Debatten som utspelade sig när BMW lanserade den senaste generationens sjuserie inför modellåret 2002 var, och är väl fortfarande till viss del, definitivt den mest intensiva i märkets historia, kanske rent av i bilhistorian som helhet. Vad hade hänt med de slanka linjerna från föregående ”sjuor”? Vad fasen var I-Drive? Varför hade den 4 spakar runt ratten? Var Chris Bangle helt b(l)indgalen?  Än idag är det bara ett fåtal som känner till att E46 faktiskt var Bangles första skapelse  som BMW-designer.

 

Den bakomliggande tanken till designrevolutionen som utspelade sig hos BMW i början av 2000-talet var att man tydligt ville ge varje modellserie sitt helt egna utseende. Ingen skulle kunna missta en 5-serie från en 7-serie eller en X3 från en X5. Detta till skillnad från exempelvis Mercedes-Benz, där man vissa modellår knappt kunnat urskilja modellerna från varandra, eller som hos Audi, där alla modeller numera tycks få exakt identiska frontpartier. Oavsett vad man tyckte om E65 när den lanserades, verkar de flesta idag ha accepterat designen, inte minst i och med den facelift som kom 2005, och oavsett vad internet-gaphalsarna vrålade vid lanseringen så har modellen utklassat alla tidigare generationers sjuserier försäljningsmässigt.

 

AutoPower har tidigare provkört 745i, 740d och 745d och nu har alltså turen kommit till 750i, för ovanlighetens skull utrustad med sportpaket. Sportpaketet till sjuserien innehåller läderklädsel Pearl, högglänsande Shadowline-lister utvändigt, sportläderratt, sportstolar (i provbilen avbeställda till förmån för komfortstolar med massagefunktion) och de speciella 19”-fälgarna.. Även i övrigt är bilen extremt välutrustad med komfortbaksäte samt kylskåp, Dynamic Drive, Pro Logic7-stereo, blåtandsförbereselse, professional navigationssystem... det jag kan komma på som saknas är den aktiva radarstyrda farthållaren och ventilation i stolarna. Komfortbaksätet gör dessvärre att bagageutrymmet fått krympas och inte är lika djupt som annars.

 

Utvändigt så gör shadowline-listerna onekligen att bilen ser både smidigare och sportigare  ut – konstigt att inte fler sjuserie-köpare kryssar för detta relativt billiga tillval. Fälgarna är som sagt unika för sportpaketet, skodda med lågprofildäck med 245mm bredd fram och feta 275:or bak! Helhetsintrycket blir att bilen med sportpaket på ett diskret sätt skiljer sig från mängden av ”sjuor”. Jag föreställer mig att lika få BMW-entusiaster som anser att en vanlig 7-serie med kromlister och de minsta fälgarna med ballongdäck är BMW’s snyggaste bil, lika få tycker nog att denna  750 är riktigt ful – detaljerna gör skillnaden!

 

Att komma från E38, med sin extremt sakliga och ergonomiska förarplats, till E65 är inte en sådan kulturkrock som man skulle kunna tänka sig även om skillnaden förstås är väldigt stor. Till en början känns det extremt bakvänt att välja växel med en spak på rattstången men redan efter ett par manövrar så vänjer man sig. Idrive är en annan historia. Systemet är trots den massiva kritiken det fick i början fortfarande inte helt optimalt. Det som stör mest är de stundtals extrema responstiderna. BMW Sauber F1 samarbetar ju med Intel och man tycker ju att man kunde kosta på sig en rejält snabb processor även i sjuserien. Faktum är att jag upplever Idrive som både snabbare och bättre i treserien, vilket känns bakvänt. Stolarna har nästan oändligt med inställningsmöjligheter, så det tar en stund att hitta helrätt position, men när man väl gjort det sitter man verkligen kungligt – jag har aldrig suttit i någon bekvämare bilstol.

 

Jag trycker på startknappen och överraskas positivt av ett V8-morr som emellertid snart försvinner – på tomgång är bilen knäpptyst. Får i D och så fort jag nuddar gasen återvänder V8-soundtracket. Till en början är det nästan lite svårt att dosera gaspådraget. Momentomvandlarens slirande är minimalt och motorn känns enormt pigg – bilen skjuter iväg som ett jehu redan från stillastående och 275:orna får verkligen jobba för att behålla fästet trots att jag kör på torr och fin asfalt! Motorn drar helt linjärt genom hela varvtalsregistret, utan kännbara effekt/momentpucklar, och ryter riktigt gott på höga varv medan den knappt gör väsen av sig vid lågt gaspådrag. När jag körde samma motor i den cirka 200 kilo tyngre X5 4,8i tycker jag att motorn saknade bottendrag och kändes litet för spetsig i karaktären – jag saknade faktiskt en diesel – men 750i är en synnerligen välsmakande anrättning.

 

På motorvägen ligger 750i föga förvånande platt som en padda i alla tillåtna och otillåtna hastigheter – det enda störande momentet är alla trafikanter i små och svaga bilar som är i vägen. 750i är en riktigt riktigt stor bil och det är lätt att känna sig som King Of The Road, vilket är bra för komforten och trygghetskänslan men desto farligare för körkortet. Med de stora ytter- och innermåtten i åtanke blir man riktigt förvånad när man tar bilen på turer i stan eller på småvägar. Visst tar det ett tag att vänja sig vid storleken, men själva körkänslan avslöjar inget om att det är en tvåtonsklump jag manövrerar. I kurvorna ligger bilen nästan helt platt tack vare de aktiva kräningshämmarna och styrningen förmedlar bra känsla. 

 

För att sammanfatta upplevelsen, så är 750i en i mitt tycke nästintill helgjuten skapelse. ”Mycket vill ha mer” brukar det heta, men så är faktiskt inte fallet med denna bil. Jag har kört Alpina B7 och visst var prestandan helt magisk, men så länge man kör lagligt, eller åtminstone lagligt plus moms, räcker 750i till i precis alla situationer. Komforten är som väntat helt superb, lågprofildäcken till trots. Därtill tycker jag att bilen, framförallt med sportpaketet, är extremt snygg – pondus och sportighet på samma gång. Provbilen var lackad i Stratusgrå som är lite diskret för min smak, helst skulle jag vilja ha en i svart eller vitt.  På minuskontot får väl nämnas att BMW ännu inte lyckats få ordentlig fart och användarvänlighet i Idrive, och att det faktiskt kan vara lite förvirrande med spakhysterin runt ratten. 

 

Text och foto: Kalle Hansen