaket med bland annat aggressivare front att tillgå. Bilder på detta aerodynamikpaket finns för övrigt i
reportaget från Paris-salongen 2004.
Bakdelen är också snygg, med ett lite annorlunda utseende än vad vi är vana vid. 3-seriens ti-modeller kan till viss del skönjas, vid en noggrannare betraktning. Bakljusen är för övrigt en mycket viktig detalj för en bilmodells identitet, och såvitt jag vet finns det inga som liknar 1-seriens. Bilen är väldigt tvärt avhuggen, med en baklucka som det är touringutseende på, avslutad med en spoilerläpp längst ner mot asfalten.
Tyvärr lider även 1-serien av samma lackerade lasttröskel som 5-seriekombin. Sedan kan man ju fråga sig hur praktiskt det egentligen är med hellackerade lister runt om på en bil som till största delen kommer att användas i staden, med allt vad det innebär i parkeringsskador och repor. Å andra sidan är listerna förhållandevis billiga, men risken är överhängande att dessa inte byts, vilket gör att bilen fort ser medfaren ut.
1-serien har också en klart ball placering av nummerskylten nere i bakre kofångaren, istället för på bakluckan där den brukar sitta på BMW's kombimodeller. Det är mycket snyggare att ha ett stort BMW-märke där, och tillåter också en trevligare rundning på själva bakluckan.
Den mycket positiva känslan från utsidan går igen invändigt. Redan vid första provsittningen känns 1-serien hypermodern invändigt, med fräscha material och tuff design. Det psykedeliska mönstret som tyget i stolarna är klädda i känns helrätt, och listerna fullbordar det moderna intrycket. Sportstolarna är som vanligt underbara, speciellt som dessa har samma elektriskt justerbara sidostöd som M-bilarna. Det gör att föraren kan klämma ihop sidfläsket så det känns som en riktig racestol! Man kan alltså hitta den perfekta körställningen både för race och söndagsåkning.
Tillsammans gör sportstolarna och den tjocka ratten att känslan i förarstolen är mycket sportig. Mätare och knappar känns också igen, och som BMW-förare behöver man inte fundera många minuter över funktionerna på knappar och spakar. Baksätet är av naturliga skäl litet, men två vuxna får ändå tillräcklig plats. Värre är att ryggstödet tycks luta in mot mitten på bilen, vilket gör att sittställningen för fullvuxna passagerare känns mindre lyckad.
En tveksam gimmick är startknappen, som tillför ett ballt utseende men också ännu ett moment för att starta bilen. Nyttan blir större med någon form av "Keyless Go"-system, men så länge nyckeln i alla fall måste in i tändningslåset så känns en startknapp onödig. Nymodigheter är oftast av nytta, men inte alltid!
Kvalitetskänslan är genomgående hög invändigt, men BMW-känslan när dörrens stängs har tyvärr delvis fått stryka på foten. Genomgående så känns 1-serien något lite "billigare" än övriga modellprogrammet. Dock måste känslan sättas i relation till konkurrenterna, och i den jämförelsen ligger 1-serien långt framme, om inte längst fram. Men med den prislappen ska inte köparen behöva förvänta sig något annat heller!
Körkänslan i 1-serien är mycket speciell. Med sportchassit så är den hård i fjädringen, men inte besvärande hård. Bilen är oerhört kul att köra, och styr in reptilsnabbt i kurvorna. Bilen känns mycket mer välbalanserad än E46, och för den delen de flesta konkurrenter också. Bakhjulsdriften, något som 1-serien är ensam om i klassen, är en viktig faktor till bilens mycket välbalanserade uppträdande.
Att till exempel jämföra med en A-klass känns totalfel, 1-serien lirar i en helt annan division. Med 16"-hjulen är greppet alltid tillräckligt, och det krävs rejäl provocering på blött underlag för att elektroniken ska gripa in. Ett mycket gott betyg till chassiteknikerna! Rondellkörning är en ren fröjd för föraren, medan eventuella passagerare på grund av väggreppet riskerar att slå huvudet i sidorutan....
I högre farter blir 116i fort surrig, inte helt oväntat med tanke på låg utväxling och fyrcylindrig motor. Annars är kupén välisolerad, men liksom på 3-serien så tränger däcksbuller in i bilen. Bilen är lika välbalanserad i höga farter som vid avancerad kurvtagning, så bilen kräver inte ständig passning som några av de billigare konkurrenterna.
Med en tomvikt på 1280 kg är knappast 116i någon flugviktare, men längden på 4227 mm och bredden på 1751 mm gör att bilen känns lätthanterlig. Över huvud taget så täcker faktiskt bilen de flesta behoven, men den är inget för familjen på fjällsemester. Om nu inte barnen är väldigt små, och takboxen är monterad!
Motoralternativen inskränker sig än så länge till 4-cylindriga bensin- och dieselmotorer från 116 till 163 hk. En inte alltför kvalificerad gissning är att kraftigare sexcylindriga motorer kommer, vilket vem som helst som sett tomrummet under huven kan hålla med om. 1,6-litersmotorn i den 116i som provkördes får väl tyvärr kallas trött. Mest lider den av brist på vridmoment. Med 150 Nm som toppnotering vid 4300 varv/min känns bilen tyvärr inte stark på något varvtal. Bilen känns undermotoriserad, speciellt vid omkörningar. Det behövs en eller två nedväxlingar som ger lite varv på motorn för att komma förbi.
Även om det kan tyckas hårt att kalla en bil slö som toppar över 200 km/h (mycket pga luftmotståndsvärdet på 0,29) och gör 0-100 km/h på knappt 11 sekunder, så ligger begreppet snubblande nära. Det är den tröttaste BMW jag har kört på år och dar! Den känslan kan tyckas vara lite underlig efter att ha läst den tekniska specifikationen, men det kan till viss del bero på att provbilen inte var riktigt inkörd ännu. Hur som helst, bilen behöver en större motor för att komma till sin rätt. Det bästa alternativet är i dagsläget 2-litersdieseln på 163 hk, som med sina 340 Nm vid 2000 varv/min borde förvandla den lilla 1-serien till en slangbella. Tyvärr hoppar då grundpriset upp 55.000 kr till 249.000 kr. Smakar det så kostar det....
Förutom bristen på kraft bjuder 116i på ytterligare en stor besvikelse, nämligen bränsleförbrukningen. BMW anger 7,5 l/100 km för blandad körning, men trots mycket landsvägskörning stannade testsnittet på 9,3 l/100 km. Även om testkörning naturligtvis är hårdare än normal körning så uppmätte vi hög bränsleförbrukning även vid konstant körning i 90 km/h. Bilen var förstås knappt inkörd, men även med alla dessa faktorer invägda så borde bilen ha dragit mindre bensin. En trolig faktor till hög bränsleförbrukning är att föraren ofta får plåga motorn, eftersom den känns ganska svag i den förhållandevis tunga småbilen som 1-serien faktiskt är.
1-seriens stora handikapp är priset. Den billigaste modellen, BMW 116i, kostar 194.000 kr i grundutförande. Då ingår varken AC eller aluminiumfälgar. Då pratar vi ändå om en bil i samma storlek som till exempel Peugeot 307, med ett grundpris på 152.000 kr. Då ingår AC och farthållare, något som kostar 11.400 kr extra på BMW:n. Nya VW Golf 1,6 FSI kostar 177.500 kr i grundutförande, vilket innebär mer utrustning än BMW:n.
Väljer man en BMW 120i kostar den 239.000 kr i grundutförande, och med de 6-cylindriga versioner som kanske kommer senare lär priset vara uppe runt 300.000 kr i grundutförande. Med lite utrustning monterad så drar 1-serien dessutom iväg ytterligare i pris. Nu är säkert prisstrategin noga genomtänkt av BMW, för troligen skulle 1-serien totalt sopa banan med konkurrenterna om BMW började priskonkurrera men tex VW Golf. Men då skulle kanske BMW's varumärke få sig en törn samtidigt.
Frågan är också hur BMW har tänkt konkurrera med Mini Cooper, som ägs och tillverkas av BMW. Även om den är något mindre så borde den vara en tuff konkurrent till 1-serien. Båda bilarna kommer att sälja på design, sportighet och kvalitet. Prestanda är likvärdiga, och båda är i första hand en bil för två personer även om Mini inte finns med 5 dörrar. Mini Cooper är som sagt något mindre och faktiskt billigare, men kanske räknas 1-serien som ett lite mognare val? Det skulle vara intressant att höra hur BMW har tänkt runt internkonkurrensen.
Provbilen är ganska välutrustad för att vara av instegsmodell. Den är utrustad med komfortpaketet innehållande larm, klimator, dimljus och business CD-radio, ett paket som tillsammans kostar hela 19.900 kr! Ganska mycket pengar för så lite prylar. Då känns sportpaketet mer prisvärt. För 15.200 kr får köparen sportchassi, en väldigt snygg sportratt, sportstolar, titanlister invändigt och 16" alufälgar. Förutom detta så är vår bil utrustad med dryckeshållare (400 kr), regnsensor (1.100 kr), xenonljus (5.100 kr), farthållare (2.400 kr), metalliclack (5.900 kr), 16" alufälgar modell 141 (4.300 kr), varningstriangel (600 kr) samt ett prisvärt HiFi högtalarsystem för 4.900 kr. Sedan finns det massor med kul att köpa till, tex navigation Professional för 26.500 kr, läderklädsel (14.300kr), PDC fram och bak (6.600 kr), glaslucka (9.000 kr), samt lite andra lite onödigare utrustningsdetaljer. Som synes är det lätt att instegsmodellen drar iväg uppåt 300.000 kr!
En inte allför kvalificerad gissning är att 1-serien blir en rungande succé, trots prislappen. Den har alla ingredienser för att lyckas, och skapar fort ett ha-begär hos köparna. Det är helt enkelt en bil man vill ha, inte en bil man köper för att man måste transportera rumpan från A till B. Den passar egentligen för de flesta, förutsatt att pengar finns.
För singelkillar och -tjejer finns det knappast ett ballare och bättre alternativ, men den passar faktiskt även den lilla familjen med ett eller två barn i åldern efter barnvagn men före hockeyträning. Eller som extrabil i familjen, där till exempel den nyblivna körkortsinnehavaren definitivt är kung (eller drottning) på skolparkeringen.
Kort sagt så kommer säkerligen 1-serien att sälja mycket bra, som den fullträff den är. Den behöver dock större motor än 116i för att komma till sin rätt. Själv väntar jag till en 200 hk-sexa sitter i bilen, tillsammans med sportpaket och extra allt. Och så ska den vara begagnad, för att köpa en 125i eller 130i som ny med den utrustning jag vill ha kommer att bli alldeles för dyrt....
Text:
Johan SöderbergBilder: Jan Söderman